Svart,grått eller vitt
Svart, grått och att satsa på vitt som alltid.
Min kroniska sjukdom tär på mig varje dag. Ibland tär den ytte pytte mindre. Ibland är den övermäktig. Jag har prövat det mesta som går i medicinsk väg för lindring. Det som funkat tillslut har alltid varit den starka behandlingen man får av Zoladex sprutor så att man sätts i kemiskt klimakterie. Den medför fruktansvärda biverkningar. Ont i varje kroppsdel, rastlöshet, huvudvärk,sömnsvårigheter, extrem kyla och värme, samt humörsväningar ofta tunga tankar/känslor. Samt stor risk för benskörhet. Varje gång jag har fått behandling så har någon ny biverkning tillkommit. Alltid någon skum sådan. Bland annat svällde ögonen upp i en enorm ögoninflammationsliknande variant. För en vecka sedan svällde armen upp och en värk som kommit smygandes blev enorm. Kunde knappt röra armen. Min läkare ville att jag skulle kolla upp det på en gång för att hon var rädd att det var en blodpropp. Så det kollades upp. Men tack och lov ingen blodpropp bara en idiotisk biverkning. Den här omgången som jag hunnit få behandling så har det enda som blivit bättre varit mitt kräkandes. Och det är ju naturligtvis ett enormt +! Men endometriosvärken som brukar lindras har inte gjort det. Värken i ben och armar har varit fruktansvärd. Nu är det så att man kan ta add back för att lindra biverkningar. Och det ska man helst ta. Så jag började med det i måndags. Dvs sätta ett litet plåster på magen. Det tillför en låg dos av östrogen. Resultatet av det blev = endometriosvärken ännu sämre och kräkningarna kom tillbaka. Men värken i armar och ben blev lite bättre. Så vad ska man välja? Svart, grått eller bara härda ut tills man dör. Alltså härda ut är ju enda alternativet med eller utan behandling, med eller utan add back. Kan man hitta nån lösning som lindrar? Jag är en sån som väljer att se allt vitt/fint i livet. Men man blir nedslagen och ledsen att trots den allra tuffaste behandlingen så finns det inget som kan få endometriosen att sluta göra ont. Kräkningarna tar ju också bort orken. Måste rådfråga läkaren om det går att öka dosen ännu mer. Men vad den dosen gör med min kropp det återstår att se. Min läkare sa iaf att jag nu har den bästa smärtlindringen som finns. Som gör att jag orkar. Att Aaliyah finns gör att jag orkar/måste orka så mycket mer. Nu har hon också haft en tuffvecka med sömnlösa nätter. Både efter vaccinet med febern som medföljde hela helgen. Samt mest troligt att det är fler tänder på g. Så allt det i kombination med mina fysiska bekymmer. Det blir en väldigt sliten mamma. Men som sagt Svart,grått eller vitt. Vad livet har att tillgå för lindring det återstår att se. Det enda jag vet är att jag får inte bli bitter över att sjukdomen upptäcktes för sent. Att man blev trodd för sent. För då orkar jag inte fortsätta kämpa. Men jag har Styrka,tålamod,vilja,envishet och tro. Och såklart kärlek.
Nu hoppas jag på att natten får vara lugn på allas fronter.