Tre lager
Tre lager.
Dagens tanke är att jag nog är tre lager. Mitt yttre, mitt inre och min själ. I det yttre så tror jag det syns klart och tydligt att man kommer från Indien. Både i det medfödda utseendet. Men även i mitt smink.Min dagliga kajal runt ögonen. Min diamant i näsvingen. Allt guld och glitter. Mina elefanter i nacken. Tatueringar på Hindi. Tror kroppsspråket talar både svenska och hindi. Speciellt när min man ställer en fråga till mig och han absolut inte förstår om jag har nickat eller skakat på huvudet som svar. Jag själv tänker inte ens på att rörelsen görs. Tycker förövrigt att mitt svar är klart och tydligt. ;)Listan kan göras lång på vilka detaljer som jag valt ut som känns som mig. Mitt inre känns som en ganska typisk Pitebo. Där känns nog det mesta självklart. Hur man väljer att hantera vardagen, folket runt omkring en, jobbet, familjen. Ja, livet helt enkelt. Kristna traditioner som följt en hela livet. Barnatron som format och är min trygghet. Sen har vi själen. Det där lagret där allt är ett rent virrvarr. En salig blandning av Indiskt och svenskt. Där en doft av indiska kryddor kan få mig att rysa av välbehag och det känns som hemma. Toner/instrument som kan slå an känslor som handlar om något långt borta. Melodier jag aldrig skulle slå igång självmant. Men tror dom finns rotade. I själen är jag både Tina och Hannah. Stolt över mitt ursprung. Det har jag nog alltid varit och velat framhäva det på mitt sätt. Klä ut sig och låtsas som man hade en Sari på sig. Bära saker på huvudet och leka ormtjusare. Det var favoritlekarna när man var liten. Jag är så medvetet både indisk och svensk. Men ja. 3 lager beskriver nog mig bäst. Varför började jag ens fundera på detta just idag? Jo. Imorse berättade en förskolefröken att dom skulle ha kulturvecka nästa vecka. Hon frågade då vart jag var adopterad ifrån och om vi gjorde något speciellt hemma som hade med den kulturen att göra. Som dom kunde visa eller ta upp nästa vecka. Jag tyckte det var en bra fråga och kul att hon frågade! Men nu har jag tänkt hela dagen och jag kan inte komma på något speciellt indiskt som vi gör hemma. Finns ju mycket sång och dans i Indien. Det fyller vi verkligen vårat hem med! Men annars vet jag inte. Vi äter indiskt ibland och då smälter varje tugga i munnen. Finns inget speciellt indiskt vi firar heller. En sak vi firade som alltid kommer vara speciellt. Som hade med Indien att göra.De berättade jag om för fröknarna idag. När vi firade att Aaliyah blev 9månader. Eftersom att jag var 9månader när jag kom. Det kalaset var en otroligt mäktig kväll. Från och med då så kunde jag jämföras med henne. Då hade hon på sig koftan och klänningen som jag hade när jag kom. Den känslan. Den kvällen är obeskrivlig och jag kommer vårda det minnet i hjärtat alltid. Så nej. Kulturellt finns nog inte Indien hemma hos oss. Indien bor bara i mig. Vilket inte är så bara. En vacker dag när Aaliyah har sina frågor då ska jag svara med stolthet. Berätta om mitt ursprung och hennes hudfärg. Hoppas hon sen fortsätter (få) bära det med stolthet.❤️