Livets slitenhet
Nu har det varit 4veckor med sjukdom i rad för familjen Öhlund. Aaliyah har piggnat till några dagar men sen har febern dykt upp igen. Hostan och snuvan verkar ha blivit permanent. Säkert precis som för alla andra förskolebarn. Maken är till och från däckad. Jag själv har varit dålig i influensan men också levt med feber minst var tredje dag i minst 6månader. Febern kommer av inflammationen från Endometriosen. Vissa dagar mest kvällar är febern rent förlamande av trötthet. Vissa dagar kan man rycka på axlarna åt att termometern som vanligt visar högre temperatur i kroppen. Nätterna har blivit fyllda av sjuksköterska uppgifter och ligga på helspänn ifall stjärnan behövt oss. Dagarna har fyllts med stress och oro. För mycket saker runt omkring. Inte minst av att än en gång vänta på den där rackarns läkaren. Som vanligt får jag och andra jaga personen som inte håller det den lovat. Sjukdomen och biverkningarna fortsätter att hitta nya sätt och förstöra kroppen på. Senaste tillskottet på biverkningsfronten. Utslag och sår som klias till djupa revor för att huden är så skör. Jag har verkligen ingen karaktär så kliar naturligtvis upp såren så fort tillfället ges. Har i panik löst/lindrat det lite med olivolja. Så nu luktar jag väl matlagning istället för nybakta bullar ☺️Kroppen visar hela tiden att den inte vill ha denna cancermedicin. Så jag krigar mot den för att kunna stå ut med medicinen och medicinen krigar mot mig. Hoppas innerligt att remissen till Umeå ska ge något. En livsförändring. 🙏🏾Nu har även Åsa skickat sina journalanteckningar till dom så det ger förhoppningsvis lite mer än de andra anteckningarna från Sunderbyn. Hon skickade dom bara för att vara snäll och för att hon säger att min situation är ohållbar och det finns ingen mer hjälp att få för mig nu. Förutom operation. Att min situation är så mycket försämrad så det borde ske en operation redan under våren. Så jag hoppas att Endometrioscentrum i Umeå lyssnar på hennes rekommendationer. Hade hon fått skicka remissen så hade det säkert funnits ett svar och en plan för längesedan. Många har sagt till mig att jag inte får tro att jag är ensam om att vänta. Inte ensam om att läkare inte ringer upp eller att man får svar. Jag vill klargöra en gång för alla! Självklart tror jag inte att jag är ensam om den behandlingen. Jag vet att jag inte är ensam! Men jag skriver för att få ur mig min historia och kanske hjälpa/ ge tröst till någon annan i min sits. Kanske främst endometriospatienter. Jag skriver för att kunna hantera mina tankar och min vardag med denna sjukdom. Jag är så otroligt tacksam för all hjälp som sjukvården ger! Men blir också väldigt trött, ledsen och stressad för allt de lovar stort men inte håller. Håller nästan krampaktigt i telefonen från det jag slår upp ögonen till typ 17:00 varje dag. För tänk om man missar det där superviktiga samtalet. För då måste man jaga igen. På tal om sjukvården och det som händer i Världen nu. Jag anser mig inte nog klok för att uttala mig om det på samma sätt som en del gör. Men jag anser mig nog streetsmart för att förstå att detta är något som vi ska och bör behandla med respekt, empati och framförallt medmänsklighet. Det är inte svårare än så. Som vanligt finns det extrema varianter på människor åt alla håll. Både de som tror att jorden går under imorgon och samlar på sig saker till vansinne. Sen finns det också varianter som väljer att nonchalera. De i mitten tror jag kommer klara sig ganska långt på sitt förnuft. Jag är inte rädd själv för att bli drabbad. Men har fullkomlig respekt för de som lever i den rädslan. De som ligger i riskgruppen. Jag önskar att världen går ihop och stöttar varandra så vi kan ta oss igenom detta. Med de rätta verktygen och stor omtanke om sina medmänniskor. ❤️
Ja. Livet innebär mycket tankar och stress just nu. Men något som har blivit bästa formen av kraftsamling och avkoppling. Lägga sig ner för att sjungande söva stjärnan. Sen när hon somnat. Bara ligga där och lyssna på inget annat än hennes lugna andetag. Veta att så länge hon sover behöver jag inte vara på helspänn för något. Ungefär som när hon var bebis. Enda gångerna jag sov var när hon sov. För i sömnen fanns inget mer behov för henne än närhet. Det är så och med andra guldstunder som jag samlat kraft på sistone. Fortsätta se hur fint livet är och kan vara trots allt.
