mizztina

Ok!

Nu har jag skjutit upp på det här länge nog. Dags att skriva om vad som händer i mitt liv igen. Egentligen så händer det så sjukt mycket saker hela tiden och grubblerierna är många. Förtillfället så ser jag mest grått nuförtiden .. det är ju bättre än att se svart i alla fall. Dock går det inte att komma ifrån varje års känslan. Alltid när det börjar att närma sig min födelsedag så mår jag inte alls bra. Jag vet faktiskt inte varför det är så . som jag skrev förr så har jag åldersnoja delux just nu . känns som att jag skulle ha hunnit med så otroligt mycket mer i mitt liv så här långt. Nu är det ju inte så att jag inte tycker om att fylla år. Tvärtom så älskar jag verkligen att fira födelsedag! Faktiskt så är det enda dagen på året som jag känner att jag får ta plats jag också. men i och med födelsedags firandet så hamnar jag på tankarna att jag saknar en massa vänner. Vänner som jag alltid kommer att tycka om / älska men alla finns ju inte längre kvar i min vänskapskrets. Självklart så är det förståeligt att det inte är så. vi alla förändras ju när vi går genom livet och alla dess prövningar. Men jag saknar alla dom goa som har fallit bort på vägen ändå!

Varje år så känner jag att oj hjälp nu har jag levt ett år till! Jag vet att det är galna tankar. I min planering så hade jag varit död för längesen. Tankarna om att inte vara värd eller att inte orka leva finns med mig varje dag. Men jag kommer att fortsätta att leva ändå. Nåndag kanske allt vänder och tankarna äntligen skingras. För tro mig.. jag vill verkligen leva och på riktigt få känna att jag är värdefull. Att jag är värd att ta plats här i världen . värd att få ta del av livet. Värd att älskas . jag vet att det är såhär en sjuk människa tänker. Men jag jobbar varje dag på att ändra tankarna .

Jag har börjat en i en bokcirkel nu . vi är fem kvinnor som läser boken Självkänsla nu . jag är jätte glad att jag får vara med om det . vi hade träff igår och satt och pratade i 4timmar. Det kändes som att det bara var jag som pratade i 4timmar. Jag var alldeles slut när jag kom hem. Jag blir ledsen när jag försöker att gå till botten med varför min självkänsla är så låg. Det är så fruktansvärt mycket som har hänt i mitt liv som gör så ont att förstå att det verkligen har hänt. Så mycket som har känts som att det nästan inte har hänt för att det har varit så overkligt. Så mycket som jag har gjort för att jag har mått dåligt. Jag har inga problem med att prata om det jag har varit med om . men det är svårt att förstå att det är Mitt liv jag pratar om. Självklart så är det inte bara jag som sitter och öppnar mig när vi har våra träffar . jag får ju veta om deras liv också. flera gånger under kvällen så högg det till i mitt hjärta och hjärta började att ticka fortare och fortare. Tårarna kom fram i ögonen men dom trillade aldrig ner. Ingenting är heligt så vi pratar om allt. Hon som leder gruppen vet hur svårt jag har det med att ta plats. Så hon peppar mig hela tiden och säger att det är intressant när jag berättar saker. Jag blir glad när hon säger det och försöker att ta till mig det. jag har egentligen så mycket prat i mig som aldrig kommer ut. När man kanske sitter 2 och 2 så går det bättre. Fast det dåliga samvete medföljer om jag pratar för mycket. Så även fast vi hade haft en helt underbar kväll igår med vinglögg och prat så kände jag mig efteråt som en usel människa för att jag tyckte att jag hade tagit för mycket plats. När jag är onykter så är det en helt annan femma. Då pratar jag! Då slutar aldrig pratet att bubbla ur mig. jag önskar så innerligt att det där dåliga samvetet ska gå upp i rök.

Frågan är .. hur kan det ha blivit så ?? varför har inte jag rätt att prata tycker jag?

Finns det någon annan förutom jag själv som har satt in dom där grillerna i huvudet?

På sätt och vis så finns det. dom som medvetet har tryckt ner mig. han som verkligen fick mig att insé att jag var dum om jag öppnade munnen.

Det sticker i hjärnan på mig när jag har hört min röst för länge. Enda gången när jag känner att jag kan öppna munnen och verkligen få ur mig nått vettigt är när jag sjunger.
 
Sången är det bästa som livet har gett mig. men hur kan jag ens drömma om att bli sångerska när jag inte tror på att jag får ta plats?

