jag skojar inte!..
när jag säger att jag är så sjukt less på mitt k kärring humör! det går i 120knyck. med max 5min/ ibland 2min mellan olika sinnesväxingar. hänger inte med! gav e råd om att kanske åka bort en sväng igår. han var modig och avböjde. han for dock för att handla och frågade om jag ville ha något. jag blev så sjukt frustrerad över att inte kunna ge något rakt svar. hur tusan kan man komma på ett sånt enkelt svar när hormoner är i rullning?
stackarn for iväg och kom hem med en massa saker. så jag har försökt med att döva känslorna med att äta istället. funkar inte så bra när kroppen hatar mat. men då får jag ju kroppen att tänka på det istället för känslorna. hahhha inget är bra.
det lustiga med allt är att man kan tro att ja är den bittraste människan i världen. jag är oftast gode positiv :) undra om folk tror mig ?
jag vet att jag har ett underbart liv. och har allt jag behöver och så sjukt mycket mer därtill.
men jag önskar att vi snart kommer att få nå ett lugn vi också. för det tär på förhållandet när man är sjuk. när man är maktlös. när k känslorna härjar, när man absolut inte kan svara på frågan om man önskar närhet eller avstånd.
när jag började skriva så var jag arg,nu är jag både ledsen och lugn.
skumt!
nu är det efter tolv vilket innebär..
grattis på morsdagen!
så hoppas att världens finaste mamma får en underbar dag i uppsala!
älskar dig!
pst
mamma fnissar och suckar när jag blir galen på mina klimakterie bekymmer. hon vet ju såklart vad jag pratar om. även damerna på jobbet och alla andra som är typ 50+
jag känner med er alla damer.
det är läskigt att det finns en sånhär behandling som gör att kvinnor kan hamna i det stadiet några månader och sen går kroppen tillbaka. tänk att det är medicin. galet!
jag längtar absolut inte tills den dagen kommer och det är min tur att hamna där igen. men det är ju ett anta år kvar. tur det!
nu ska jag överleva dom här tre månaderna sammanlagt 9 månader. sen hoppas jag få leva ett normalare 27/ 70+ årigt liv :)
drömma måste man!
och innan ja slutar.
eeerik!
det är enormt att du står ut.
det är för mäktigt för mig att förstå.
måste nog betyda att våran kärlek helt enkelt är enorm.
som sagt så är det mäktigt!
tack för det.
så..that ś it
så..adjö!
stackarn for iväg och kom hem med en massa saker. så jag har försökt med att döva känslorna med att äta istället. funkar inte så bra när kroppen hatar mat. men då får jag ju kroppen att tänka på det istället för känslorna. hahhha inget är bra.
det lustiga med allt är att man kan tro att ja är den bittraste människan i världen. jag är oftast gode positiv :) undra om folk tror mig ?
jag vet att jag har ett underbart liv. och har allt jag behöver och så sjukt mycket mer därtill.
men jag önskar att vi snart kommer att få nå ett lugn vi också. för det tär på förhållandet när man är sjuk. när man är maktlös. när k känslorna härjar, när man absolut inte kan svara på frågan om man önskar närhet eller avstånd.
när jag började skriva så var jag arg,nu är jag både ledsen och lugn.
skumt!
nu är det efter tolv vilket innebär..
grattis på morsdagen!
så hoppas att världens finaste mamma får en underbar dag i uppsala!
älskar dig!
pst
mamma fnissar och suckar när jag blir galen på mina klimakterie bekymmer. hon vet ju såklart vad jag pratar om. även damerna på jobbet och alla andra som är typ 50+
jag känner med er alla damer.
det är läskigt att det finns en sånhär behandling som gör att kvinnor kan hamna i det stadiet några månader och sen går kroppen tillbaka. tänk att det är medicin. galet!
jag längtar absolut inte tills den dagen kommer och det är min tur att hamna där igen. men det är ju ett anta år kvar. tur det!
nu ska jag överleva dom här tre månaderna sammanlagt 9 månader. sen hoppas jag få leva ett normalare 27/ 70+ årigt liv :)
drömma måste man!
och innan ja slutar.
eeerik!
det är enormt att du står ut.
det är för mäktigt för mig att förstå.
måste nog betyda att våran kärlek helt enkelt är enorm.
som sagt så är det mäktigt!
tack för det.
så..that ś it
så..adjö!
här blir inga barn gjorda.
från och med idag har jag börjat om med zoladexbehandlingen.
altså dvs samma sorts behandling/spruta som jag tog 8maj. altså den som jag trodde att jag tog för sista gången den 8maj.