Tankarna mina kan oftast fyllas med massa nostalgi. Speciellt om det är förändringar på g. Vilket inte är tants starka sida. Vi fick spontant nya sängar i fredags. Supersnällt av svärisarna ❤️men det innebar också en stor förändring. Älskar vårat stora sovrum och våran höga säng. Kommer alltid skratta åt min höjdrädda makes ord om den sängen. Han låg mitt på den och sa "Hannah! Om man trillar ner härifrån då dör man" 😂Men nu fick den flytta till gästrummet. Och det blev en annan känsla i sovrummet med sängar utan den stora sängramen. Nästan lite kalt. Den största förändringen blev att nu skulle min gamla säng bli skrot. Sängen som följt mig under hela mitt vuxna liv. Fick den i present när jag fyllde 20år och flyttade in i lägenheten i Umeå. Inte en enda möbel var på plats när inflytten var. Sov första dagarna på en madrass på golvet. Sen levererades sängen. Och därefter kom flyttlasset. Så sängen har varit en del av mig länge! Nu var det dags för den att bli skrot. Det kändes faktiskt i hjärtat även om det var dags för den att vila i frid. Men jag är ju sån som behöver lite tid och få vänja mig lite vid tanken innan det sker en förändring. Nu blev allt så chockartat spontant. Hjärtat dunkade dubbelslag och mattsvetten rann. Enormt fånigt! Men sån är jag 😊 jag vet att det kommer kännas bra i slutändan när jag får till det på mitt sätt. Och det nya sängarna är magiskt sköna som hotellsängar. Nu fick jag ägna tankarna till detta I lands problem. Vilken sänggavel och vilken färg kommer bli bra och passa hos oss. Skönt med svammeltankar ibland.
Förra veckan tänkte vi åka en sväng med skotern. Men vädret tyckte annorlunda när vi väl blev klara. Då packade vi för att åka och bada. Men i slutändan blev det ossit för att ingen i familjen varken orkade eller var på bra humör. Istället slocknade alla på varsitt håll. Nu idag gjorde vi ett nytt försök. Den här gången tog vi oss ut på en rolig skotertur. Jag och Aaliyah skrek av skratt i pulkan! Skönt att bara behöva tänka på att hålla i sig och parera gupp och svängar. Som känslan man får av att åka karusell. Det bara killar i magen och man håller i sig för glatta livet!Längesen hela familjen strålade av glädje tillsammans. Fint att komma ut och få lite frisk luft.
Tillslut så ska jag berätta om att nu är det klippt igen och färgat. Blev rejält kort efter både min och mammas klippning. Tur det växer ut. När färgen inköptes på Konsum i Munksund så slungades jag bak i tiden. När jag skulle plocka upp färgen så såg jag ett paket för blekningsmedel. En Skärtorsdag för snart 24år sedan inköptes ett sånt paket där. Ivrigt påhejad av mina klasskompisar. Sen åkte jag till Jonssons där jag övertygade Ylva om att bleka mitt hår. Jag har alltid varit finurlig. Ville jag något så såg jag till att det blev så. Senare i livet så blev Ylva min målsman när vi besökte henne i Göteborg. När jag gjorde hål i näsan. Eller tatuerade mig i smyg och gömde tatueringen för mamma i typ 3år. Ja sånna saker. Iaf kom hem gode nöjd med mitt blekta hår. Pappa tittade på mig. Sa inte ett ord och gick iväg. Han blev så arg och besviken på mig. Tyckte nog att jag förstört mitt hår. Han vägrade prata med mig på 3dagar. Men på Påsklördagen så var vi på stugan och han var på strålande humör. En såndär vårvinterdag som var magisk. Han hade jobbat i skogen nere vid stranden och njutit. Vi grillade och firade påsken tillsammans. Tillslut så började han prata med mig igen. Kommer dock inte ihåg hur det gick till eller vad han sa. Men hans tjurighet var över. Så tacksam jag är att han "gav" sig. För det blev hans sista dag i livet. På kvällen fick han en hjärtinfarkt och lämnade oss kvar. Mitt sista ord till pappa blev .. Hej då. Vi ses sen.❤️Ja. Snart är det den tiden på året och som vanligt så känns det när Påsken och våren närmar sig.
Kram kära vänner och medmänniskor ta hand om er och var rädd om er och andra❤️