mizztina

klockan har passerat 3 och jag kan absolut inte sova. hjärnan håller på att sprängas av alla tankar. tårarna rinner med jämna mellanrum.skuldkänslor kväver mig och ångesten passar på att ta över mig. som vanligt när det här händer så förstår jag varför jag är sjukskriven. jag förstår varför jag inte har stått ut med mig själv. men jag förstår även att jag har kommit längre än vad jag var när jag gick med på att sjukskriva mig. det är otroligt längesen nu. men trots det så ska ni veta att det gör lika jävla ont varje gång ångesten kommer. jag blir lika arg och ledsen varje gång. skillnaden är väl att det går fortare att ta igen sig nu. så säkert så kommer det att kännas bättre imorrrn. men just nu känslan är fruktansvärd!
jag vet att jag kan väcka e och få tröst. men stackarn måste ju få sova när han väl har somnat. han börjar även jobba om fyra timmar. jag vet ju att det här går över.

så vad är det som har utlöst allt det här?
sjukt att säga så är det både för stolthet och tillbaka blickar.

i söndags så hann jag med att mattsvettas 4 gånger under dagen.
vi var några st som sjöng i stadskyrkan i söndags. en väldigt rolig upplevelse! det var riktigt roligt att sjunga med något annat än bara én vanlig kör. vi var fyra st som sjöng några sånger. när jag hörde att min vän maggan och någon fler skulle sjunga på söndagen och behövde mer folk, passade jag på att säga att jag skulle tycka att det var svinroligt att få vara med ( om det behövdes) . för övrigt så är det något som jag inte hade vågat att göra förr. att ens fråga om jag fick vara med. i min värld typ tränga sig på . men dom blev bara glada för erbjudandet och jag fick vara med. :) vi övade i onsdags och det lät himmelskt om oss! det var underbart också att få sjunga i min ljusa tonart. första sopran. i den nya kören så finns det tyvärr ingen sån stämma. så jag tycker att det flesta sångerna går för lågt. ja ja hur som helst så fick jag sjunga min riktiga stämma nu.
helt plötsligt så hade jag även lovat att jag skulle sjunga en vers solo! fram till typ 15 års åldern så hade det inte alls varit något problem. då kunde jag ställa mig och sjunga solo utan att ens darra. 
efter det att aset hade skämmt ut mig för hans familj och skrikit att jag var totalt värdelös på att sjunga och absolut inte kunde sjunga i takt på en inspelning vi gjorde. medans vi spelade in så skrek han också åt mig att jag var värdelös. :(  sen dess så har det inte gått bra alls att sjunga solo.
men nu hade jag altså lovat att sjunga solo.

söndagen kom och det blev dags för oss att uppträda med vår lilla grupp. vi övade först innan folket kom . och även fast det bara var övning /gen rep så höll hjärtat på att hoppa ut ur kroppen på mig. jag prövade att sjunga ändå och jag lät som en livrädd kanin. vi repade igenom sången en gång till och då gick det bättre.
när det var dags för att sjunga så satt t.o.m e i kyrkan . han satt längst bak och gav mig trygghet. och mamma satt längre fram . men henne vågade jag inte titta på . om jag blir nervös för att sjunga . så drabbas min mamma av en sju resor värre nervositet när jag ska sjunga. för att hon vet att jag blir så nervös.
när min vers började närma sig så bestämde sig hjärtat för att vilja hoppa ut ur min kropp igen. jag visste precis hur det skulle låta. och mycket riktigt så stod jag där mattsvettandes och sjöng halva versen skakande och dessutom blundade jag och mådde dåligt . men medans jag stod där och blundade så sa jag till mig själv på skarpen att nu får du ge dig hannah! och genom ett under så kunde jag öppna ögonen och titta ut på folket som lyssnade och t.o.m le och avsluta den andra delen av versen med glans.  oj så stolt jag blev över mig själv!
e gjorde tummen upp och log som bara den :) mamma var rörd. inte bara av mig utan av hela vårat framträdande.

efter kyrkan så blev det spontanfika på stan med eriks föräldrar. sen gick ja och hans mor i affärer. jag mattsvettades igen för att det var som första gången jag umgicks bara med henne. klart man blir nervös första gången man surrar själv med svärmor. men jag har nog redan tidigare gjort ett gott intryck på henne för helt plötsligt så fick jag en tröja av henne. hur gulligt som helst! :) vi knatade runt i gallerian medans bill och bull stod och väntade. japp e och hans far ser ut som twins speciellt när dom står med ryggen mot en. :P

sen blev det åhlens efter det. mattsvettning nr 3 kom då. när vi kommer innanför dörrarna på åhlens så ser jag lite påskpynt. jag tror bara att dom hade hunnit ta fram några st. men det räckte för att jag skulle börja må illa igen. varje år är det samma sak. varje gång jag ser påskpynt så vill jag bara gråta. då är det nära till pappas dödsdag. han dog på påsklördagen.  påsken är något som alltid kommer att vara jobbigt för mig .tänk att några harar kan få en att bli så ledsen. nog för att jag visade inte för någon hur allt kändes. jag såg nog bara glad ut. jag var glad också. det var mysigt att umgås med eriks mor och far. vet inte riktigt om jag har varit med om någon sånhär tajt familjerelation i något utav alla mina förhållanden som jag har haft. visst har någon haft bra relation till sin familj med inte på det här sättet tror jag. kanske möjligtvis a familjen.

mattsvettning nr 4 kom på kvällen när det var körövning med pite gospel. våra vanliga ledare är i africa och har varit borta en månad snart. vi har haft 2 kör medlemmar som har hållit i övningarna istället för dom. igår så hade en utav vikarierna bestämt sig för att vi skulle inte öva på sång utan att vi skulle lära oss att gå i takt och i olika takt än vanlig takt och sånt där. självklart så började jag att mattsvettas igen! :( jag tänkte att jag skulle diskret springa därifrån och helt enkelt skolka. (undra hur man springer diskret? ) ;)
tydligen så samarbeta igen mina ben och hjärna och hjärta för jag ställde mig snällt i en ring med dom andra. jäkla pucko hannah! man skulle stå och titta på varandra hur man skulle gå . vilket betydde att det inte på något sätt gick att göra sig osynlig. typiskt!
jag älskar att dansa! har noll problem med taktkänsla och sådant. men när det kommer till att röra sig brevid folk som man inte känner . då blir det total stopp och benen vägrar att göra som jag vill. det var säkert en bra övning det vi gjorde egentligen . men jag gillade den inte för fem öre. blääääääääääääääääääää

ikväll har jag gjort en otroligt ovanlig sak för att vara mig. jag har nämligen varit på luleå hockey match! svärmor ville ha med mig och jag tackade ja. hon är en riktig hockey fantast :) jag gillar inte sport :P men jag täntke att varför inte . man kan ju kanske komma på att sport kan vara roligt att se. matchen gick inte alls bra för luleå grabbarna .1-3 blev det. spelade kasst gjorde dom. fast ibland så var det riktigt spännande också. jag kan sammanfattade såhär. tror inte att det är sista gången som jag följer på en match. det var roligt och intressant. fast för att det ska bli riktigt intressant med sport så gillar jag nog bäst när man kan se lite mera hud på spelarna ;)
jag var nervös för att hänga med endast svärmor. men brittan är så gullig så det var inte problem och riktigt roligt och trevligt var det.  behöver kanske inte säga att det största samtalsämnet var e :P

så...that´s it
så..adjö!