När jag var liten så hade jag alltid min älskade vän vid min sida när jag sjöng. Det var vi mot världen! Vi röjjde på konserterna och vi var alltid fulla i skratt. jag vågade dansa och slappna av för att hon stod ju brevid mig. jag saknar den tiden! Jag kunde sjunga solo utan att bli nervös. Vi satt ihop jag och hon. Vi sitter fortfarande ihop. Men nu sjunger jag utan henne. jag kan inte slappna av och jag blir darrig och nervös så fort vi ska sjunga upp. Jag vet att jag har rytmen i kroppen och jag vet att jag kan dansa och hitta på rörelser. Men det går bara om hon står vid min sida och ler . såklart så älskar jag fortfarande att sjunga! Men det går inte en enda kör övning utan att jag saknar dig Ellen !

Det är du och jag resten av våra liv det vet jag.. men jag saknar dig här!

Jag saknar helt enkelt tryggheten som du ger mig bara genom att finnas i ett rum. Hur ska jag kunna slappna av på pite gospel övningarna när jag inte känner nån och vågar inte öppna munnen? Jag tycker att det är svin kul att sjunga i kören men jag känner mig stel som en tennsoldat. Så mina vänner ni ska veta att när jag far på söndagarna så utmanar jag mig själv . det är tufft men jag gör det. jag gör mig osynlig och stirrar ner på mina händer. Försöker med alla krafter jag har att bara slappna av och bli del av gemenskapen. Amatör kören går bättre för det känns mest som en ploj. Där skriker jag inombords för att få mammas bekräftelse. Nu har jag blivit tilldelat ett solo som jag ska sjunga där. Jag vill att min mamma ska vara stolt när jag framför det. min mor är underbar! Men hon har aldrig någonsin peppat mig när det gäller sången. Hon har bara sagt att hon tycker att det är finare om jag inte skulle sjunga så ljusa toner. Men jag är ju första sopran! Dom låga toner låter som bröl och hockey kör när jag försöker mig på dom. Visst har hon sagt att jag sjunger fint också. men som sagt inget peppande från hennes sida. Det är en enorm besvikelse för mig. men förutom det så är mamma bäst! :)

På tal om mor. Det är underbart att se att hon verkligen har hittat en bra man! Han är toppen. Mamma har ju alltid önskat sig en gårdskarl. Han kirrar en massa saker i huset . det är härligt att se ett så förälskat par. Samtidigt som det är jobbigt som tusan! Jag vill också!!

En enda sak som har grummlat min glädje är att dom har städat ut en massa ur förrådet . absolut är det en bra grej att göra . fast när jag kom hem så sa mamma att nu hade pappas kläder åkt iväg. Jag förstår att vi inte kan hålla på att spara alla hans kläder! Men det är ändå jobbigt när nått som verkligen har varit en del av honom försvinner. Så då sa jag till mamma att det är ok om hon skickar iväg hans kläder men lådan på vinden rör du inte! Vilken låda säger mamma då. Vi har en låda kvar med pappas tröjor och dom luktar fortfarande pappa. Jag brukar klättra upp på vinden och sitta och krama dom . dra in pappas doft och minnas honom. den lådan är helig! Mamma har också alltid tyckt att den lådan har varit helig. Men tydligen så hade hon glömt bort det mitt i all sortering. Det är förståeligt när hon är uppe i varv. När hon och Sam försöker att fixa ett hem tillsammans. Men en låda på vinden är inte mycket begärt att få ha kvar. Det finns inte mycket kvar i huset som är pappa längre. På ett sätt så är det skönt. Men han finns där och kommer alltid att finnas där hur mycket vi än slänger bort. Mamma försöker mer och mer att sudda ut min hjältebild som jag har av pappa. Han kanske var en seg make och allt sånt där. Men hon har ju bilden av en saknad make och jag har bilden av en saknad pappa. Han var och kommer för evigt att förbli min hjälte!

Jag skriver mycket om dåtid idag. Det är för att det är så mycket som jag håller på att fixa innan jag kan börja att skriva om nutiden. Jag försöker att komma mig ut så att jag kan fixa arbetsplats träning. Har kanske ett ställe på gång. Men jag ska våga mig fram till kassan på guldfynd och fråga först innan jag ställer in mig på nått helt annat. Men om jag skulle få vara på det där andra stället så skulle det vara guld också. jag blir så glad och varm i hjärtat när jag får ett trevligt bemötande. Och nu jag äntligen vågat mig in på Skölds igen. Har inte varit in där på ett år. Jag har velat ha nått bra att berätta om jag skulle gå dit. Men igår så kändes som att det var dags att gå in trots att jag inte hade nått bra att berätta. Det var jätte härligt att övervinna rädslan ! tack linnea för att du följde mig dit! Jag var stolt när jag gick därifrån. Det bästa var att det kändes inte som att jag försökte fiska efter praktik hos dom igen utan jag berättade bara om att jag höll på att leta plats för att arbetsträna. Jag är glad att dom inte erbjöd sig att jag kunde få vara där. Det hade känts fel.

