Kallt
Idag känns det som att orden jag sjunger är falska. Orden fastnar som en klump i halsen. Tårarna gör sig påminda. Hjärtat dunkar. Hjärtat dunkar på samma sätt som det gjort många gånger senaste året. Men hjärtslagen blir hårdare mer intensiva ju längre tiden går. Så här inför valet. Valen människor gör. Uttalanden som får hjärtat att gå sönder. Hur kommer det att bli? Hur kan människor önska helst av allt att sånna människor med annan hudfärg blir noll och inget värda. Utkastade helst. Inte välkomna. Ett kallt land där kylan kommer ta fäste. Andra väljer att åka hit på grund av en mängd orsaker. Mest fruktansvärda orsaker med ett hopp om en bättre framtid. Jag och andra med mig blir adopterade och hamnar här. Idag lär jag mig orden i en sång som någon gjort till en hyllningslåt för staden. Någon som är tacksam för sitt liv. Tacksam för välkomnandet och vad staden gjort för människan. Vackert. Men om igen sitter jag där och känner mig nästan som en Alien. Varför känner jag att orden får en fadd smak i munnen. Jag känner inte dom vackra orden men förstår och glädjs med den som känner dom. Men visst. Jag är uppvuxen med tron om att staden var för oss alla. Jag är rädd och blir ledsen för att orden känns långt bort och inte sanna. Idag har jag rivit sönder rösterna till dom som styr de iskalla vindarna. Jag fryser mer än vanligt. Att folk får sprida sån skräck. På torget som man njutit av barndomens bästa. Popcorn, sockervadd och karusell på första Maj. Stirrat i skyltfönstret på Lek o Hobby på den där leksaken som skulle förgylla livet. Sen blev det årets första mjukglass med olika godiskross.I tonåren surrades det över en stripstallrik. Telefonkiosken som det stod klotter i som man läste med nyfikenhet och förtjusning. En stor del av min livstid. Aldrig tänkte jag eller ens kunde föreställa mig att barndomens torg skulle kännas så fel. Så fylld av min livstids rädslor. Det är galet hur världen utvecklats sen detta tagit fäste igen. Jag är rädd och arg men vågar inte bemöta denna kyla. Istället fortsätter jag att frysa. Det var själen det. Kroppsligt så känns det som att armar och ben svullnar upp. Fötterna bränner idag. Hjärnan ville checka ut med hjälp av svimning. Illamåendet och den enorma tröttheten har bosatt sig. Hormoner all over the place!Magen värker på det sättet att man måste med jämna mellanrum vika sig dubbel. Ont i rygg. Svank,axlar och nacke. Även det på grund av att jag fryser. Vet att detta är medicinens verkan också. Väntar dock med bävan för när det är dags att checka av nr 2 på listan.
Annars är jobbet som vanligt fantastiskt, möten med vänner och samtal som berör. Stunder med familjen.Känner hur härligt det är med hösten och ny starter. Livet är något jag älskar och inte vill vara rädd för.
Hoppas vi får fira en stor seger 22september✊🏾❤️