mizztina

Piteå dansar och ler.

Nu  har veckan varit som alla har längtat efter. Själv har jag längtat och gruvat mig. Ungefär som jag alltid gör när det är något som ska hända. Jag varit rädd för att få bevis på att jag inte klarar mig utan medecinen. Har varit rädd för att jag skulle göra något misstag som skulle förfölja mig sen. Jag har inte gjort något misstag. Dock brytit ihop i världens panikångest attack.Onsdagen så började allt så bra. Var först med lumpa på havsbadet och chillade i solen. Underbart att hänga med en utav mina älsklings pojkar. Jag trodde att eeerik och dom också skulle vara där och lira volleyboll men dom hade bestämt sig för norrstrand istället. Vi chillade en stund till i solen och sen begav vi oss in till stan och kirrade bärs. Jag var så grymt öl sugen och laddad för all världens äventyr. Vi for och hookade up med dom andra på norrstand och lirade volleyboll i några timmar. Gassande sol och enbart öl i min kropp några timmar senare. Inte bra kombination. Full på en eftermiddag. Hade dock sjukt kul när vi lirade. Mindre kul blev det när tröttheten + huvudvärken kickade in. Jag har aldrig annars huvudvärk men nu trodde jag att huvudet skulle helt klart explodera . käkade för att kirra balans i min fylla och en dusch på det och sen for vi till öjebyn.  Det hade kunnat bli en mycket trevlig fest om det inte hade varit så att jag fick hjärnspöken och kände mig dum,ful ,utanför och i vägen.  Kände att jag inte passade in överhuvudtaget. Ville bara gråta. Men jag grät inte , istället försökte jag göra mig osynlig. Det var ett jäkla bra tag sen jag gjorde mig osynlig. Jag var så fruktansvärt arg på mig själv för att jag bara ville gråta och att mitt psyke inte alls gjorde som jag ville. Jag ville så gärna vara framåt och spontan och glad. Men det gick inte . vi for sen in till stan till erik istället. Jag tänkte att det kanske blev bättre där. Men icket! Det blev bara värre. Paniken var över mig och det gick inte att hejda. Klockan 23.00 smög jag mig hem och försökte andas lugnt tills jag kom hem. När jag hade stängt dörren om mig så kom tårarna . sis som hade blivit orolig för mig när jag bara hade stuckit kom och tröstade mig . tack min älskade syster för det! Jag var så fruktansvärt rädd och ledsen . rädd för att allting hade satt igång igen. Ledsen för att tankarna kom tillbaka i en rasande fart. Det blev så hemskt för mig att känna mig utanför hos erik när det är där som jag enbart brukar känna trygghet. När jag inte har orkat göra något så har det ALLTID hjälpt att vara med mina grabbar. Det blev otroligt jobbigt när det inte funkade den här gången. Blev väldigt jobbigt också när dom inte ens märkte att jag försvann. Men jag visste ju omständigheterna varför det var så. Men försök att ändra på tankarna när en panikångest attack kommer. Det är fan inte lätt. 

 Torsdag. Hasade mig iväg till jobbet med gråtsvullna ögon. Ville bara gråta hela dagen. Erik ringde och efterlyste mig . jag hade först tänkt att inte berätta om varför jag drog hem. Men jag ändrade mig och sa allt som jag hade kännt dagen innan. Det känndes bättre när jag hade fått ur mig det till honom. Fast ledsen var jag fortfarande. Mamma kom förbi på jobbet och kramade mig. Hon visste att jag behövde en kram. Jag klarade arbetsdagen och gick hem. Jag kännde så mycket ångest för pdol att jag tänkte nu skippar jag alltihop. Jag pallar ju ändå inte med att vara med folk . när jag hade sovit en stund och vaknat av att folk hoppade över till min balkong/uteplats så bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv. Det blev lite skumt när vilt främmande människor hängde på mitt tak. Det är ju bara jag och vaktmästarna som kommer ut dit om man inte hoppar över ett staket.  