mizztina

För en vecka sedan så tog jag ett stort beslut. Det största beslut som jag har tagit på väldigt många år. Jag känner att det mesta flyter på i rätt riktning just. Det har gjort det ett bra tag. Men jag ville vara riktigt säker innan jag bestämde mig för ett livsavgörande beslut. Trots att det var en hel del tårar och panikångest attacker innan mamma åkte iväg på semester så kan jag stolt säga att jag faktiskt för första gången i mitt liv har klarat att hon har varit borta!

Världen gick inte under och hon kom levandes hem igen. Skönt!

Jag har verkligen hållit mig sysselsatt meddans hon har varit borta. Det har funkat mycket bra. Dock är jag trött som ett djur nu när jag kan slappna av igen. Men hellre trött än ledsen.

Det känns som att jag växer mer och mer för varje vecka. Det är hela tiden nya saker som jag upptäcker hos mig själv och hos andra. Det har jag iofs alltid kunnat se men skillnaden är att jag har andra förhållningsätt till saker som händer nu. Jag kan hantera det mesta som jag stöter på och kan jag inte det så går jag därifrån. Om jag nu ska klara att ändra mitt liv och mina mönster så måste jag lämna det som har varit. Det går ibland och ibland inte. Jag vet hur jag borde tänka och försöker att göra så. Fast ibland så dyker dom gamla tankarna över en utan att jag hinner vara med. Jag vill börja om på nytt och jag vill kunna gå vidare med mitt liv. Den största skillnaden som jag känner det är att jag Vill leva. Jag har känt dom känslorna ett tag nu men jag har inte vågat tro på dom. Det känns nästan som att jag har rätt att leva jag med. Underlig känsla. Mycket underlig. Absolut så har jag mycket mer kvar att jobba med för att allt ska hitta någon form av balans igen.

3 år har nu gått . nu har jag varit singel i 3år och under medicinering. Båda sakerna har spelat in otroligt mycket i mitt liv. När jag var mitt i kaoset och bestämde mig för att flytta hem och dessutom göra slut med min dåvarande sambo. Visste att nu fick det vara nog med att förstöra människohjärtan både mitt eget och andras. Bestämde mig då för att jag skulle vara singel i minst 2 år. Singel tills jag kunde lita på mig själv och kärleken igen. Nu har det gått ett år till och vips blev det 3år som singel. Jag har verkligen levt singellivet och haft fullt upp. Självklart har jag trillat dit och blivit kär några gånger under dom här 3 åren. Jag har aldrig direkt varit helt själv och det har nästan aldrig varit tomt på kandidater. Fast om man räknar bort sängpartners och annat tjorv så har jag hållit mitt löfte till mig själv. Sex är bara sex så om man räknar bort det så har jag aldrig någonsin i mitt liv känt mig så ensam som jag har gjort under don 2 första åren. Nu har ju åldersnojan kickat in så jag är sugen på att hitta det där äkta. Nu är det inte länge kvar innan en viss hetskalle flyttar hem för sommaren. Fortfarande så har jag en väldigt lugn inställning till det. Jag vet att jag vill vara med honom. Men som sagt lära känna först. Han är ialla fall sugen på dejt inom en snar framtid :)

3år av medicinering. Mitt i kaoset i umeå så gick jag med på att börja äta anti deppresiv medicin. Jag fick välja mellan att tänka klarare eller suddigare. Jag valde suddigare. Aldrig kunde jag tänka mig att det skulle bli så suddigt som det blev. Jag har nästan 3 år borta ur minnet. Det är mycket obehagligt. Från att jag var en sån som kom ihåg allting som hade hänt till att inte komma ihåg nått !

närminnet var totalt fucked up. Då det var meningen att jag skulle jobba med mig själv och allt som hade hänt i mitt liv, blev det istället att jag koncentrerade mig på att försöka komma ihåg saker som jag hade gjort dagen innan och annat. Det var som att var full dygnet runt. När jag tillslut kunde komma ihåg att jag hade valt suddigare tankar så fick jag sänka dosen på medecinen. Sen började jag även att ta halva sömntabletter istället för hela. Jag fick tillbaka lite av mitt närminne men det är inte än som det ska. Kan bara komma ihåg delar av saker som har hänt och sagts. Ibland kan jag skratta åt det även fast jag tycker det är grymt obehagligt och försöker febrilt komma ihåg det som jag har glömt bort. Altså att inte komma ihåg saker som hänt = inre stress + medecinen= fucked up mage= kass hela jag.

