Tror du på ett lyckligt slut?..
Tror du på ett lyckligt slut? Det är många frågor som rusar runt i huvudet. Mycket tankar om åldern och vad jag har hunnit med att göra under mina levnadsår. Vad som verkligen har betytt något och vad som har gjort mig till den jag är. Vilka val jag har gjort och hur dom har påverkat mig och andra. Som alltid så finns det mycket som jag vill ändra. Men det är för sent och redan gjort. Många människor har försvunnit under åren. En del har jag valt ska försvinna. Jag har till och med sett till att dom har försvunnit. Jag drömmer en massa nuförtiden. Speciellt om jag bara slumrar till en stund. Drömmen får mig att slängas in i en värld där jag ständigt sätter folk på prov. Oftast så slutar drömmarna med att Skorpan kommer tillbaka. När han gör det så blir det så naturligt och allting reds upp på 5minuter. Jag vet inte varför han återkommer i mina drömmar hela tiden. Men det kan bero på att det var den jobbigaste förlusten som jag varit med om. Självklart så är alla dödsfall sju resor värre såklart. Men det jobbiga med det här var att han försvann inte för att han dog. Han är fullt levande och bor till och med i samma hyreshus som mig. Men han klarar inte ens av att kolla mig i ögonen. Han verkar knappt klara av att jag andas samma luft som honom. Det gör ont! Dock var det ju inte bara mig han lämnade. Han lämnade en hel hög med vänner också. Alla säger att han är annorlunda nu. Men i mina drömmar så är han precis den samma. I mina drömmar så blir det alltid ett lyckligt slut. Jag vaknar upp med bultande hjärta och snurrar runt flera varv i sängen innan jag vaknar ordentligt och inser att allt bara var en dröm. Allt är precis som det har varit dom sista 5åren. Han har blivit tydlig på sistone. Jag har upplevt en hel del olika sorts kärlek. Tonårs kärleken som tog kål på mig. En massa fix ideer där emellan. Testat och tjorvat en hel del. Kämpat som tusan för att duga. Sen träffade jag han som kom att bli mitt livs kärlek. Det var äkta på alla sätt och vis. 1år och 6månader. Det är fortfarande mitt längsta förhållande. Men jag klarade inte av att få kärlek när det inte fanns någon kärlek till mig själv. Ångesten åt upp mig. Han fick hålla i mig när jag ville dunka skallen i väggen. Han fick ständigt trösta mig. Jag klarade inte av det. Jag klarade inte av att bli älskad. Så jag tog död på kärleken. Vi var vänner ett bra tag efter slutet. Bästa vänner som pratade flera gånger per dag. Men sen vändes allt! Borta med vinden var han. Jag saknar den kärleken som vi hade. Saknar tryggheten som vi hade. Eller han var trygg och jag hade kaos inom mig. Men älskade honom det gjorde jag. Jag saknar nog inte honom sådär så att jag går och är hemligt kär i honom eller nått sånt. Men jag saknar vänskapen som vi hade. När jag letar efter den rätta just nu så är det väl honom jag har i tankarna. Han är ofrivilligt mall för hur jag vill att en kille/karl ska vara. Eller man får väl aldrig välja hur en person ska vara. Men jag skulle verkligen uppskatta om den rätte just nu var charmig, små blyg, rolig , trygg i sig själv, och vettig såklart :) När jag letar så finner jag oftast personer som har endast en utav dom där egenskaperna dvs rolig. Som jag skrev förut så är det absolut det bästa jag vet när någon får mig att skratta. Så att vara rolig är ju en bra egenskap. Men resten av personligheten brukar vara bränd på alla sätt och vis. Jag letar upp sådana människor för att jag vet att det inte är någon framtid med dom. Jag vet att jag inte behöver engagera mig i dom om jag inte vill. Jag och dom människorna spelar ett spel. Jag är mästare på det spelet. Ibland så blir jag förvirrad när spelets regler ändras. Men sen går dom tillbaka till dom rätta reglerna igen och jag har full kontroll. En sådan människa som är svårt bränd av livets alla öden är alldeles för lik mig själv. Om jag skulle få en framtid med en sådan människa så skulle det ruskigt mycket till för att det skulle gå. Mr öhh som jag har fastnat för har alla dom egenskaper som jag vill att en kille/karl ska ha. Han har allt det som jag värdesätter. I vanliga fall så skulle det göra mig vettskrämd. Jag skulle ha vänt på benen och lämnat det för längesen. Men det kan vara det att han är så lik skorpan som gör att jag vet att han är en keeper. Jag letar inte efter en som kan ersätta skorpan. Men jag värdesätter den som har hans egenskaper. Det kanske låter knasigt. Men jag antar att jag inte är den enda som märker att killar som man faller för är lik sin första stora kärlek. Jag har ingen aning om hur det kommer att sluta för mig och mr öhh. Det enda jag vet är jag längtar efter honom på alla sätt och vis. Kanske vill jag sträva efter den där kräk lyckliga känslan som jag fick när vi dansade? Btw så känner jag mig lite förvirrad i frågan om kärlek just nu. Jag vet vem jag vill mysa med. Men jag vet inte om spelet verkligen har ändrats också. Har satt 3 personer på prov just nu. Väntar på tecken så jag kan få svar. Det är uppenbart att det är två stycken som längtar efter mig. Men vem längtar mest? Skulle det kunna bli ett lyckligt slut med någon utav dom? Kanske kanske inte. Kanske kommer det ett nytt stjärnskott på himlen och ger mig svar?Känns som att det är dags för ett svar. Men till dess så ska jag vänta tålmodigt på tecken.
Jag skulle dock aldrig säga att kärlek i form av förhållande skulle göra mig lycklig. Jag får fortfarande panik känslor när det pratas om förhållanden. Jag har för egen del inte trott på att förhållanden kan funka ett längre tag. Men jag har för den delen aldrig tappat tron på själva kärleken. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så redo för kärlek som jag gör nu. Jag skulle vårda kärleken nu och inte misshandla den och mig själv.
Kommentarer
Trackback