mizztina

Värd att älskas.

Hur kan en sådan mening framkalla så mycket ironiskt skratt och så mycket sorg i mig? varför är det så svårt att ta till sig dom orden och tro på dom?
Vem har sagt att jag inte har tillåtelse att tro på dom?
Det är ingen som har sagt det.
Men ändå så går det inte in.

Ibland kan jag bli så less på att tänka. Ibland njuter jag av att låta tankarna fara omkring . jag kan bli så dödligt less på att anpassa mig och vara en ?god? människa. Då gör jag uppror och ställer till det och tänker inte alls, tills det är oundvikligt att tränga bort verkligheten. Verkligheten ja..  jag lever i den men ofta tar drömmaren över. Drömmaren tror på en ljus framtid utan rädsla. Hon tror också på att hon en dag ska kunna se på sig själv och faktiskt inte bara känna ett motbjudande. Den människan ska klara att parera olika situationer och gå helskinnad ifrån dom. Skrattretande nog så tror drömmaren även på att alla kan vara vänner . hannah tror inte på att alla kan vara vänner. Man går inte ihop med alla. Man kan inte gå genom livet utan att göra folk besvikna. Utan att svika eller bli sviken. Det vet Hannah. Men drömmaren vet inte det och fortsätter att hoppas på olika försoningar i livet. Den försoning som håller mig vaken på nätterna gör mig ivrig. Kanske en dag att han tittar upp och ler och den varma känslan kommer tillbaka mellan oss. Bara drömmar det vet jag.

Analysera är jag en mästare på. antigen så analyserar jag själv eller så är det med mina vänner som jag gör det. jag analyserar för att förstå mig på folk, kärlek  och mig själv. Det bästa jag vet är att testa mitt min förmåga att läsa människor. Jag ger mig själv poäng om jag prickar rätt. Prickar jag inte rätt så ser jag det som ett misslyckande och måste börja om . men jag läser gärna människor när dom inte alls är medvetna om att jag gör det. jag sitter och beräknar i huvudet vad nästa ord dom säger ska vara . eller hur deras kroppsspråk kommer att förändras. Jag har än så länge bara mött en människa som är likadan som mig gällande det här. det blev ett väldigt komiskt möte när vi insåg att det inte gick så bra att prata med varandra för att vi båda hela tiden satt och försökte räkna ut och läsa varandra. vaksamma ögon. Med dom ögonen så ser jag oftast saker som ingen annan ser. Oftast saker som folk döljer. Människor som spelar spel finner jag intressanta. Men jag orkar inte med dom ett länge tag. När jag spelar mina spel så orkar jag bara göra det en timme åt gången. Resten är jag mig själv . men jag klarar inte av spelet att vara kall och okänslig. Det tär bara på mig. det tär på mig att se när folk tar till den stilen när dom möter mig. det kalla svarta som möter mig . gärna har dom en hand på ryggen för att klara det. själv väntar jag bara på en dräpande kommentar , ett slag över ansiktet eller bara motbjudande blickar. Ordet förlåt är det ingen som bryr sig om längre.

När jag började högstadiet så slutade jag med att känna att man måste vara snäll och kompis med alla. Dom jag inte tyckte om ett störde mig på . dom störde sig på mig och tyckte illa om mig. det var ett rättvist spel. Jag kände mig inte tvungen att tycka om alla. Hjälpa alla osv.  jag trodde att jag då lämnade den barnsliga tron om världen. Men jag har i mig att vara god och finnas tillhands. Finnas där när någon vill prata. Prata med den som jag ser behöver prata eller bara behöver en kram. Den biten tycker jag om i mig själv. Den biten respekterar jag. Sen när jag inte är god nog hela vägen så övergår respekten till avsky. När jag ser att någon behöver lätta sitt hjärta och helt plötsligt så sitter jag där och pratar om mitt istället. Då känner jag avsky då har jag förlorat + att jag har pratat för mycket. Enda gången som jag kände att jag inte hade pratat för mycket det var när jag skulle försöka få en grupp tjejer i en klass att bli sams och mest av allt respektera varandra. dom tjejerna kunde inte få nog av att höra min berättelse. Dom bad mig hela tiden berätta mera. Jag kände och visste att jag gjorde en skillnad i deras liv.  Det var stort!
När jag lämnade dom så hade jag inte dåligt samvete för att jag hade pratat för mycket.