Jag klädde på mig och drog mig ut för att handla. Fick gå runt en jäkla massa bara för att hitta en väg ut från området för att sedan kunna gå till ica. Jag hatar ju att handla och det brukar ge mig enorm panikångest men den här gången gick det rätt bra eftersom att jag redan mådde kasst . handlade som vanligt för mycket så jag fick släpa på påsarna. När jag kom fram till grinden där det stod en vakt så stod jag bara och blängde på honom ..ja tyckte att han skulle fatta att han skulle öppna grinden. Vilket han tillslut gjorde och så mumlade han och frågade ifall jag bodde på området. Jag gav honom en svartblick och började försöka hala fram mitt armband samtidigt som jag höll i matpåsarna. Jag tror att jag övertygade honom med min dystra uppsyn så jag fick passera och gå hem. Resten av kvällen så städade jag , rakade av mina kluvna hårtoppar men en rakhyvel (fick någon idé om att det skulle vara smidigt att bara ta den nedersta delen av min fläta och börja kapa.) tur att jag har lockigt hår! Sen färgade jag håret och hade manikyr. Så man kan säga att jag tog hand om mig själv. Lyssnade samtidigt på musik och började må lite bättre igen. Bestämde mig sen för att ta mig en tur på området. Var ju tvungen att uttnyttja läget på läggan. Gick och hookade upp med edith när jag äntligen hade tagit mig framåt i folkmassan. Allt folk var nämligen påväg mot mig för att se euskefurat eller hur det nu stavas. Eftersom att det var 40+ som var folkmassan så tog det sitt lilla tag för en 158cm lång människa att ta sig fram. Efter att edith hade fått käka så gick vi till kittelfjäll. Kan ärligt säga att jag aldrig har varit så mycket där som jag har varit i helgen. Tycker att det är otroligt överskattat. Men när det inte fanns någon bra musik att underhålla sig med så fick det bli det istället. Jag var helt i choktillstånd för att det var så mycket folk. Känndes som att jag bara stod och stirrade på folk. Ruggit bortkommen flicka. Sen fick jag syn på mr ööh och efter lite överläggning med mig själv så gick jag dit.  Helgen innan det här så hade vi skakat hand på att vi bara skulle ha roligt tillsammans. Jag fick även då veta hans planer + att han inte ville att jag skulle döma honom för dom tidigare helger när han inte kommit ihåg mig. Att han verkligen tyckte/tycker om mig att det inte var där det satt.  Det var skönt att prata ut med honom då. Så jag tänkte att jag skulle bevisa för honom och mig att vi bara kunde ha kul ihop istället för känslor. Jag satt och surrade med honom en stund och än en gång så hade han glömt det vi hade pratat om . fick påminna honom om att jag inte var kär i honom och att vi hade skakat hand på att bara ha roligt. Oslo grabbars kompisar från linköping satt och stundera oss medans vi surrade. Det resulterade i att på efterfesten så blev det en hel del peptalk. Dom tyckte absolut inte att jag skulle lägga ner mr ööh. Jag vill även tillägga att den här kvällen så kände jag mig inte lika utanför längre. Skönt! Halv 3 gick jag hem för att sova.  

Fredag bävade jag för hur mycket folk det skulle vara i affären . det var lugnt och stilla tills det var 30min kvar av arbetsdagen. Det small till ordentligt och så blev det massor med kunder. Carina hade paniken i ögon och vi försökte styra upp kön så gott som det gick . när det blev mindre kö och jag hade jobbat över ett bra tag så sa hon att jag skulle skynda mig att gå hem. Jag hade dåligt samvete för att jag lämnade henne men hon sa att det var ok att jag gick. Jag gick hem och gjorde mig klar och passade på att ta ett snack med han där uppe. Samtalade om att han skulle visa mig tecken på att jag skulle satsa på mr ööh. Ett ordentligt tecken så att jag inte kunde ta miste på det. Sen hookade jag upp med sis,linnea ,bosse och jessicka. Vi for till L och B och började partandet lite smått. Skönt att bara ta det lugnt en stund. Sen for vi på en förfest där jag inte kände nån. Det blev vuxet kallprat och jag längtade därifrån. For sedan till badhusparken och hookade upp med lidde och co. Mycket trevligt fast inte alls ösigt. Sen gick vi in på området för att se fattaru.  