Say what!?
Den som väntar på något gott/väntar på att få avreagera sig. Den blir frustrerad och snopen.
Min väntan är över. För mer än 5veckor sedan ringde jag till Sunderbyn. Behövde få prata med min läkare där. Blir då lovad att personen ska ringa upp mig. Det kan dock ta några dagar. Men max 4dagar. 4 dagar extra det är ju inget att bråka om tänker jag. Det går två veckor och under bara dessa veckor så blir biverkningarna ännu sämre. Inte ett ljud från läkaren och det går inte att ens komma fram på linjen till Sunderbyn. Ringer då till min ordinarie läkare i ren panik. Hon i sin tur tar kontakt med min nuvarande läkare. Ringer sen upp mig och lovar att nu ska personen i Sunderbyn ringa upp mig. Men inget samtal kommer. I veckan ringer jag igen till min ordinarie läkare och beklagar mig om igen. Fortfarande samma visa att det inte ens går att komma fram på linjen i Sunderbyn. Misstänker att dom är överhopade med jobb. Ordinarie läkaren ringer till Sunderbyn och säger att nu får det vara nog! Nu måste någon ringa upp mig. Idag kommer samtalet. Men chockerande nog så är det inte personen som jag försökt få tag på, väntat på och laddat för att prata med i över 5veckor! Känner mig paff och förstår naturligtvis att den stackare som fått uppdraget att ringa mig inte har en aning om något. Olyckligt på alla sätt och vis. Jag öser ur mig min frustration och hon i sin tur berättar om sin frustration. För att citera henne så är det JÄVLIGT SVÅRT att få tag på just den här läkaren. Vi båda är helt överens om att det blir ohållbart. Jag har full förståelse för att man kan ha mycket på jobbet och inte hinner det man lovat. Men då ska man inte lova eller fortsätta lova någon något. Då ska man ge över ansvaret till någon som har tid istället. Det som också känns hårt är att jag blev så glad över att den här läkaren verkade brinna för att hjälpa mig. Det enda som hände var att dom skrev ut en ny medicin tillslut. Sen blev det platt fall. Som det alltid blivit på detta ställe. Nu blir det så att jag ska få träffa en annan läkare och se vad den har att säga. Men prio ett är att nu ska remissen bli skickad till Uppsala. Och det måste gå på något vänster att min privat läkare ändå kan ha hand om mig. Det borde ju bli win win för alla. Jag vill ju inte hålla på att varken jaga någon eller jaga hjälp. Inget blir bra av det. Sen finns det massa annat som måste gå att få hjälp för tills det blir/om det blir dags för Uppsala. Som min kropp är nu så värker fötter och ben. Inland händerna. Huvudvärk samma tidpunkt varje dag. Magvärk som gör att varje morgon måsten man stapla sig upp. Knappt någon sömn. Humöret är på nollkontroll. Vallningar. Samlar på mig vätska. Sen finns det massa finlir som man får stå ut med. Kasst hår. Utslag och allergi mm... Allt detta på grund av medicinen. Som det blir av det flesta mediciner. Men i olika grader. Allt detta är på min fritid. På jobbet ger jag blanka tusan i det! För jobba ska jag. Åh det kan jag. Men visst skulle det vara guld med en drägligare kropp. Faktiskt kunna få hjälp med det som går. Inte bara bli lovad massa saker som samlas på i luftslottet. Skrika och härja är inget för mig. Fast jag kan vara tydlig och hård när det behövs även om luften går ur mig sen. Jag har så mycket att leva för. Har andra saker att göra än att kriga, kritisera och trakassera sjukvården. Djupa suckar och antiklimax känsla var nog det enda som det där samtalet som jag väntat på gav mig idag. Jag önskar och hoppas att den nya läkaren är något att ge hopp och energi till. På onsdag får jag veta det. Helst hoppas jag att kunna få kombinera Sunderbyn med min privata läkare. Som alltid kunnat ge hopp. Som det är nu så kan jag inte gå till henne. För hon kan inget om medicinen jag tar. Och får inte skicka remiss till Uppsala. Därför kan hon inte ha hand om mig just nu. Men jag är oerhört tacksam att hon hjälper mig trots det. Näe nu är det bara att fortsätta vänta på något gott (inom sjukvården) och ta vara på allt annat guld som livet ger mig varje dag ❤️