mizztina

Dag 4 på sjukan. Jag ligger här inatt och tänker på tacksamhet. Tacksam för att folk orkar besöka mig. Och sitta vid min sida. Igår var min vän Linnéa här och muntrade upp mig och gav dom bästa kramarna. Man blir otroligt beroende av kramar när man ligger här. En kram ger mig verkligen tröst och ro. Det tar kraft på mina närmaste att åka hit varje dag. Min älskade man som åker hit varje dag. Trots att han egentligen inte har tid. Jag vet att man tar sig tid för den man älskar. Men att han kommer hit eller nån annan det är inget jag tar förgivet. Jag är så oerhört tacksam att ni tar er tid. Idag är jag speciellt tacksam för att det gick att komma ner igen. Idag har jag varit med om en överdos. Fick en ny medecin idag. Lyrica heter den. Tillägger att jag fortfarande har lika ont och att både jag och läkarna suckar. För dom måste komma på nån lösning nu. Måste ju kunna bli smärtfri för en stund iaf så det går att åka hem. Fick iaf dom där Lyrica tabletterna. Började må lite dåligt men tänkte att det nog är för att jag är så trött och färdig. Gick på toa. Börjar må ännu sämre och svimmar av en stund. Vaknar till och ljuset har ändrats inne på toan. Ögonen känns grumliga och börjar känna overklighetskänsla. Blir rädd och tänker hur jag ska ta mig därifrån. Men precis då knackar en personal på dörren och frågar om ja är ok. Svarar nej det tror jag inte. Hon får upp dörren och hjälper mig ut. Ska försöka förklara hur jag mår men det går inte. Kan inte prata! Försöker men stammar bara och det går inte att göra sig förstådd. Mår så fruktansvärt dåligt. Känns som när man är äckligt full och bara vill bli nykter igen. Mår illa och känner att allt är overkligt. Hatar att tappa kontrollen! Ringer till Erik i panik. Kan ju knappt prata. Och gråter hysteriskt. Han blir säkert jätterädd när det inte går att förstå mig. Han försöker lugna mig. Lägger på med honom och ringer till mamma. Samma visa igen fast nu ännu värre. Ber henne ringa till Erik så han får förklara vad som händer och hur jag mår. Från 15-21 mådde jag såhär. Fick besök av både e och mor. Började bli lite mer mig själv när mamma var här. Det var verkligen en riktigt obehaglig dag. Har övat mig på att ligga blixtstilla för att inte illamående skulle bli värre. Nu har jag fått komma ner från den där trippen. Skulle aldrig passa som knarkare. Som sagt hatar att tappa kontrollen. Får panik av det. Att inte kunna göra sig förstådd var riktigt jobbigt. Hemskt att dom måste pumpa i mig så mycket medecin. Men inget hjälper ju! :( jag börjar bli galen av att vara såhär färdig. Nu ligger jag här i mörkret och lyssnar på radion. Än en gång tacksam för att jag fick komma ner igen. Tacksam för allt mina närmaste gör för mig.Vad ni får stå ut med. Vilka hjältar ni är! <3 Nu måste dom komma på en smärtstillande lösning för mig. Så jag får komma hem! Hem till min största hjälte.