mizztina

Ska försöka förklara så gott det går. Detta är jag i ett otroligt osmickrande ögonblick. Detta är jag när man vaknar mitt i natten av huvudvärk och magsmärtor. Tar sig till toan och i och med besöket och under tiden mattsvettas och ber till gudarna att man ska ta sig från toastolen. Monstret i magen vägrar ge sig. Men 2timmar senare lyckas man. Men då istället för att ha lugnat ner sig så slåss monstret än värre. Kryper i säng och somnar skakandes av gråt. Detta är prick en vecka sen. Och nu ligger jag här i Sunderbyn och väntar på lindring och om möjligt en förklaring. Det jag vill förklara är hur monstret mitt fungerar. För er som vill förstå, ni som inte vill förstå, eller ni som inte kan förstå .Hur det är att vara "matintolerant" finns väl inget sånt uttryck egentligen men det är de jag blir. På grund av sjukdomen Endometrios. Det mesta i min kropp sitter ihop. Sammanväxningar mellan olika organ. Dom har bildats av cystor som spruckit och operations ärr. Detta gör att det blir trångt när jag äter. Så antingen kommer det uppåt eller neråt. Lägg till att man lever med gravid symtom all Day every Day.  Som inte heller gör att födan stannar kvar. Om jag äter och inte besöker en toa ganska strax efteråt. Då blir jag alldeles orkeslös, mattsvettas och vill bara sova. Kroppen jobbar då hårt för att få behålla maten. Slocknar oftast. Det går ibland att få behålla maten en kväll. Men jag mår oftast riktigt dåligt och dagen efter är det som att vara bakis. Det sjukaste med allt är att jag mår som bäst när magen är tom. Hemskt. Man ska få energi av att äta och inte tvärtom. Förutom att knappt ha någon näring i kroppen så är den där monstervärken värst. Om man får hormon behandling för att bli och kunna vara blödningsfri så ska inte värken vara lika hemsk. Monstret skall vara kedjat och kan inte skapa nya cystor. Nu är det så att mitt monster är ett svårt fall. Tydligen det svåraste och mest komplicerade min stad har. Så inte ens med den starkaste behandlingen ville monstret tämjas. Därför ändrades dosen till att tas var tredjevecka. Och det funkade att få mig blödningsfri. Även om man får behandling så finns ju smärtan och MASSA biverkningarna ändå. Men smärtan är och skall vara uthärdlig. Fattas bara annat. När man får sån medecin som dom herrar med prostatacancer får. Du sätts i klimakteriet och får leva med allt vad det innebär. Nu mattsvettas du inte bara för att kroppen inte orkar stå upp. Nu gör du det för att du har värmevallningar också. Egentligen annars är väl biverkningarna och symtomen för Endometrios ganska lika. Men lägg till värk i alla muskler. Huvudvärk som gränsar till migrän. Och humörsvängningar som får dig att hata,gråta, få dåligt samvete för att du andas , gråta och glädjas bli arg igen och få dåligt samvete igen. Allt detta tusentals gånger per dag. Vi har ju gjort uppehåll i IVF världen. För att kroppen ska få vila. Men den har inte vilat och jag har farit oerhört illa av zoladex. Men har fortsatt ta dom för att slippa ha monstervärk och skapa nya cystor. Nu är  jag så ledsen och fundersam för att monstervärken har inte släppt på en vecka. Har varit sängliggandes en vecka och ändå ger den sig inte. Istället växte den till oanade höjder idag. Fick ge mig morfin för att ens kunna undersöka mig. För en gångs skull är jag inte orolig för mitt liv. Inte mer än vanligt. Men jag är fundersam,arg, less och ledsen för att monstret är vaken när den borde vara ordentligt fastkedjad. Kan man bli immun mot zoladex? Och om ja ska ha sån här värk ändå trots behandling. Vad ger det då att ta sprutorna? Mitt mål är att komma härifrån lite mindre fundersam och lite lindrad. Jag vill inte har inte tid att kriga mot monstret prick nu. Vill vara på jobbet så länge jag har ett jobb att gå till.
Helgen är det bara fina saker som jag inte vill missa. Nej jag har inte tid och jag är less på att vara min egen läkare. Min läkare lyser med sin frånvaro. Näe nu har jag försökt förklarat hur mitt monster funkar. Dags för smärtlindring och förhoppningsvis få sova utan att vakna av andnöd.

Att se tillbaka på året som varit och blicka framåt. Jag blir faktiskt riktigt ledsen när jag kollar tillbaka på vad som varit 2015. Känns som att jag har krigat med sjukhusvärlden och sjukdomen mer än vanligt. Många dagar och veckor har spenderats på sjukan samt som sjukskriven. Hoppet har fullkomligt krossats flera gånger om. Ett tungt år. Hårdast var att få veta att det inte går att göra något åt Endometriosen. Inget kan opereras bort. Det enda hoppet står till graviditet. Hur hemskt som helst. När jag kollar tillbaka så har jag svårt att fatta att allt detta har hänt under ett och samma år. I mitt huvud så är händelserna utbredda på åtminstone två år. För hur kan det ens vara möjligt att så mycket hemskt kan ske på egentligen ganska kort tid. Hur orkar kroppen fortsätta? Hur orkar hjärtat fortsätta? Jo. På något sätt orkar man kämpa. Kämpandet har lett till att det ändå har varit ett år fullt av fina,underbara, fantastiska och händelserika dagar också. Sånna man aldrig glömmer. Höjdpunkter så som att förenas med sina rötter igen. Barnhemsreunion, semestern,Utlandsresan, Syskonbarn som har fötts, syster som flyttat hem ❤ Såklart många många fler fina saker. Vi får avsluta året med en fantastisk händelse. Våra älskade vänner har blivit föräldrar till en liten snygging! Det är så häftigt att våran Ida har blivit Mamma. Hur mäktigt och fint som helst! All lycka och kärlek till er och eran fina pojke 💕döden och livet går hand i hand.Så vi sörjer även att himlen fick en förtidig otroligt vacker julklapp. En stark kämpe somnade in. Lämnade kvar en stark,stolt kämpande syster. Jag bär henne alltid i mitt hjärta och försöker finnas där för henne. I sorg och glädje. Vi är ju inte riktiga systrar. Men det känns som det i hela hjärtat! På torsdag tar vi avsked av hennes högt älskade far.❤ Nu har det blivit ett nytt år. Även om jag tycker att året som har varit inte har varit till min fördel. Så vill jag ändå inte att det ska bli ett nytt år. För det är så mycket defenitivt som kommer ske nu. Så mycket fint som tar slut . Min trygghet försvinner. Sista försöket som kan leda till att vi aldrig får bli föräldrar/ chansen att få bli friskare. Kriga med nya personer i sjukhusvärlden. Ser bara kaos framför mig och hjärtesorg. Men på något sätt går det. För det gör ju alltid det. Gott Nytt år min älskade familj och mina älskade vänner! Tack för att ni förgyllt året som gått. ❤