Oj vad man tyckte att dom var bra när man var yngre men nu var jag inte särskilt impad. Fick även en hockeykille på halsen. Först pratade han engelska med mig för han trodde inte att jag kunde svenska. Hahahha .. I understand that it´s hard for u to come to my country. Hahahha. Fick honom sen att förstå en stund i allla fall att jag var svensk. Hann få höra att han älskade mig och ville bara vara med mig. Otroligt jobbig kille! Ja sa att han slösade tid och sen försökte jag avlägsna mig. Vi lessnade på fattaru och så gick vi till kittel och dansade och röjjde. Sen drog erik och svampen med mig på karuselltur. Först radiobilar som jag aldrig har åkt i hela mitt liv. Tänkte att det skulle vara roligt. Men det var inte så roligt när man är liten och slängs fram och tillbaka och dunkar in sidan och får blåmärken. Sen blev det virvelvinden trodde att jag skulle dö efter den åkturen ! jäklar vad dom snurrade oss! Yra i huvvet så gick vi tillbaka till kittel och jagt försökte hålla magen i styr så att jag inte skulle kräkas. Kom på bättre tankar när jag träffade mr ööh :) alla känslor bara flög tillbaka till mig och det blev inte bättre av att han sa att han älskade mig. Han sa det flera gånger! Det blev efterfest hos erik sen som vanligt. Sen på morgonvkisten så gick jag och mr öhh hem. På morgonen så påminde jag honom om det han hade sagt igår och han stod för det då också :) stort! Jag undrade i mitt stilla sinne om man kunde få ett större tecken än så från han där uppe.  Lördag. Mys på morgonen och sen bakiskäk med sis. Gick sen en runda över området och försökte bestämma oss för vad vi skulle hitta på. Det spö regnade så det var kanske inte allt för roligt att knalla omkring . sis bestämmde sig för att åka hem och sova en sväng. Jag gick också hem en sväng och sen gick jag tillbaka till kittel och tittade på fyllisar. Galet hur folk har orkat hålla igång dygnet runt. När jag blev less på fyllisar så gick jag hem igen. Somnade och vaknade av folk som krängde sig över till mitt tak. Dom andra som hade hängt på mitt tak dagarna innan dom hade ändå varit snälla nog att hålla sig en bit bort på mitt tak. Det här grabb gänget stod och kikade in hos mig och sen satt dom i mina trädgårdsmöbler. Kändes som att dom helt klart var inne på mitt revir. Synd att jag var för mesig och lät dom vara kvar. Jag började leva om så att dom skulle fatta att jag var hemma och dra sig i alla fall en liten bit bort från mitt fönster. Tror att dom fattade det. Sen ringde sis och då var det bara att hoppa i duschen och göra sig klar. Sen gick vill till joffe. Där blev det en trevlig joffe fest fast inte allt för ösig. Vi hade lite planer på att skippa festen och fara till öjebyn istället men det blev inte så. Istället for vi till claes och hängde på hans uteplats/tak . det var också en trevlig tillställning. Jag har mest varit på trevliga förfester i helgen. Dock inga ösiga som det brukar vara under pdol. Ringde fylle samtal till min bror david för att fråga om en låt. Fast det blev istället att jag surrade om att jag ville att han skulle komma hem. Sen var flickorna hungriga så då blev det käk och skynda mig att slänga i mig mackor medans dom var upp på toa hos mig. Sen såg vi millencollin dom var ruggit bra! Träffade på joel då också! :)  efter det så blev det kittel och sen var det dags för karusell igen. Jag vägrade men blev med släpad ändå :P denna gång var det jag och sis i radiobilarna. Dock knäckte jag andra delar i kroppen denna gång och mer blåmärken. Förstår inte det roliga med dom där bilarna från helvetet! :P dock hade sis roligt i alla fall :) sen virvelvinden och nu snurrade dom oss sjukt mycket igen! Efteråt så låg 3 av 4 i gräset och försökte få det att sluta snurra. När vi skulle gå så gjorde sis helt om och gick och kräktes på en sladd ;) hahahaha. Men roligt hade hon! Efter det så kommer jag inte ihåg så mycket. Eller joooo vi skulle gå in på kittel igen men då sa vakterna att ingen mer kom in där. Vi gick till kärlekslandet och röjde där istället. Träffade på linda som berättade för mig att jag hade glömt bort hennes födelsedag!! :( förlåt förlåt förlåt! Hon flinade och sa ..tur att jag inte fyllde 25!
