sjuk som blir psyk
9 månader har jag och e varit tillsammans. Det är längre än dom flesta förhållanden jag har haft. Under dom här 9 månaderna så har det varit mycket tjorv med min kropp! Känns som att det alltid har varit något fel. Det är ganska komiskt också när man ser tillbaka. Först var det skabb när vi alldeles precis hade bestämt oss för att vi var tillsammans . det var inte så roligt då. SKABB hur mysigt är det på en skala? Näe inte så värst! Om man kände sig otroligt äcklig. Men ja vi kirrade det. Sen fick jag inflammation i nacken. Pencelin ätande i några veckor och starka andra tabletter. När det var borta så var det bara någon månad efter det som jag fick åka in på akuten igen. Den här gången var det för att magen hade brakat ihop totalt! Det hade säkert med pencelinet att göra + ibs. Jag fick stanna på akuten över natten och där låg jag och yrade efter mamma hela natten/tidiga morgonen. Dom gav mig en massa morfin. Jag var inte med i matchen i huvudet. Antar att det är så det känns att vara hög. Trots att jag var hög så gjorde det så fruktansvärt ont ändå i magen. Men sen fick jag träffa världens bästa läkare. Han såg till att vi tog tag i mina magproblem rejält den här gången. Ha har gjort mitt mag liv mycket lättare. Magen är forfarande kass! Men jag kan hantera det på ett annat sätt nu. Måste dricka en mycket äcklig lösning innan jag ska äta något. Den är som sagt fruktansvärt äcklig men den hjälper. Istället för att måsta sitta 4 timmar på toa så kan jag komma undan med typ 30min nu om jag inte läser en bok förstås ;) underbart! Sen har jag min akuta morfin medicin om det blir så igen att jag tror att jag håller på att dö av magsmärtor. Kan säga att e har sett mig i alla sorts situtaioner nu. Kan inte har varit en mysig syn att se sin flickvän sittandes på toa samtdigt som hon spyr. Blääääääää. Nu har jag varit sjukskriven i snart 2 veckor för att jag har stukat foten rejält. Tro mig.. jag är less på att det ständigt är någonting som inte är helt eller bra. Jag har både vrickat och stukat fötterna förr. Men den här gången gick det så illa att jag inte kunde stödja mig på foten på fyra dagar. Nu kan jag gå utan att halta. Försöker att inte halta för det gör ännu mera ont då. Men det värsta är trapporna. När man går nerför en trappa så känns det som att foten slits sönder :( kan bero på dom uttänjda ledbanden i foten. Inflammationen är förhoppningsvis snart borta. Knallar på med att äta ipren och alvedon. Magen får ta smällen igen. En rolig grej dock när jag skulle köpa medecinen. Det var efter jag hade varit och träffat en läkare och röntgat foten. Klockan var vid fyra och jag hade inte ätit något på hela dagen. På grund av skräcken att bli kvar på toa. Jag var gode snurrig i huvudet och går fram till kassan på apoteket och säger att jag ska ha alvedon och panodil. Kvinnan i kassan ser på mig väldigt konstigt och säger.. men det är ju samma sak. Är du säker på att du ska både alvedon och panodil? Jo jag är säker för min läkare sa att jag skulle ha det. Men ja vet inte hon kan ju ha tjorvat till det. Men jag är nästan säker på att hon sa alvedon och panodil. Kvinnan i kassan fortsätter att titta märkligt på mig och säger igen men det är ju samma sak. Konstigt att läkaren inte sa alvedon och ipren. För det är de som man brukar kombinera med varandra. Hahah ja då först klickade till i huvudet på mig.. det var ju ipren hon sa! :) ja så kan det gå när magen är tom och hannah håå är snurrig i huvudet :P
Akuten har varit en stor del under vårat förhållande. Tungt! Jag hatar förövrigt just akuten. Får alldels för mycket minnen bara av att stå vid porten dit. Så jag strävar verkligen inte efter att hamna där gång på g. nu hoppas jag att det lär dröja tills nästa gång. *ta i allt trä som finns runtomkring mig*. Om det inte är kroppen som tjorvar så är det hjärnan.