mizztina

från och med idag har jag börjat om med zoladexbehandlingen.
altså dvs samma sorts behandling/spruta som jag tog 8maj. altså den som jag trodde att jag tog för sista gången den 8maj.
ska ta dom 3 månader till. det är ju kanske inte så farligt kan ni kanske tycka. men det känns fruktansvärt jobbigt för mig. trodde att jag skulle slippa vara klimakterie kärring i sommar. men icket!
men det är lika bra att fortsätta med dom när dom ändå är kvar i kroppen. så på det sättet är jag klok. sen i augusti/september så ska vi testa en annan metod. men som det är nu så måste jag fortsätta med hell sprutorna för att jag har fortfarande så ont :( och det intensivaste dom kan ge mig det är dom här sprutorna.
vi hade ju fest för att fira att det här var över. jag rökte mina sista cigg på ett tag. men jag sa att om jag nu skulle måsta börja om med någon behandling där kroppen står står still igen. dvs det kan inte bli några barn. då börjar mitt feströkande om. så där är vi nu.
har tagit ledigt den här veckan för att ha lite semester innan jag börjar jobba i sommar . och dessutom på en annan avdelning. måste spara mina krafter så jag klarar av det.
dock blev inte den här veckan som jag hade tänkt.
blir inte så mycket "samla kraft" när hjärnan går på högvarv. olyckan spökar. känslor från förr spökar. omtanke om andra finns hela tiden. mest omtanke om dom som stod honom närmast. det är många som sörjer honom . alla gör vi det på olika sätt.
e blev tyst. det blev för mycket för mig. e fick ett mail. nu har vi hittat ett sätt att vara nära varandra igen. man behöver inte prata om allt som händer. men jag får panik när det blir helt tyst. när jag inte har någon aning och kan bara utgå från att det möjligtvis är på ett sätt. utan att veta. jag far oerhört illa av det.
men vi har klarat så mycket och vi klarar det här. bara vi kan förstå varandra och prata om det nödvändigaste.
nu måste jag lägga mig ner.

så that´s it
så .. adjö!