Sen gick jag och sis till erik och bosatte oss i hans trappuppgång. Ja hade nästan gett upp hoppet när en drös med folk dök upp . sis hade nästan somnat i trappen också :P söt! Blev mycket glad när en i drösen som kom till erik var mr öhh.  Satt tydligen och tindrade när jag myste i hans knä. Han var jätte full och vill att vi skulle gå hem och sova. Han var sött full .. om man nu kan vara det. Innan vi gick så kollade jag läget med min p nappande syster. Vi låg och surrade en stund i eriks säng. Mr öhh kommer in och jag hinner precis fråga honom om han är full sen gör han ett skutt för att landa i eriks dubbelsäng med oss. Men han missar totalt och flyger istället på sidan av sängen. Jag och sis höll på att dö av skratt! Shit så roligt!!! En generad mr öhh tyckte att det var lagomt kul :P sen gick vi hem ja och han den där fina mistern.

 Söndag. Sov bort halva dagen och sen enbart myyys. Sen bjöd han mig på bakiskäk. Guld värt! Han åkte hem och jag återvände till min säng tills det blev dags för bakishäng hos erik. Vi gick först förbi ica och inhandlade bakisproviant. Oj så gott! Ett otroligt slitet gäng glodde på film hos erik hela kvällen. Sen var det bara att gå hem och sova. Innan jag somande så slängde jag iväg ett sms som jag hade filat på i huvudet hela dagen. Mr ööh var självklart mottagaren av smset. Väntade mig på morgonen att jag skulle ha ett mess från honom men icket. Tänkte på det under dagen på jobbet och så kommer jag på att han inte har sitt gamla nr kvar just nu. Hahah då är det ju som ingen idé att gå och vänta på mess från honom när han inte ens kan ha fått mitt. Smaaaart hannah!  Så nu är helgen över. Underbart! Jag borde kanske vara förvirrad över dom här kärlekskänslorna. Jag är väl det lite halvt men samtidigt så känner jag mig mest lugn över dom. Man kan ju inte få en bättre kärleksförklaring än att någon säger att dom älskar en. Jag känner mest att om han vill vara med mig och satsa på oss så är jag mer än redo för det. Blir det inte så får vi ta det för vad det är. Jag tycker om honom så otroligt mycket och han har fastnat i mitt hjärta. När han väl säger saker till mig så betyder det så otroligt mycket. Just för att han är så blyg och inte vågar säga allt för mycket. Att jag är nöjd när jag enbart har myst med honom ,att jag ryser av välbehag att ha hans armar runt mig ..att jag helt enkelt är tillfredställd av att hångla med honom . det säger ruskigt mycket i hannah håås värld. Vi får se vars det här börjar eller slutar

. Annars så är det lule kalaset i helgen. Vi hade tänkt att åka dit för att se världens bästa promoe! Dock  har vi ändrat oss och tar nog en fest i pite istället. Karamellen är ju hemma nu så vi ska nog ta och styra upp nått bra öl häng med julia . fast det hade varit roligt att se promoe..shit så grym han är! Men eftersom att vi ska på något som smäller högre än lule kalaset så är det lika bra att skippa det. Vi ska nämligen till göteborg på way out west festivalen!! Kommer bli så sjukt roligt!! Kung att få se erykah badu igen OCH få se KANYE WEST! Ska också krama på ms schön när jag är i götet. Övertyga henne om att hon måste ta snacket om hon inte redan har gjort det. Det kommer att bli en galet bra helg! Kommer dock att måsta jobba även onsdag den här veckan eftersom att jag ska åka bort. Få se hur det går. Sen ska jag även hinna krama på ellens syskon när dom är här . Jag är så glad att jag har mina vänner och min underbara familj! Dock ringde mor igår och sa att hon skulle åka bort och vara borta till fredag. Både hon och jag fick separationsångest och så blev det missförstånd och lite kaos. Hon kom och plockade upp min tvärflöjt också. När jag började spela tvärflöjt i 3an så fick vi låna en flöjt av nån bekant till mamma. Sen lämnade vi in den på check up när den började krångla. Jag fick en splitter ny flöjt istället att mamma och pappa. Den har jag haft i flera år nu. Men nu när mamma har drömt alldeles för mycket mardrömmar om den där lånade flöjten som försvann efter vi hade lämnat in den , så fick jag lämna bort min flöjt istället. Mamma sa att vi fick väl köpa en ny åt mig sen .. eller begagnad. Tyckte om min flöjt trots att jag inte har spelat på den på kanske 3år. Vill inte skrämma grannarna :P jobbigt att lämna bort den men nu kan mamma sova lugnt i alla fall. Och det är huvudsaken. Dock tycker jag inte om att hon bara sticker bort till stockholm sådär helt plötsligt :P mamma sa att jag hade jocke och maria om det skulle vara något. Kändes skumt att det faktiskt var så. Inte att jag har dom utan att dom faktiskt bor här just nu. Jag är mycket glad för att maria har jobbat i pite i sommar. Vill att dom ska flytta hit och skippa uppsala! Älskar ju min bror och hans lilla familj. Vi har allihopa saknat david hela sommaren. Han brukar alltid vara hemma på sommaren + att det är han som det är mest liv i . han livar upp alla :) det är så tyst på pitholm när inte han är med. 
