mizztina

Veckor och månader går.För 3veckor sedan kom det vidriga beskedet att Lovis lilla hjärta slutat slå.Bedövande sorg förde den nyheten med sig.För 2 veckor sedan låg man i Sunderbyn med hjärnskakning. Utekvällen som slutade med ett bang. Att det gick så bra som det faktiskt gick är egentligen ofattbart. För 1 vecka sedan hade vi tagit våra sista farväl till det vackraste barnet hjärtat fått lära känna. Den vackraste och sorgligaste begravningen var nu över. För gårdagen hade kommit och gått. Hade sjungit med ära och stolthet Vargsången för Lovis. När sista meningen kom.. ungen min får du aldrig . Tårarna tog över. Sorgen bröt fram med sådan kraft. Men jag hade klarat den svåraste uppgiften av alla. Åh vad jag älskat och alltid kommer älska detta lilla barn. Om en vecka vet vi om Jr den elfte är här för att stanna. Jag har ingen känsla nu för vart vi är påväg. Måste ta en dag i taget för att klara av att stå på benen. Efter hjärnskakningen så får det inte bli för många intryck. Då lägger hjärnan ner. Och hjärnan och hjärtat var redan trötta efter Lovis bortgång.  Så Jr är den sista jag har förståndet att försöka förstå mig på. Hoppas gör man ju. Men fattar inte än att man ska leva som en gravid. Blir lättare när man vet. Då är en öl, fest och sånt inte lika lockande. Jag är ingen stordrickare.  Gillar inte ens att bli full. Men jag har alltid dränkt/ firat saker på det sättet. Så idag är första gången på säkert 15år som man inte vaknar upp bakis. Allhelgonahelgen har dränkts. För den har varit riktigt jobbig för mig. I år fick jag själv tända ljus på graven. För pappa, Lovis och farfar. Det var en märklig känsla. Något som jag inte försökte döva bort. Av den enda och rätta anledningen att Jr den elfte kanske växer inom mig. Som sagt..om en vecka vet vi. Idag är det en månad kvar till man fyller 32år. Sen är det några veckor och så får man fira att detta år över. Förra året var ett skitår.Detta år var ett lugnare skitår. Ett nytt år kanske för med sig ljus.