mizztina

man kan lungt säga att början på det nya året absolut inte har varit till min fördel. men efter oro för avslutad sysselsättning på affären den sista januari blandat med läkarbesök/läkarintyg o ner trappning av kortison,mådde piss på det och fick öka dosen igen efter några veckors hell. ja då hade jag ändå lyckats ta mig en bra bit.

hade tidigare tänkt att skriva ett inlägg som skulle låta något som typ det här..

nytt år..

nytt id

ny anställning

ny mobil

och framför allt nytt hopp.

en (nästan) riktigt anställning liggger om hörnet. frågan är bara när det blir. känns så underbart att lämna fk bakom sig. jag kommer ju bara kunnna jobba halvtid och har egentligen rätt till den andra halvan som inte täcker upp för Ny startsjobb anställning. men jag väljer att strunta i den andra halvan. hellre får jag må bättre och slippa dom och ändå få mer i lön än jag har haft någonsin tror jag . i min värld behöver man inte mycket för att anse sig rik :)

så just för tillfället kan man kalla det att jag är arbetslös. hoppas att det inte dröjer allför länge.

det var skönt att vara ledig några dagar och vila upp sig . men efter ca 3dagar så var jag grymt understimulerard!

sen började det hända grejer när jag var ledig. mensen hade jag två dagar och sen försvann den spårlöst. gjorde gravtest som visade nada. pratade med min läkare och hon var fullkomligt övertygad om att jag var med barn. själv kände jag mig inte speciellt säker. men tanke på att jag kände igen alla symtomer som jag hade för två år sen exakt vid den här tidpunkten. det var ju då som det visade sig ..hm ja efter ca 11 månader att jag hade endometrios. så jag var livrädd att det var så nu också. men min läkare sa att hon trodde inte det och att vi skulle ju få komma på besök hos henne den 24/2 så om det inte visade någonting då på testet så kunde vi ta upp det igen. men under det samtalet så sa hon att hon nu hade ställt oss i kö för provrörsbefruktning. och att vi skulle få komma på det inom 3 månader. så det kändes ju underbart att nu händer det verkligen!

men....

gravidsymtomerna fortsatte och jag började tappa mer och mer ork. trodde att det var för den totala utkördheten.

men det märkliga var att ja var ju ledig och gjorde absolut inte på dagarna och jag var ändå så trött. ja. jag vet att man blir trött av att göra ingenting. men det här var inte tröttlat det här var något annat.

en helg hade vi bestämt att vi skulle sova på stuga med hecka och maria. jag visste ju inte om jag var gravid så jag drack ett vinglas på ca 5timmar. dock funkade inte vattnet och det blev kaos när det inte funkade med toabesöken. min mage dog. lördagen kunde jag inte ta mig upp från sängen för jag hade så fruktansvärt ont. dom hade lycktas ordna vatten till stugan så jag kunde göra mitt toabesök. tänkte nu får jag börja må lite bättre sen. men det blev bara värre efter besöket. sen började magkramper att komma med 3min mellanrum. jag kunde inte sluta gråta för jag hade så ont. så jag fick åka hem och ta tramadol för att kunna slippa ha ont. men den hjälpte inte som det brukade göra. började sen i efterhand komma på att nog hade ÄL den dagen och att det var därför det gjorde så ont. har ju fått hem papper på att jag inte ens får en ÄL av mig själv. men nu äter jag dubbla hormoner för att den ska komma igång. ja ja iaf så gick det onda över tillslut och ja jobbade extra nästan hela veckan. hade lite små ont men jag härdade.

den 19/2 så kom storebror johannes med familj hem . senare på måndagen kom david och elin också. jag var så glad över att få vara "ledig" när dom skulle vara hemma. lördagkväll myste vi på hos mamma och mådde gott. söndag hade vi middag hos oss för både eriks familj och min. vi lagade tre rätters jag och e och vi var kung! :) jag var så stolt och lycklig över att kunna få till en så bra middag med båda våra familjer. riktigt underbart! skickade ett mess till min moder när jag skulle somna . ikväll somnar jag lycklig för att jag har så en sån underbar familj och endast fina människor omkring mig.