Nu har jag skrivit av mig en massa. Ska lägga upp bilder sen dags att sova.
Så that´s it
Så..adjö!

Jag vet inte riktigt vars jag ska börja. Det är så mycket som händer HELA tiden att jag knappt vet ut och in. Så mycket känslor som springer omkring i mig. Man kan lugnt säga att det har varit en händelserik sommar! Och sommaren är ju faktiskt inte över än på ett tag. Jag har inte ens många bild bevis på allt som jag har haft för mig. Har inte orkat att ta med kameran. Jag misstänker att det är för att minnet har börjat återvända till mig. Då behöver jag inte dokumentera allt som händer. Det känns SÅ bra när det kommer in folk på affären och att jag efter bara en stunds betänktetid kan placera vars jag har träffat på dom förr. Ångesten har hållt sig en bit ifrån mig nu på senaste. Dock har ilskan varit mer framträdande istället. Fast det är bara några få som har fått känna på min ilska. Kan väl dock säga att det är tur att dom hade förtjänat den när det bar av. All min ilska hamnade i ett klockrent slag. Olyckligtvis så hamnade slaget mellan benen på min närmste vän. Eller jag kan ju inte säga att det inte var meningen att träffa där ..för det var det. Tur att han höll med om att han förtjänade det. Jag ska inte gå in närmare på varför jag slog. Men jag vet att jag gjorde det för att jag älskar honom och är rädd om honom! Vill inte att han ska fara illa på någotvis. Jag vet att han har stenhård självdiciplin verkligen att han om någon har det. Men jag blev så oerhört rädd! En annan sak som har gjort mig arg och besviken nämligen utanförskap. Jag har ju haft som mål i sommar att komma närmare min familj och känna att jag också hör dit. Jag tycker att jag har lyckats väldigt bra på den fronten. Dock är det fortfarande så skört för mig att minsta lilla gör att jag trillar tillbaka igen till att känna mig fel och utanför. Det är inte egentligen någon som har gjort något mot mig för att jag ska känna så utan det är mitt jobbiga psyke som spökar för mig. Min äldsta bror och hans familj har varit hemma nu i några veckor. Tror att dom ska vara kvar 2 veckor till ungefär. Det har varit jätte mysigt att umgås med dom allihop. Jag har t.o.m prövat på att vara barnvakt. Det gick mycket bra tills sista kvarten. Allt sånt har kännts så underbart skönt .. att bara fått vara med familjen och känna lugnet. Mamma har för första gången på flera år haft en lång semester så hon har väl aldrig någonsin varit så mycket hemma. Men bara för att hon har varit hemma har det ändå inte varit lugnt. Ska man försöka vara med min mor en dag/kväll så måste man planera det långt i förväg. Oj vad hon och hennes sambo ränner och far omkring. Alla deras planer måste även planeras in i minsta detalj. Det är inte så att jag har velat följa med på alla deras äventyr. Det enda jag har känt är att jag har velat spendera lite tid med min mor. Har nu träffat henne 3 gånger själv på en sjukt lång tid. Jag unnar henne verkligen att göra ALLT hon vill .. det jobbiga kommer sen när hon är trött. Fast hon fattar inte det själv. Nu har jag sen i efterskott fått veta att hon har känt sig otroligt pressad i sommar för att göra alla till viljes. Men sånt får man veta sen när man bryter ihop. Eller när vi båda bryter ihop. Det jag tänkte skriva om att känna sig utanför ..Mamma ringer och surrar med mig i telefon och säger hon ..  har jag sagt att holmströms kommer på lördag? 