ska ta dom 3 månader till. det är ju kanske inte så farligt kan ni kanske tycka. men det känns fruktansvärt jobbigt för mig. trodde att jag skulle slippa vara klimakterie kärring i sommar. men icket!
men det är lika bra att fortsätta med dom när dom ändå är kvar i kroppen. så på det sättet är jag klok. sen i augusti/september så ska vi testa en annan metod. men som det är nu så måste jag fortsätta med hell sprutorna för att jag har fortfarande så ont :( och det intensivaste dom kan ge mig det är dom här sprutorna.
vi hade ju fest för att fira att det här var över. jag rökte mina sista cigg på ett tag. men jag sa att om jag nu skulle måsta börja om med någon behandling där kroppen står står still igen. dvs det kan inte bli några barn. då börjar mitt feströkande om. så där är vi nu.
har tagit ledigt den här veckan för att ha lite semester innan jag börjar jobba i sommar . och dessutom på en annan avdelning. måste spara mina krafter så jag klarar av det.
dock blev inte den här veckan som jag hade tänkt.
blir inte så mycket "samla kraft" när hjärnan går på högvarv. olyckan spökar. känslor från förr spökar. omtanke om andra finns hela tiden. mest omtanke om dom som stod honom närmast. det är många som sörjer honom . alla gör vi det på olika sätt.
e blev tyst. det blev för mycket för mig. e fick ett mail. nu har vi hittat ett sätt att vara nära varandra igen. man behöver inte prata om allt som händer. men jag får panik när det blir helt tyst. när jag inte har någon aning och kan bara utgå från att det möjligtvis är på ett sätt. utan att veta. jag far oerhört illa av det.
men vi har klarat så mycket och vi klarar det här. bara vi kan förstå varandra och prata om det nödvändigaste.
nu måste jag lägga mig ner.
så that´s it
så .. adjö!
altså dvs samma sorts behandling/spruta som jag tog 8maj. altså den som jag trodde att jag tog för sista gången den 8maj.
ska ta dom 3 månader till. det är ju kanske inte så farligt kan ni kanske tycka. men det känns fruktansvärt jobbigt för mig. trodde att jag skulle slippa vara klimakterie kärring i sommar. men icket!
men det är lika bra att fortsätta med dom när dom ändå är kvar i kroppen. så på det sättet är jag klok. sen i augusti/september så ska vi testa en annan metod. men som det är nu så måste jag fortsätta med hell sprutorna för att jag har fortfarande så ont :( och det intensivaste dom kan ge mig det är dom här sprutorna.
vi hade ju fest för att fira att det här var över. jag rökte mina sista cigg på ett tag. men jag sa att om jag nu skulle måsta börja om med någon behandling där kroppen står står still igen. dvs det kan inte bli några barn. då börjar mitt feströkande om. så där är vi nu.
har tagit ledigt den här veckan för att ha lite semester innan jag börjar jobba i sommar . och dessutom på en annan avdelning. måste spara mina krafter så jag klarar av det.
dock blev inte den här veckan som jag hade tänkt.
blir inte så mycket "samla kraft" när hjärnan går på högvarv. olyckan spökar. känslor från förr spökar. omtanke om andra finns hela tiden. mest omtanke om dom som stod honom närmast. det är många som sörjer honom . alla gör vi det på olika sätt.
e blev tyst. det blev för mycket för mig. e fick ett mail. nu har vi hittat ett sätt att vara nära varandra igen. man behöver inte prata om allt som händer. men jag får panik när det blir helt tyst. när jag inte har någon aning och kan bara utgå från att det möjligtvis är på ett sätt. utan att veta. jag far oerhört illa av det.
men vi har klarat så mycket och vi klarar det här. bara vi kan förstå varandra och prata om det nödvändigaste.
nu måste jag lägga mig ner.
så that´s it
så .. adjö!
jag..
gråter utan tårar.
det gör vi nog båda.
känns ändå som att vi är långt ifrån varandra.
det gör vi nog båda.
känns ändå som att vi är långt ifrån varandra.
ofattbart!
alltid alltid alltid var du glad när man träffade dig!
oftast studsade du omkring,fnittrade och dansade på evert festerna.
känns overkligt att olyckan faktiskt har hänt.
tänker på alla dina nära.
stor sorg och saknad lämnar du efter dig.
vila i frid marvin.
oftast studsade du omkring,fnittrade och dansade på evert festerna.
känns overkligt att olyckan faktiskt har hänt.
tänker på alla dina nära.
stor sorg och saknad lämnar du efter dig.
vila i frid marvin.