mizztina

bästa sätt att hantera en kris.

efter igår så är jag gode så säker på att den kunskapen besitter icket hannah håå. hela historien var fruktansvärt chockartad. söndag morgon efter endast 3timmars sömn så fick jag och e ett mycket jobbigt uppvaknande. en galen människa plingar och bankar på dörren. ja låtsas sova och vägrar att engagera mig vem det nu än är som står utanför dörren denna morgon. e vaknar till och säger att vi ska strunta i att öppna för det är säkert a som är ute och härjar. det har hänt förr. så jag bestämmer mig för att försöka sova vidare. klockan är då 8:00. jag kan inte somna om och jag tycker att a springer sjukt mycket upp och nerför trappen. det lever om massor utanför fönstret och ja förbannar hela pitestad + att bo mitt i stan. det går en halvtimme och sen är samma galning på dörrklockan igen och bankar sju resor värre än förra gången. sen hör vi en nyckel vridas om i låset. både ja och e tittar frågande på vandra ..både tänker : vem har du lämnat ut din nyckel åt??

sekunden efter så rusar det in en polis i våran lägga. ja förbannar än en gång i huvudet att vi bor i stan. tänker även att nu har a lyckats göra något riktigt dumt. samtidigt som jag tänker nu har någon familjen dött. det är sjukt hur MYCKET man hinner tänka på en så kort stund.

när polisen säger att det brinner i garaget och att dom håller på att evakuera byggnaden då har min hjärna frusit till is och ja fattar inte vad det är jag borde göra. det enda jag tänkte på var att jag skulle ta på mig massor av kläder för att slippa frysa. det blev inte massor av kläder det blev bara att dra på sig mjukbyxor och sockar och en tröja. ytterkläderna på och en halsduk.

jag borde ha tagit på mig långkalsonger,tjocktröja och tjocksockar och täckbyxor. chocken + lite sömn+bakfylla + oro för e = att jag har aldrig i mitt liv frusit så mycket!

i alla fall det brann i garaget och det luktade rök i vardagsrummet . vi blev tillsagada att vi skulle bege oss till kyrkcenter. vi stannade till på p däcket där det var folksamling alla stod och kollade på när det vällde ut rök ur garaget.

när vi kom till kyrkcenter så var det en krisgupp som tog hand om alla hyresgäster. vi fick fika medans vi väntade på besked om vad som hade hänt. allt kändes så overkligt. sitta i en lokal med enbart främlingar för att det brann i min pojkväns garage. för mig var det ju egentligen ingen fara eftersom att ja fortfarande har kvar min lägenhet. och skulle det bli så att vi inte fick flytta in i eriks lägga igen så fanns ju min. ja förbannade även mig själv för att jag har tagit en mycket viktigt sak till hans lägga. om den skulle vara förstörd så skulle jag aldrig förlåta mig själv igen. försökte koncentrera mig på e för att se hur han mådde. det var inte det lättaste. han tyckte att jag skulle åka till pitholm för att få sova. men jag ville inte lämna honom. jag hade så ont i kroppen och frös som en gris. kände att jag inte kunde koncentrera mig på e . fick dåligt samvete för det. kände att jag gjorde absolut ingen nytta alls. man kan lungt säga att ja och e hantera kris på helt olika sätt. han slutade prata helt och om jag ställde någon fråga så fick jag bara korta svar tillbaka. innan jag gav upp och timmarna hade segat sig fram i tre,fyra år så fick vi veta att det var 5 bilar som var helt utbrända. hela garaget var utbrännt. eriks bil och cykel kunde hälsa hem. dom höll även på att gå igenom alla lägenheter för att se vilka som skulle få flytta in igen. ja åkte till pitholm och försökte sova och e for till öjebyn. 15:00 ringde e och sa att dom fortfarande väntade på besked om vilka som skulle få flytta in. mest troligt var det så att dom som bodde i trappuppgången där garaget låg. deras lägenheter låg mest i riskzonen. han sa även att han hade fått se bilder på sin bil. den var rökfylld och svart av sot. hans bil hade altså inte brunnit upp. om bilen som brukade stå på parkeringen brevid honom hade stått där då hade hans bil också brunnit. hur som helst nerbränd eller inte bilen kunde inte användas något mer. e sa att det var en värdslig sak , självklart hade han rätt. men det är fruktansvärt ändå!.

senare på kvällen fick han veta att vi kunde åka tillbaka till läggan. vi kunde vara tacksamma över att vi inte bodde i trappuppgången rakt ovanför garaget. 6st lägenheter var förstörda. fruktansvärt för dom människor som blev drabbade!

det blev en söndag när en heldel hyresgäster höll andan och hoppas att det inte var deras lägenhet som var förstörd.