måndag skulle vi mamma ha middag igen . det visade sig att det var farmor som fyllde år den dagen och det blev liknande släktkalas. jag hade så fruktansvärt ont i magen igen att jag nästan inte kunde stå upp. så vi satsade på att endast äta och sen åka hem. jag kände mig fruktansvärt otrevlig för att jag inte ens klarade av att vara trevlig med folket hos mamma. men jag hade så ont så jag var helt slut. i bilen hem sa jag till e att jag måste ringa om magen imorgon.

tisdagen 22/2 2011

på morgonen hade värken fördubblats! ringde till gyn och förklarade att jag hade så ont . hon sa att hon skulle meddela min läkare det. men det var ju så nära till vårat besök på torsdagen så jag tänkte och hon tänkte nog också att jag kunde härda ut framtills dess. men för ovanlighetens skull så ringde dom upp mig från gyn igen . sekreteraren frågade mig hur det var ställt med mig då . jag sa att jag bara låg och grinade för att jag hade så ont. då sa hon att om jag hade sådär ont så måste jag till akuten. dom hade tyvärr ingen tid hos dom på gyn. men hon sa att det fanns akut gyn i sunderbyn. hon tyckte att jag kunde ringa dit. men hon hörde på mig att jag inte skulle klara av att ringa någonstans. så hon sa att hon skulle ringa meddans jag var kvar i telefonen. ja väntade ett ganska långt tag men tillstut kom hon tillbaka och sa att hon hade bokat en tid halv 2 i sunderbyn åt mig.

tackvare att mamma skulle sluta tolv den dagen för att alla var hemma så kunde hon ta mig till sunderbyn. så vi åkte och när vi kom fram fick vi träffa en jättte duktig läkare på gyn. hon gjorde undersökning och jag bara grinade för att det var så ont . och innan hade jag också berattat om min oro och misstankar om endometrios igen. men hon trodde inte att det var den som spökade. så jag fick lämna prov och sen gjorde hon undersökning. såklart var jag inte gravid och inget annat visades på dom där proverna. men när hon undersökte mig så sa hon att hon kunde se att det hade varit en Ägglossning. Och när det har varit det så bildades det gulkroppscystor. en sådan cysta hade tydligen gått sönder och man kunde se att jag hade vätska i buken som skvalpade runt. det var därför det gjorde så fruktansvärt ont. så det var inget med endon. det var ju både bra och dåligt besked . det bra var ju att ja faktiskt hade haft ÄL så då måste medicinen ha funkat. det dåliga var ju det att faktiskt var något som var fel i magen och att den nog mest troligt att gått sönder för att det hade tillförts för mycket hormoner. läkaren var positiv och sa att det skulle gå över om ca 2-3 dagar. hon sa även att den bästa medicinen för min kropp var att bli gravid. så nu skulle dom verkligen börja satsa ordentligt på att hjälpa oss. så som sagt både bra och dålig nyheter. hon frågade om jag ville åka hem eller bli inlagd? inlagd med smärtstillande eller åka hem med smärtstillande. jag fick panik när jag tänkte på att åka hem och ha sådär ont så jag sa att jag ville bli inlagd. för ett dygn max tänkte jag /vi.

så jag blev inlagd och jag fick starka grejer för att klara av smärtan . men det konstiga var att smärtan lindrades aldrig . dagen därpå hade jag ännu ondare så jag fick bli kvar. började känna ännu mera igen symtomerna för endomertrios och tog upp det igen med läkarna. dom trodde inte att det var den men dom sa att ifall det blev värre så skulle dom göra en titthålsopreation igen. men dom ville helst inte göra det. jag kände mig trygg i det beslutet att om det blev värre så skulle dom göra opn. det blev torsdag och jag fick göra en ny gyn undersökning och jag hade ännu ondare. vilket jag inte trodde var möjligt. men jag hade det! då började läkarna vara med lite mer på min linje att det nog kunde vara endon igen. men dom vill börja ge mig behandling för den på en gång. men då sa jag blankt NEJ. aldrig att jag skulle börja med sprutorna från hell och bli en klimakteriekossa igen utan att ens veta om det var det som hade börjat härja igen. jag tror att vi var på väg att bli ovänner men jag är inte säker. var inte riktigt med huvudett om man säger så. dom hade gett mig rejält med smärtlindrande natten till torsdag och den dagen. jag blev mer och mer arg för att dom hade ju lovat att göra opn om jag fick mera ont så jag tyckte att dom kunde hålla sitt ord. torsdagen gick utan att dom pratade med mig alltförmycket dom som gjorde ronderna. tillslut fick jag besked när e var och hälsade på att vi skulle till narkosläkaren för att förbereda om det skulle bli op. fick inte veta så mycket mer föränn slutet på dagen. då hade äntligen beslutet kommit att jag skulle få göra operationen. den skulle göras någongång under fredagen. kändes som en vinst att jag fick igenom det. ibland kan jag vara ruggit envis! :P