Nu fram till tisdag nästa vecka så har jag saker inbokade. Så trots att jag inte jobbar så gör jag ändå en massa saker. Känns bra att jag börjar att få rutiner i mitt liv.

Imorrn är det kör eller senare idag.

Torsdag ska jag till min läkare och prata med henne och insé på riktigt att jag fortfarande är sjuk. Jag är så säker på att jag kommer att få förlängd sjukskrivning. Men tänk om jag inte får det? vad gör jag då!!?

Sen på kvällen så ska jag och faster ha gemensamt födelsedags kalas. Jag fyller ju inte år föränn på lördag. Men jag tror inte att släkten ids komma till mig på fredagen när vi ändå ska fira faster på torsdagen. Så vi slog ihop kalasen :)

Fredag. Blir det att förbereda sig för lördagen. + middag på bryggar gatan .

Lördag . riktigt födelsedags firande på morgonen och sen husfest :) jag har bjudit så sjukt mycket folk. Är väl lite orolig att mitt kära hus på pitholm ska härjas sönder. Men samtidigt så är det ju bara folk som jag känner och litar på som jag har bjudit + att vi är ju vuxna människor. Det kommer inte att bli som mina andra husfester har varit.

Jag kommer att starta upp festen med bastu mys. Jag längtar redan till bastuns värme och må gott med en kall bärs i handen. Det kommer att bli great! Mina vänner är kanske inte så mycket för bastu men jag vet då en som kommer att göra mig sällskap och njuta lika mycket som mig i alla fall :)

En sak som är bra är att jag inte hoppas på att någon speciell grabb ska komma till mig. det är nog nytt för i år. Visst har jag jobbiga känslor för mr tee . men det går över . som sagt en gång per år känslan är jag inne på vad det gäller han och mig. så länge som jag inte vågar prata med honom så gör han mig bara nervös och lätt illa mående om han är i min närhet. Dom känslorna är snart överstökade. Sen kan vi återgå till det "normala" jag kommer för evigt att undra om ifall det hade kunnat att bli nått mer och hans känslor och sånt. Men det kan jag leva med. Jag får nog bli vuxen och ställa in mig på en riktig karl istället. Vars jag nu skulle hitta någon sån. :P

Låta bli att falla för det omöjliga och spänningen. Går det?

Utan spänning och roliga bilturer vad gör jag då?

Som det är nu så vill ja nästan skrika åt han .. se mig! hör mig! rör vid mig! men som sagt.. det går över.

Har ju kommit ett nytt tillskott på min lista :) en otroligt söt grabb! Kan ju roa mig med att vila ögonen på honom istället. Det roliga var att jag verkligen raggade upp honom! jag var så grymt glad och framåt hela den helgen och han fick del av det. och det är jag mycket glad för!

En bra i min samling är aldrig fel .

Den här helgen kommer det att hända nått stort. Vet inte vad än . men jag känner på mig att det är nånting som är i görningen.

Näe nu måste ja lägga mig och sova och innan sömnen måste jag ha sagt att jag är värdefull och värd att älskas och förhoppningsvis inte skratta bort det. det är en uppgift som vi har med bokcirkeln.

Måste hård plugga gospel låtar imorrn. Vi har julkonsert nästa lördag. Vi trodde att vi bara skulle sjunga jul sångerna som vi har övat in. Men tydligen så ska vi sjunga alla låtarna som vi har sjungit i höst. Och jag kommer inte ihåg dom så det blir till att plugga. Grannarna kommer att tro att jag är galen kristen människa. Men dom får ta det :P och jag får lov att överleva det ;)

Dock kommer den lördagen att bli galen!

Det är meningen att vi ska vara på plats hela dagen och ställa i ordning och öva inför kvällen. Men .. amatör kören har julspel i stadskyrkan då. Så först måste ja fara till gospeln och lämna sakerna som vi ska ta med oss. Sen måste jag skynda mig till julspelet. Klockan 15:00 har vi första uppträdandet och sen har vi ett klockan 17:00 . sen har jag julkonserten med pite gospel klockan 20:00. Så det blir stressigt som tusan den dagen! Men roligt blir det :) jag hoppas att mina vänner kommer och ser på julkonserten .

Ja just ja det var sängdags nu.

 

Hoppas att jag slipper mardrömmar inatt. Hela förra natten så drömde jag om mormor. Men jag kan berätta min funderingar om det nån annan dag. Men det känns som att jag kommer närmare och närmare henne för varje dag. Tror att vi var rätt lika. Kanske kommer hon till mig i drömmarna så att jag inte ska sluta mitt liv som hon gjorde. Hade så gärna velat få prata med henne om våran gemensamma sjukdom. Kramat om henne och sagt att jag förstod varför hon inte orkade.

 

Ja ja …

That´s it

Så..adjö!