2 dagar innan middagen är. Känndes som att dom hade planerat dagen och sen sa dom det till min i förbifarten. Jag älskar ju spontana grejjer när det gäller mina vänner. Men det blir en annan sak när det gäller familjen. Holmströms är en familj som vi har rest massor med i våra dagar och umgåtts barnen emellan också. Jag har förr tyckt om att vara med när vi träffar dom. På senare år så har jag mest suttit och kännt mig dum när alla har varit djupt inne i diskussioner om politik och allt möjligt annat. Jag har verkligen ingenting att komma med på den fronten. Blir oftast rädd om diskussionerna blir för högljudda också. Sen pappa dog så har det varit hemskt jobbigt för mig dom där middagarna. Kan säkert bero på att när vi var yngre så sprang vi ju omkring och lekte och hade annat för oss när dom vuxna diskuterade. Nu är det annat när vi också har blivit vuxna. Jag hade otroliga samvetskval om hur jag skulle göra. Om jag skulle vara med på middagen eller inte. Tillslut så valde jag att inte vara med för att slippa bli ledsen och känna mig dum. Det ett jobbigt beslut både för mig och mamma. Speciellt eftersom att jag bestämmde mig när jag var arg på min mor. Fast jag egentligen var arg på mig själv. Dagen innan middagen skulle vara så blir det en spontan släkt träff på farfar och farmors gamla stuga. Jag hade äntligen fått mig en tvätttid så jag kunde inte följa med. Mamma gullbad mig att jag skulle komma ändå och att det skulle fixas så jag kunde ta mig in till stan igen .. bara jag var där en liten stund. Guld tänkte jag och slängde i 2 maskiner ..dom hann bli klara så jag slängde dom på tork. Och satte in 2 nya maskiner. Stressade sen iväg till Renön. Jag hade trott att jag max skulle behöva vara där lite mer än en timme. 4 timmar efter så gick jag omkring på nålar och såg ut som ett åskmoln. Försökte få ögonkontakt med min mor men det var omöjligt. Kännde mig som en tonåring som krävde att någon skulle skjutsa mig. Men mamma hade ju lovat att det skulle fixa sig. Tillslut när jag höll på att koka sönder av ilska så såg min faster att jag VERKLIGEN ville fara därifrån. När jag kom hem så hade jag 20min på mig att få all tvätt torr. 20min är INTE mycket tid när man har haft 4 maskiner fulla! Det slutade med att jag fick hälla ut all tvätt i min lilla lägga och hoppas på att den skulle bli torr och sen for jag och drack öl istället. Sjukt arg var jag! Dagen efter då mamma ringde och frågade hur det hade gått med tvätten så fick jag veta att vi hade missförstått varandra totalt! Då kunde jag inte vara lika arg längre. Men det var inte kul att vakna upp till en lägenhet full med tvätt. Har också kännt mig utanför när hon och jocke har åkt till Tällträsk utan mig för att jag har jobbat. Men det är enbart för att jag jag känner mig mer som hemma med släkten på mammas sida än på pappas sida. För mina bröder så är det tvärtom. Jag vet att det inte är meningen att jag ska känna mig utanför. Jag vet det. Sen efter tällträsk så hade dom varit förbi på pappas grav så att Einar fick hälsa på sin farfar. Det hade jag så gärna velat följa med på. När vi var på Renön så frågade min lilla kusin vem som är Einars farfar ..mamma sneglade på mig och sa att det är ju Lennart. Båda blev vi nog lite tårögda. Pappa hade varit en sån stolt farfar! Men det går inte att ta miste på att Einar är en Lundströmare. Jag tror att det bara är att konstatera att när jag blir ledsen så känner jag mig utanför och dum och fel och när jag faller så kommer sorgen efter pappa. När jag saknar pappa så känner jag mig som 13år. Och så snurrar det runt.  Förra måndagen så hade jag och mamma ett långt snack. Vi behövde nog rensa luften lite grann. Båda grät och jag fick veta hur hon har mått senaste tiden. När vi hade fått ur oss allting så berättade jag för henne om att jag röker. Har döljt det för henne sen jag var 16. just för att jag inte har tänkt att röka hela livet. Jag har ett datum när jag ska försöka sluta men jag säger inte när. Däremot så har jag slutat snusa! Det är svårare att sluta snusa för mig än det är att sluta röka. Jag vet att jag kommer att lyckas när det blir dags. Det var så oerhört skönt att erkänna för henne att jag röker. Känndes verkligen som att en stor sten släppte från bröstet. Cigg har varit en tröst för mig och om jag inte är ledsen så behöver jag inte nikotin. Feströkningen är enbart en vana och för att hålla mygg och knott borta :P Så.. that´s it Så.. adjö