Frågor och svar
När man får svar på nästan alla sina frågor.
Kan inte säga nog många gånger att jag skriver öppet om allt som har med sjukdomen att göra. Kan någon hitta stöd, känna igen sig eller förhoppningsvis få hjälp av något jag delar med mig av. Då är det värt det. Ni som tror att denna sjukdom härjar och förstör för er också. Skynda er att söka hjälp! Jag har gått igenom många läkare och krigat mig fram. Eftersom att det tog för lång tid att hjälpa mig så är jag på denna plats idag. Kroppen har blivit ett mysterium som ingen verkar kunna lösa. Jag satsar allt hopp på medicin för att kunna klara att stå upp. Vägrar ta smärtlindring om det inte är åka in akut läge. Biverkningarna av vidrig medicin verkar ha tagit över allt i kroppen. Finns några st mediciner som varit värst för mig. Som jag stått på länge trots att kroppen bryts ner av långvarig användning. Zoladex, Provera och Synarela. Nu är det proveran som har fått hänga med alldeles för länge. Huvudvärk, synbortfall, benvärk, ledvärk, muskelvärk, sömnproblem , vätskeansamling, livlösthår och framförallt humörsväningar. Samt alla gravidsymtom man kan tänka sig. Det enda som håller sig borta är det enorma illamåendet. Tack och lov. Allt det negativa är sånt som man får stå ut med för att slippa blöda och bilda nya cystor. Man undrar ibland hur det kan vara värt det. En del har det värre i skov men jag har mest bara upplevt flare ups när ny medicin satts in. För mig är det annars samma varje dag. Sjukdomen har gått så långt att inget verkar rå på den. Idag har jag än en gång fått veta att den rackarns endometriosen inte är vilande trots dubbeldos av proveran. Att jag har i 4månader nu haft feber i stort sett varje dag och känt mig allmänt trött och hängig. Det har att göra med att sjukdomen inte är vilande. Hur det ens är möjligt det vet ingen! Tydligen var det väldigt svårt att sätta in spiralen. Så nu gruvar jag mig ännu mer att göra ett nytt försök med den. Vilket inte blir förrän tidigast i Januari. Gruvar mest för all smärta den kommer ge. Men jag måste pröva för det är sista utvägen innan operation. Nu får jag äntligen lämna proveran och den hemska dosen. Prövar Qlaria igen en stund. Får se om biverkningarna inte blir lika intensiva. Oj vad jag hoppas det! Jag vill verkligen uppmuntra till att söka hjälp och då hoppas jag ni får rätt hjälp. Rätt människa som brinner för sitt jobb. Jag har min fantastiska läkare. Men nu har hennes idéer nästan tagit slut. Vi har kommit till ett vägskäl där det är dags snart att operera bort livmodern. Ge upp medicinering och kanske skapa mer kaos i kroppen i form av sammanväxningar. Men detta är" bara" min kropp.
Jag menar på riktigt att det annars och trots det är ett helt fantastiskt liv. Jag har allt jag någonsin önskat och drömt om. Jag klarar att stå upp för att det är min envishet och vilja. Jag älskar mitt liv. Kan inte drömma om ett bättre jobb. Jag helt enkelt älskar att få leva! Kroppen är ett mysterium och motsträvig men jag ska sträva emot. Jag är så oerhört glad att det tillslut fanns en fantastisk läkare för mig. Som hur många frågor den än är kan ge mig svar på dom. Har oftast något nytt att bearbeta och smälta efter våra samtal. Men lugnet infinner sig alltid efteråt. En enorm trygghet är hon. I det här i lägget skriver jag bara om mig själv. Men det finns massor som händer runt omkring oss. Mycket som oroar. Men som även börjar få svar kring. Tiden får utvisa. Sen finns det önskningar som jag satte upp i önskegranen i Stockholm. Om dom infaller blir 2019 ett magiskt år. Jag önskade stenhårt.
Som alltid så går allt bättre att hantera när det finns en plan och förklaringar på varför det blir som det blir. Man kan aldrig få svar på varenda fråga man har. Men de flesta får ändå tillslut ett svar.