Jag pratade med min läkare för en vecka sedan. Vi bestämde att det var läge att testa ifall jag kan klara att vara utan medecinen för all framtid. Så idag mina vänner så börjar mitt nya liv. Ikväll kommer jag att ta den lägsta dosen av den medecinen. Ska göra det en månad. Ifall det då funkar så får jag ta bort medecinen helt!!

Så inom dom närmsta veckorna så kan jag förvänta mig vad som helst. Jag ska försöka att inte se det som världens största förlust ifall det inte funkar. Men om det funkar .. tänk att kanske få tillbaka sitt minne igen! Galet skönt det skulle vara . kanske magen skulle bli lite snällare mot mig. Det är så mycket som den här medecinen har förstört . men det är även så mycket som den har gjort för mig också. Det går på ett ut. Dock kommer jag att behålla min sömnmedecin så att jag får sova ordentligt. Sen ska min läkare tjata på han som jag ska få som samtalskontakt att han ska ringa mig. Sen jag och min psykolog ?gjorde slut? så har jag väntat länge på att få någon annan att prata med.

Det känns som att mitt liv kan äntligen få en början. Ett liv som jag känner att jag vill.orkar och kan ta del av på bästa sätt. Hoppas att jag slipper självmordstankarna nu . dom har varit en del av mig i hela mitt liv. Har dock inte sett röken av dom på säkert en månad. Jag ryser i hela kroppen när jag känner att jag VILL leva. Jag tänker verkligen undvika allt som har med tjafs att göra. Blir det tjafs så tar jag ansvar för min del av det. Men att ta hela ansvaret det kommer jag inte aldrig att göra mer. Det har jag gjort nog. Det är så mycket dumt jag har gjort i mitt liv. Och säkert har jag en massa dumheter ogjort ännu. Men det känns skönt att jag börjar hitta den där inre tryggheten. Trygghet som jag har saknat i hela mitt liv. Något som däremot rubbar tryggheten det är när jag blir full. Jag tycker om öl och det är en skön känsla när man är lite små berusad. Men att vara full är bland det jobbigaste jag vet. Det är så mycket som kan hända när man är i fyllan och mycket som man glömmer bort. Kontrollen försvinner. Måste hitta gränsen och självdiciplinen så att jag håller mig till några få öl. Onödig ångest är bara dumt. Jag höll upp med alkoholen i 6mån en gång. Fast sen fyllde jag 20 och då la jag ner det. Dock var det sjukt skönt under dom där månaderna. Jag var ju ändå ut och hade svinroligt i alla fall. Jag känner mig inte för gammal för att gå ut. Det tror jag faktiskt aldrig att man blir. Fast däremot känner jag mig för gammal för att tappa kontrollen. Jag kommer aldrig att bli för gammal för att dansa eller prata med folk. Altså aldrig för gammal för att ha roligt :)

Jag ska strax återgå till sängen. Har befunnit mig i den hela dagen. Det är för att jag är helt slut i kroppen. Jag jobbade över 2½ timme i måndags. Vi skulle frosta av frysen. Jag stod och hackade is och snö i 4 timmar. Stod typ upp och ner samtidigt. Eftersom att jag är så envis så gav jag mig inte förän det var tomt i boxen. Dock när jag har kämpat och nästan fått bort allting så kommer carina på att hon har ju inte stängt av frysen ordentligt! Hon bad om ursäkt säkert 20gånger. Optimist som jag är så sa jag bara till henne att nu kommer det kanske att gå lite fortare att bli klar och så log jag :) efteråt så gick jag hem och dog . det värkte från handlederna och upp till armbågarna. Stå och hacka is i flera timmar med en godisspade. Oj oj lillkroppen dog. Fast stolt var jag när jag låg i min säng och inte kunde röra mina armar. Igår hade jag en träningsvärk som hette duga. Inte lämpligt med tanke på att det var varudag. Dom hade laddat upp rejält med varor inför sommaren och deras semester. Jag bar som en tok hela dagen. Drickor och annat . jag jobbade över 30 min igår så att jag kunde få en ledig dag här framöver. Så därför är kroppen helt slut idag. Den har fått mycket styrketräning på 2 dagar. Trots en massa jobb och plågeri av kroppen så känns det inte lika främmande att bli kiosktant på heltid ;) trivs mycket bra med mitt jobb! Vi får se vad ödet vill med mig.

Nu ser jag framemot en mardrömsfri natt. Snart är det helg igen och då vankas det examensfest för sis. Jag tror att det kommer att bli en mycket trevlig tillställning. Sen om mobilen piper för att någon tänker på mig och vill träffa mig så är det också mycket trevligt :)