mizztina

Det finns dagar. Jobbiga dagar när man är rädd att man ska falla ihop. Dagar när man gruvar sig för telefonsamtal från Umeå. Dagar som man har så ont att man bara vill krypa ner i sängen igen och få dåsa bort. Idag är en sån dag. Men mitt i allt vänder ett annat samtal dagen. Ett oväntat märkligt samtal! Ett samtal som får hjärtat att dunka. Får känslorna att åka hiss. Nervositet och panik blandat. Samtal från det förflutna. Samtal med hälsningar från Indien. Samtal till Tina! Idag ringer telefonen men jag svarar inte. Känner inte igen nr. Samt väntar på Umeå. Men då lämnas ett mobilmeddelande. Det första jag hör är en kvinnoröst som bryter på engelska. Svårt att urskilja vad hon säger. Men det som går fram är ..Hello Tina! I'am ....from Bangalore. I'am in Sweden til tomorrow. I would like if u could contact me. Här dunkar mitt hjärta så hårt att jag inte uppfattar så mycket mer än att hon vill att jag ska ringa. Först vågar jag inte tro på att det är sant. Tänk om det är nån som vill luras. Men hon kallade ju mig mitt indiska namn. Och sa att hon var från Bangalore. Så det känns inte som att hon luras. Men vem är hon? Tankarna springer iväg med mig. Tänk om det är nån släkting eller nått. För tyckte hon sa your auntie. Skulle ju vara äckligt häftigt att få träffa nån som är min ursprungliga familj. Den känslan går inte med ord att beskriva om det skulle hända. Kan säga att Tina 9 månader började hoppas att kanske få träffa nån släkting. Men tänkte också att det måste vara nån som jobbade på barnhemmet. Och att dom kallade sig för auntie. Jag hade rätt. I mitt liv har jag två gånger fått träffa kvinnor från mitt barnhem. En gång när ja var liten fick ja träffa hon som flög med mig från Bangalore.  Kommer bara ihåg att ja var blyg och sjöng för henne. Sen när jag var kring 19 år fick ja träffa en nunna från barnhemmet. Och det är en dag som jag räknar till en utav mina lyckligaste dagar. Hon som ringde är kvinnan som flög med mig. Hon befinner sig i Skåne just nu. Hos en kille som kommer från samma barnhem som mig. Och dom ska jag och mamma prata med ikväll! En vanlig tisdag får man kasta sig rakt ner i det nostalgiska träsket. Så grymt häftigt! Och jag är så sjukt tacksam över att ha älskade mamma vid min sida. Som den stora mammagris man är så ringde jag till henne direkt i panik. Hon styrde upp och tog reda på vem det var och vad det handlade om. Det känns som att det här är något jag och hon delar. Så min älskade man får läsa om min dag här. För jag är för nervös och uppe i varv för att ringa. Samt väntar fortfarande på samtal från Umeå.