Dåligt samvete har alltid förföljt mig. barnet som får dåligt samvete för att hon inte knäpper händerna och ber om att morfar ska få leva när han ligger inför döden. Av den enkla anledning att hon tycker att morfars skäggstubb sticks så mycket när han ska skäggas. Kanske var det bara så att döden var för svår att ta på ? morfar dog den natten.  
Barnet som ser på tecknat i tv rummet på stugan. Dom har hyrt en sån där videobox som fanns förr. På den tiden när man inte ägde en video. Barnet är helt inne i filmen. Musse pigg sitter vid en flygel och det ska precis hända något roligt när pappa ropar från köket . han säger med allvarligt röst att jag måste komma ut i köket för att han har något att berätta. Jag skriker irriterat att jag inte har tid. men pappa ger inte med sig . jag blir arg och går in i köket. Tänker att pappa är dum som tvingar mig från tvn.
Pappa berättar då för mig att mormor inte orkade leva längre så hon hade tagit bort sig. Att hon längtade så mycket efter morfar . det dåliga samvetet skriker i mig .. hur kunde jag vara så självisk! ??
Jag ville följa med till ersnäs för att hämta hem mamma . jag fick inte det. istället fick jag stanna kvar på stugan och höra när dom vuxna pratade om det som hade hänt. Ingen märkte att jag lyssnade, ingen förstod att jag förstod allt som hade hänt. Trots att jag var liten så förstod jag allt.  Mormor hade tagit ett rep i ladan, gjort en snara och lagt den om halsen sedan hängt sig. Från den dagen drömde jag mardrömmar om mormor. Oftast var det att jag drömde att jag trodde att hon var ett spöke och att det var jag som hängde henne. drömde sådana drömmar när jag hade blivit påmind på skolan om just hängning. Eller när någon retade mig för att min mormor hade hängt sig.

Nu fastnade jag. Tårarna har runnit ett bra tag och jag vet inte om jag klarar av att skriva något mer om mormor. Jag har så dåligt samvete vad det gäller mormor. Barnets dåliga samvete som inte såg att mormor mådde så dåligt. Samtidigt så vet jag att det var jag som satt med henne och tröstade henne.  hälften av alla mina kläder som jag har haft genom åren har varit mormors. Hon hade god smak . mina dyrbaraste guld smycken har varit hennes . det är så mycket av mormor som lever kvar. Men jag har än inte kunnat se tillbaka utan dåligt samvete. Fortfarande så kan jag inte bara ha ljusa minnen av min barndom. Fortfarande så är det en försoning som aldrig blev av . ett förlåt som aldrig mormor fick höra. Om det är så att ordet förlåt inte har någon betydelse i dagens verklighet. Hur kan man då få bort dåligt samvete?   

Jag är less på dåligt samvete!
Jag är less på att ha dåligt samvete för saker jag säger/skriver. Jag är less på att över analysera mig själv. Less på att aldrig räcka till för mig själv.  Less på att jag är en krävande människa. En testande människa. En människa som är så självupptagen att hon inte ens fattar det själv. En människa som har fått för sig att man inte får vara olika saker. Självupptagen, bekräftelesetörstande, ha bra självkänsla/ det jag förr trodde var att ha bra självförtroende. En människa som tror att man inte får tro på sig själv.
Om man är / har allt det här då straffas man.
Varför ska man tro att man straffas för sånt?
Skumt!
Fast jag är skum ;)
Kanske straffas man i form av att missar den riktiga verkligheten?
Ja inte vet ja!

Dags att tänka ljusare tankar. Låta fingrarna dansa på tangenterna och skriva om det istället. Idag har jag haft en ganska skön hannah dag. I alla fall medan solen var framme och lyste över min balkong/altan/tak.
Jag vaknade av solljuset och njöt av att vara ledig. Började med att irritera mig över hur stökigt det var i hela min lägga. Men en röst sa till mig att strunta i att städa och skynda mig ut istället. Att det var ok att det var stökigt för att jag hade haft en hell week. Så jag byltade på mig en massa kläder och tog en kudde och en bok + cigg och c vitaminbrus och gick ut och satte mig. sysselsatte mig först med att ringa till mija. Mija har inte det bästa telefon vetet i världen :P men hon svarade faktiskt den här gången :) hon bjöd med mig på vuxen partaj på lörda. Vi ska ut på valdino och testa på mogendans efter förfesten. Det blir intressant! :) förmodligen kommer jag att längta till kalles trygga källare efter bara någon timme. Men då har jag i alla fall gjort ett ? moget ? försök i alla fall ;) hahahah
Efter jag hade pratat med mija så ringde jag till sis. Men hon hade inte tid att prata för hon skulle äta våfflor just då. Det gjorde inget . jag fördjupade mig i bokens värld tills hon ringde upp. Sen pratade vi länge och jag bara mös och skrattade för att hon äntligen ska flytta hem igen! Oj så great det blir! Egen lägga och allting. Hon kommer att njuta som en tok :)  jag förstår att det blir mycket punkthus för mig framöver men det är helt ok! :)
Sis är en mycket klok människa. När jag är drömmare och otålig så är hon smart. När hon är drömmare och otålig så är jag smart :) det är nog bra att vi inte är smarta samtidigt ;) längtar även tills trion är tillbaka med nya tag igen .
Jag njuter av solen halva dan. Min kropp mår så bra av att vara i värme. Hela jag blir lugn och tänker fina snälla tankar. Drömmaren slår till igen .. men när jag mår gott så kan jag inte bli irriterad på drömmaren.
Snart blir det sommar och då vet jag att det här med kärleken inte kommer att spela så stor roll längre. På sommaren så får kärleksgrubbel vila. Fast det är oftast då som jag hamnar i trubbel på nått vis. Men under sommaren så spelar det ingen roll!
En sommarkatt , spänning och jag slutar bry mig om vilket. Tills hösten och vintern kommer.