iaf så gjorde dom den på fredag fm . jag vaknade upp och kunde nästan bara gny för att jag hade så ont. låg på uppvaket i ca 2 timmar. fruktansvärt jobbigt ställe att vara på. ligga där och vänta på en dom. men tillslut fick jag komma tillbaka "hem" till salen. fick inte veta något mer under den dagen. vi hade först trott att jag skulle få åka hem några timmar efter opn. det fick ja ju göra förra gången.

men det var inte tal om det för jag hade mycket mycket ondare den här gången. och det lättade inte ens på kvällen/natten. låg vaken och hade ont . men jag fick sällskap av finaste ellen i några timmar den natten/morgonen.

idag är det lördag. eller ok tekniskt sett så är det nu söndag. jag har inte fått åka hem ännu. men jag hoppas att kanske få åka hem nu idag. men om inte det onda ger med sig lite till så får jag nog sikta in min på att åka hem på måndagen istället.

idag på fm så kom läkaren och jag fick mitt besked....

HELA buken var/är röd och inflammerad. endometriosen härjar loss igen.

jag kände ju på mig att det skulle vara som jag känt på mig att endon härjade igen. men det var tungt besked. så från och med idag så är jag tillbaka på sprutorna från hell i minst 3månader. jag har ju alltid vetat att den kan komma tillbaka. men enligt det man har läst och hört så kan det komma tillbaka när man har varit gravid. det känns bittert att man kan se det som att det var alldeles för lång tid att få endast dubbla hormoner från augsti tills nu. men nu har läkarna också lärt sig en läxa. så vi kommer ändå under dom här månaderna göra infertellitetstest och få komma tilll ume för provrörs b.

så det händer ju grejer ändå. men det spelar ingen roll för det kändes som att jag hade fått hitta tillbaka till mig själv och jag var glad och mådde ok när sprutorna fick gå ur kroppen. nu ser känns det hemskt att bli en klimakterie k och må både fysiskt och psykiskt dåligt när jag för trejde gången äntrar klimakterievärlden gode många år förtidigt :( men i mitt liv har det alltid varit 3e gången gillt så nu måste det vara bra med ondheter.

men även fast det var ett jobbigt besked så är jag ändå glad att jag stod på mig och inte började någon behandling innan man hade gjort opn och verkligen haft svart på vitt att det fanns endometrioscystor i min magen igen. och nu vet dom ju varför det fortfarande gör ont och inte vill ge med sig så lätt . det är för att den där inflammationen i buken gör det hela sju resor värre och att det är svårare då att bli kvitt det onda. förra gången hade jag ingen inflammation utan endast cystor i hela bäckenet.

så mina vänner håll nu tummarna att jag får slippa åtminstone en liten del av det onda så jag får åka hem snart till den finaste på denna jord. han har varit här varje dag och hans arbetet blir lidande och han får ännu mer att göra. men han säger att han har varit här av egoistiska skäl. så jag får väl tro han och sluta ha dåligt samvete. ;) men han far illa av att jag är här och har så ont. så han behöver nog några stora kramar och tankar han med. idag försåg han mig med en dator . jag hade inte saknat någon . men nu när jag har den här så kunde jag både uppdatera och läsa mammabloggar.

näe nu är det dags för morfin intag så jag kanske kan somna snart.

och en sak till .. det är inte många som ens vet om att jag är här i sunderbyn.eftersom att jag är ledig från affären så vet dom inget . det känns konstigt när dom får veta allt om en . men det känns lite konstigt att ringa dit och säga typ ..bara så ni vet så är jag inlagd i sunderbyn.har bara orkat ringa några samtal. telefonen har gått varm från e och min familj och hans familj via han. tack för att ni finns alla fina människor!

och som sagt .. jag kan inte ens med ord komma i närheten av hur underbar min finaste e är. en riktig hjälte!

OCH älskade ...snart får jag komma hem till dig!

puss och tusen kramar!

och tillsist en mängd kärlek från sjuklingen i sunderbyn.

så..that´s it

så..adjö!