!
Ensam?
Om jag någonsin skulle komma underfund med allt som pågår i min hjärna . ja, om jag någonsin skulle komma på det så skulle jag nog hoppa jämfota av iver och genast underrätta alla hur jag är funtad. Just nu har jag ingen aning om varför jag känner som jag gör. Vad det är som gör mig så fruktansvärt ledsen att tårarna t.o.m vill komma fram på jobbet också. Jobbet har hittills varit en gråtfri zon. Jag har än så länge inte gråtit på jobbet men ögonen har varit tårfyllda större delen av dagen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill skrika och slå sönder saker. Som typ min hjärna. Känner mig ensam. Har inte sovit ordentligt på 2 nätter. Om jag somnar så hittar mardrömmarna en väg fram. Jag får inte fram det som gör så ont så att det blir tungt att andas. Jag kan inte förklara. Nu sitter jag uppe när jag egentligen borde sova och vila.jag är rädd för att om jag går och lägger mig så äter tankarna upp mig. Och så ligger jag där sömnlös och försöker reda ut mina tankar. Otillräcklig,
Saker ändras. Saker ändras för att dom ska det. Livet går vidare. Jag hatar att livet går vidare ibland. Hatar att saker måste ändras. Hatar att det blir andra villkor. Hatar att dela . hatar att känna mig ensam. Hatar att känna mig som ett barn. Hatar när jag känner att du är otillräcklig. Hatar att jag är så fruktansvärt bräcklig! När lugnet fanns en liten stund så älskade jag varje minut av det. Sen var det tillbaka i 120 igen. Ditt sätt absolut. Inte mitt sätt. Ibland vill jag skrika åt dig att det är ok att känna sig bräcklig. Men du skulle inte lyssna. Ibland saknar jag tiden när det bara var vi. Även om ingen utav oss kände sig fri. Jag vill inte oroa. Jag vill inte känna. Jag vill inte . så förmodligen så är du inte otillräcklig. Förmodligen så är det bara så att jag är bräcklig .
Jag är så rädd så det gör ont.