annars så har vi haft en underbar familjehelg. släkten dök också upp. det blev 4st intensiva dagar. jag fortsätter kampen om att inte vara blyg för mina bröder. det går sådär. försöker hitta ett sätt att kunna helt slappna av och känna mig naturligt delaktig i familjen. min enda enda starka sida är vid diskbänken. om det är något jag kan och gör med bravur så är det att diska. kan inte laga mat eller lägga i mig i vad som ska vara i maten. disken är min starka sida så jag ställer mig gärna vid diskbänken. när vi inte har ätit gott eller stökat på i köket så har vi lekt som tokar med världens underbaraste einar! han blir snart 2år och jag är den i familjen som han har träffat minst. men efter att han har varit blyg en stund så övergick det sen i lek och kramar. finns inget bättre än när han med strålande ögon pekar på mig och säger hannah saster med sitt underbara läspande. härtat fylls till bredden av kärlek till denna lilla människa, denna lilla person som kan prata och göra sig förstådd. skrika eller viska fram sina önskemål. bestämt ja eller bestämt nej, denna lilla person har fört mig närmare min familj. tacksam är jag över det. jag önskar att han får sig en kusin så snart som möjligt när det växlar om till 2009 ;) längtan efter barn växer bara starkare och starkare för varje dag. man glor på pixbox på gravida kvinnor och ser lyckan lysa i deras ögon . ja både mamman och pappan till barnet i magen. det är så vackert så det gör ont. jag vill också!!

ja det är mycket som händer nu. det är klart att vi ska ta över huset i öjebyn. vi blir husägare allt från april till augusti. ska bli så underbart skönt på alla sätt och vis! säkert kommer man att sakna att bo mitt i stan men ja kan nog leva med det ;) tänk att få ha alla våra grejjer på en och samma plats. tänk att få ha något så simpelt som mina häften och böcker som är fyllda med noter genom hela mitt liv. tänk att få sjunga högt och lyssna på musik utan att hela världen hör. tänk att få känna sig fri på det sättet. självklart är det mycket jobb med ett hus. men den vardagen kommer ändå att betyda så mycket för mig. allt med huset känns för bra för att vara sant. vi kommer inte att behöva renovera något (av vad jag har förstått iaf) vi kommer att få huset möblerat om vi har tur. en dröm där indiska mörka trämöbler blir besannade. men det är helt upp till eriks föräldrar och vad es syster vill ha och allt sånt där. det måste blir rättvist annars kommer det inte att kännas rätt.

det här med att det ska kännas rätt. jag vet att det är rätt. men rädslan för allt möjligt som kan hända håller på att få mig galen. jag vet vad jag ska göra men jag vet inte vad svaret kommer att bli. jag vet faktiskt inte det. jag måste lita på känslan att det känns rätt. det är svårt att lita på den när man aldrig har litat på sig själv i hela sitt liv. jag måste lära mig.

måndag den 22 september så blev det den lyckligaste dagen på länge. mamma fyllde år och vi blev bjudna på middag. först under dagen så hade jag vågat mig in på gottis för att berätta hur det går för mig på jobbet och allmänt. köpte stora chokladpraliner till kaffet . jag kände mig mycket nöjd och belåten med mig själv när jag gick därifrån. jag har undvikit gottis för att det är så jag gör när jag har slutat på ett ställe. nu när i till största del bor hos e så har man inte ärenden till kiosken längre. mycket är det också för att jag slutade upp med att röka dagligen. ja det finns många anledningar. men nu har jag gjort bort att "hälsa på" där.

under ett annat samtal fick jag lära mig att filtrera. valde dom goda bitarna och struntade i resten. mycket nöjd med det med. pratade med m och det var skönt att få höra hennes röst! förstår att det bara blir värre nu. att det inte kan bli bra för hennes mor. ja kommer att finnas här som alltid. både under och när det är över. men det är bara om hon vill det. älskar min vän och jag skulle önska att hon slapp lida. att hela hennes familj slapp lida. om jag kunde göra så att det gick att ta bort allt lidande så skulle jag göra det! det hoppas jag att hon fortsätter att veta.

ja och e kilade sen ut på våran måndags promenad. vi går och lyssnar på varsin musik i öronen och halvtävlar om vem som går fortast. e vinner ständigt och jag tjurar ihop för att jag inte fixar att gå lika fort som honom. jag arbetar på min stavteknik och förbannar min forfarande dåliga fot. nu är det ändå ingen återvändo nu har jag bestämt att gå ut och gå med mina stavar 3 gånger i veckan. fick stavar och walkingskor av mamma i förtidig födelsedagspresent. allt som har att röra på sig sponsrar hon mer än gärna :) så 3 gånger i veckan är det promenad med stavar och torsdagar är det kören vilket innebär träning ändå. helgen behöver jag inte röra på mig allt för mycket om jag inte vill. då kan jag slappna av med gott samvete. längtar tills min fot är helt bra.. då ska jag krossa e i gång.

ja ja efter promenaden så begav vi oss till mamma. där väntade mamma och moster på oss. vi åt en underbar middag och jag njöt av att få ha mamma för mig själv. eller jag var ju inte själv men hennes gubbe var inte hemma. vi skrattade och surrade det var hur mysigt som helst! storebror ringde från uppsala och grattade mor. einar fick då prata med farmor och sen fick han prata med mig en snabbis. då fick jag höra honom säga hannah för första gången! jag var rörd till tårar. tänk han kunde säga mitt namn! någon hade tyckt att det skulle vara viktigt för honom att även kunna mitt namn. stort!