Senare på kvällen så har jag lagat middag åt mig och mommy. Även städat i rapidfart innan hon kom hit :P sen har vi varit förbi hos farmor. Sen for vi på kören. Idag så var det med en praktikant. Tror att han ska bli präst eller nått sånt. Det är första gången i mitt liv som jag har spanat in en präst .. aj så het han var! Får man tycka att en präst är het? ;) det blev inte bättre av att han verkade väldigt intresserad av att prata med mig och få mig att skratta. Jag har ingen aning om han är gift och har barn eller sambo eller vad det nu kan vara . jag är inte så intresserad av att veta det heller. Tyckte det var riktigt trevligt bara att hitta ett otroligt läckert ögongodis! Hahahah   
Han hade dock 2 fåniga tatueringar. Men han kom undan med det. jag försöker alltid hitta fel på killar/män som jag tycker är heta. Då neutraliseras dom och så kan jag skaka av mig det som kom över mig .
Han upplyste mig om att vi nog har konsert med pite gospel på söndag. Han och maggan skulle nog komma och titta. Jag blev sjukt nervös! Dels för att jag inte kan den nya låten som vi ska lära oss. Dels för att jag inte vågar ringa till min körledare och fråga om det är konsert och vilka låtar vi ska sjunga och sånt. Dels för att jag blir nervös av bara tanken att stå där som ett fån igen när vi ska sjunga + veta att en het man ser uppträdandet . oj oj hoppas att jag blir sjuk på söndag :P
Hahah jag tycker dock att det är roligt/trevligt/skumt att tycka att en präst är het. (om han nu är /ska bli präst)
Min bild av präst är en som kallades för hompa och han hade alltid typ någon form av vit särk på sig när han skulle predika + jesussandaler. När jag var liten så viskade jag i mammas öra ? mamma! Är det där jesus?  Han såg ju ut som jesus!  Mamma skrattade länge åt det där :)

Förövrigt så har jag idag kommit fram till att det inte är k sjukdomen som har orsakat min uvi. Jag vet precis vad det är. Eller det känns som att jag vet det. känner mig lugnare nu.
Sen har jag även kommit fram till att det inte kan bli någon ume resa helgen efter denna helg. Jag orkar inte det. sorgligt men sant. :(  om jag ska orka med hela påsken med familj och släkt + partyn så måste jag ha kraft.
Så det blir inget umeopen och mysa med karramEllen och det blir inget firande av ume anders 30års dag. :(
Jag hade så gärna stått med ellen och sett De Deportees och minnas tillbaka till då dom hette Bitter sweet och spelade på färjan i lule. Och när dom spelade på våran bal. Balkvällen är det finaste minnet jag har av lycka! Och få minnas den där lyckan och stå brevid min bästis genom alla tider.. det går inte med ord att beskriva hur underbart det skulle vara!
Men inget av det här blir av för jag måste samla kraft.

Gråta och skriva är den bästa terapi jag kan ge mig själv + sjunga. så nu har jag gjort allt det . dags för att lägga sig och hoppas att inget dåligt samvete följer med morgondagen . känner dock att jag inte har sjungit nog . skulle så gärna vilja att jag vågade sjunga närsomhelst. Att inte vara rädd för att någon kanske hör mig. jag vet att jag kan sjunga och har tekniken och att jag inte har något att skämmas över vad det gäller min röst. Men ändå vågar jag inte sjunga så att någon hör. Jag skulle så gärna vilja våga! Skulle så gärna vilja våga sjunga för vem som helst. Dom jag har vågat sjunga för har blivit berörda och tyckt att jag har sjungit bra. Så varför vågar jag inte?
Kan det vara för att någon skrek åt mig att jag sjöng kasst och i otakt. Att denna någon skrattade och hånade mig när alla andra tyckte att inspelningen blev bra . att denna någon gjorde ett eko på min sångslinga så att det inte skulle höras hur kass jag.
Förmodligen så har det säkert en del att göra med det.  men trots det så har jag sjungit solo så ofta jag har fått tillfrågan. jag har sjungit i ett rockband. Och alla dessa andra framföranden jag har gjort. Så trots att jag inte vågar och är blyg så gör jag det ändå. Oftast så går det bra.  Fast nu på senaste så har den dåliga självkänslan tagit över sången med. Då har det gått mindre bra även om det bara har varit små solon.

Så nu är mina funderingar klara för idag.
Kanske fick jag ner nått bra.
Äh fuck it!

Peace och ha det bra!