mizztina

På torsdag är det rutinultraljudet som gäller. Vi får äntligen göra något som vanliga par får under en graviditet. Kanske om allt ser bra ut då att polletten trillar ner. Jag är less att vara rädd. Less att vi är rädda. Min smärta den blir bara värre. Men nu är vi snart halvägs och all smärta kommer vara värt det. Den här smärtan måste leda nån vart.
Annars är hösten här och det känns så skönt! Sommaren har varit fin,vänner och familjefylld. Hösten är bästa årstiden tycker jag. Helt okej att sommaren är över nu. Men nu känns det konstigt att inte ha något jobb att gå tillbaka till. Packa upp fina höstkläder,hjälpa glada kunder och fylla på garderoben hemma. Enda tillskottet i min garderob är Mamma jeans. Tydligen är man väldigt söt i dom 😛 Vi är inte riktigt överens byxorna och jag. Men dagen kom otroligt nog när dom behöves. Vilket iofs känns rätt mäktigt!
Ja. Hösten är här och min sjukskrivning lär fortsätta och smärtan. Men kämpa och härda ska jag göra. Vänta på den där polletten, fortsätta med min hjärntvätt, förbereda och göra roliga saker när kroppen tillåter. Omringa mig med alla fina människor som alltid stödjer och finns där. Det får bli mitt jobb till stjärnan anländer. På torsdag gör vi ett försök att få veta om det är E eller A som anländer. Går det inte att se. Då är det inte meningen att vi ska få veta innan dagen är här.
Älskade stjärnan oavsett om du kommer ut med trosor eller kalsonger så blir vi fantastiskt lyckliga. Men bara om du kommer. Och du måste det! Än så länge så kan jag fysiskt inte känna dig. Längtar tills den dagen när du känns när dina sparkar och rörelser blir ett med mig. När inte bara en mage växer och hjärtat inte fattat något. Åh vad jag längtar tills den dagen.