moster lyste också verkligen upp min kväll. jag har världens finaste moster. hon går på i 110knyck men det är hon och man älskar henne för det. en lugn moster skulle vara konstigt. men trots att hon går på i 110 så syns det en stor harmoni inom henne. när jag senare följde henne till bussen så sa hon att erik verkar så fin . hon frågade mig om det var rätt. ja sa att han är helt klart rätt. då säger hon att mormor hjördis hade sagt till henne när hon var ung och frågade mormor när man visste man att man hade träffat den rätta. då hade mormor sagt att den dagen du har det då kommer du inte att behöva fråga den frågan. då kommer du att veta ändå.

att man får just det svaret på den frågan är kanske inget märkvärdigt i sig. men att det var min mormor som hade sagt det åt henne. fick det att rysa i hela kroppen. jag hade nämligen natten innan drömt mardrömmar om mormor och hon skulle hjälpa mig att bestämma mig i fråga om en sak. när jag vaknade så kunde jag inte komma ihåg vad hon tyckte. jag bad henne om ett tecken så jag kunde få svaret på min fråga. sa även åt henne i huvudet att jag inte ville att hon skulle spöka för mig för det skulle vara så otäckt. har redan sett och kännt av nog med spöken i mitt liv.

mormor skickade min moster till mig för att ge mig svaret på frågan. moster har växt upp med sin moster och inte med sin mamma. jag kunde därför inte ens tänka mig mormor hade gett moster kärleksråd. därför blev det så stort när hon gav svaret på fråga till mig. nu vet jag vad jag ska göra. tack mormor för att du inte spökade för mig.

det blir så mycket mardrömmar om dig när folk spekulerar i vad som kan ha hänt flickan som är försvunnen. ja känner i hela mig att hon inte har tagit bort sig. ifall hon lever eller inte det känner jag inte. men jag känner att hon inte har tagit sitt liv. folk är så burdusa när dom spekulerar högt om vad som kan ha hänt. jag tycker att man ska passa sig för att prata högt om det. typ på jobbet . hon kommer från piteå och vem som helst som kommer in i affären kan råka höra vad personalen surrar om . och råkar det då vara någon som står henne nära så tror jag att den personen skulle ta illa upp. det skulle i alla fall jag göra. jag förstår dock att det är självklart att folk spekulerar. sådan är männskligheten. men jag tycker ändå att man ska tänka sig för lite mer och visa respekt. när folk pratar om självmord så kommer drömmarna om mormor som ett brev på posten. jag är glad att mormor "postade" ngåt bra åt mig för en gångskull. ja måste bara våga fortsätta att tro och våga mig till handling. det kan inte bli mer än pinsamt och fel.

en annan sak också. jag fick morfars guldklocka som har legat i en byrålåda hos mamma i typ 20år. trodde inte att jag skulle få den bara sådär. men det är ingen annan i min familj som uppskattar guld lika mycket som jag gör. guld gör mig salig och knäsvag. det är töntigt jag vet det men ..det är ren kärlek! :) så nu har jag endast äkta guld på mig. fast jag har fått utslag av klockan.det är säkert så att exakt hela klockan är säkert inte guld. eller så är det så att jag gjorde bandet för snävt. hoppas på det sista. att det bara handlade om att hanleden inte fick nog med luft. klockan är sååå vacker hoppas att jag kan fortsätta ha den!

så nu har jag tagit er genom lycka och katastrof och nu har jag hamnat på melankoli.

har mest kännt hur katastrof känslan har börjat att släppa sitt järngrepp om mig och stelhet har ersatts med tårar. separationsångest för att familjen åkte hem igår. bitterhet över att känslan att det nästan kändes som då pappa levde att den känslan måste ryckas bort. jag har saknat pappa varje sekund men jag har ändå börjat förstå hur våran familj ser ut och hur det kommer att se ut i framtiden. älskade pappa tänk om du hade fått leva och se ditt barnbarn höra honom säga farfar och kikna av skratt när du skulle busa med honom. se hur lik han är både dig och din son. du lever vidare i våra hjärtan men på olika sätt ,olika sorg och saknad.

nu ska jag fortsätta kampen mot rädsla. fortsätta att planera handling. hålla andan lite grann för att få det att funka.

om jag inte får sova inatt så orkar jag inte vara människa i morgon.

internet funkar inte så när folk läser det här så har jag uppdaterat på ett konstigt sätt med både det jag skrev under min semester och när jag nyss hade stukat foten.

så...that´s it

så..adjö!

dagens låt i tankarna ..usher u remind me

jag är glad att jag inte följde min känsla. hon hade inte varit välkommen tillbaka.

ibland behöver jag någon om kramar om mig och säger att det ska bli bra. igår och idag behövde jag det som mest.

men jag ville inte att det skulle märkas,

i morgon är det vardag och jag kan fortsätta att jobba med det jag älskar att göra. har fått veta att det är igen inom ett år som jag ska bli arbetsför. ska jobba stenhårt för att bli det. arbetsför för att jobba halvtid till att börja med eller kanske att nöja sig med.