mizztina

när folk ska lära känna mig så är jag väldigt öppen om allt som jag har varit med om . jag är en öppen person och jag tror att det är bra att vara det . ibland tycker jag att ja är för öppen och då bannar jag mig själv och tycker att jag är dum. ibland så tycker jag att ja har tyckt för mycket och sagt för mycket. då kan det komma ett försök till att vara tystare och lyssna mera. ständigt det dåliga samvetet.

det jag egentligen ville skriva om handlar om att det är så mycket jag måste berätta för att folk ska förstå vad jag är för en person. är det någon som jag verkligen vill ska lära känna mig och tycka om mig för den jag är så ingår det så mycket i hela hannah paketet. det är otroligt mycket sorg i det paketet. det är 20 år av självmordstankar. det är dålig självkänsla. det är våldtäckter det är otrohet och mest av allt så är det dåligt samvete och ångest. jag är ju den jag är idag för att jag har formats under hela livet och varit med om så mycket jobbigt att jag oftast inte har orkat klara av att leva. men jag har gjort det ändå. hur kan man förklara allt sådant för en ny människa utan att låta som att man hatar sig själv alltför mycket? hur kan man förklara på vilket sätt livslusten kom tillbaka?
alla har sina dåliga dagar. det är naturligt. men då ångesten kommer då är det mer än bara en dålig dag.
jag kommer alltid att bära med mig rädslan för ångesten. jag kommer att ha ångest dagar. det går inte att komma ifrån. men jag tror att det kommer att bli så att jag inte säger det till någon. folk gillar en bättre när man orkar mer. jag har varit en sån otrolig trasig själ. är inte hel än. visst är det enkelt att säga att jag mår bra nu allt det som har varit har varit. men det fungerar inte så i min värld. så om någon vill lära känna mig så får dom hela hannah paketet. varje gång jag lämnar ett sådant paket så rör det om i mig och tillbaka blickarna ger mig oändliga tårar. så är det bara.

en annan sak
när pappa dog så fanns det 3 st som ALLTID fanns där för mig. dom personerna har jag sen dess stått i tacksamhetskuld till. jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna återgälda dom för allt som dom gjorde för mig. nu är det 2 av dom personerna som inte mår så bra alls. den ena vill jag verkligen få finnas där för. men jag tror inte att jag får. tror inte att någon får. men jag hoppas att jag har fel. jag känner mig maktlös och som en dålig vän. jag har ingen aning om hur jag ska kunna finnas där ändå . förutom att säga att jag ALLTID finns här! men jag vet inte om det hjälper. vet inte om det ger någon tröst. vet bara att för mig så gjorde d det. en kram var den bästa trösten man kunde få. fortfarande så är det så. så stor varm kram på dig min älskade vän! jag finns mer dig /er i tankarna. älskar dig!

just nu läget
tårarna har slutat rinna och jag är mest trött.