Jag tycker inte om sommaren.
Idag har jag burit mina egna och andras tankar. Låter kanske som en konstig mening. Men det är så det känns. Har funderat mycket på när man inte orkar leva nått mer. När man känner att det inte finns nån utväg. Den känslan har funnits med mig Så länge jag kan minnas. Men jag lyckades besegra dom tankarna och känslorna tillslut. På grund av medicin så återkommer tankar illa kvickt.Ibland går det att vifta bort dom. Men ibland får det fäste allt för lång stund. Skillnaden är att jag vet att när känslorna kommer så är det inte mitt riktiga jag. Mitt riktiga jag accepterar och tycker om mig samt är lycklig. Tyvärr fuckar medicinen upp det. Något som kom upp till ytan idag när funderationen satte igång. Jag gillar inte sommaren. Har gått och funderat en stund på det. När man älskar och lever för värme när man inte har värmevallningar. Hur går det ihop med att inte gilla den varmaste tiden på året. Förr kunde jag svara på den frågan utan att blinka. Men nu fick hjärnan verkligen jobba för att komma fram till svaret. Idag när en människa inte orkade kämpa för sitt liv nå mer. Hur det än gick till. Olyckligtvis eller medvetet. Så kom svaret som en kanonkula rakt i magen. Det var en vacker och varm sommardag när mormor inte orkade leva nå mer. Det var en sommardag som blev till kväll och sen natt medans världen ändrades för oss. Få ihop pusslet av de som vuxna valde att berätta för oss och det man tjuvlyssnade på. Från den dagen lärde man sig och försökte förstå vad självmord var. Fick berättat för mig att mormor var sjuk och inte orkade leva. Hon orkade inte leva utan morfar som hade gått bort 6månader tidigare. Så orsaken varför hon gjorde det. Den har jag alltid vetat. Har aldrig behövt fundera på varför. Men där talar jag för mig själv. Vet inte hur dom andra familjemedlemmarna känner. Tror inte vi känner på samma sätt. Så jag köpte den förklaringen rakt av. Men det dåliga samvete förföljde mig länge. Och finns fortfarande kvar. Ibland i drömmarnasvärld lyckas ja hindra henne. Ibland är ja arg på henne och morfar som hela tiden ska spöka för mig. Många har lämnat mitt liv. Men mormors sätt var svårast att hantera. Jag var ju bara ett barn när allt hände. Ett barn som förstod och hörde mer än dom vuxna förstod. Det är bara i drömmarna jag är arg på mormor. Men i vaket tillstånd har hon alltid haft min förståelse. Något som säkert hade med mitt dåliga samvete och skuldkänslor att göra. När jag började skolan så var ja mer noga med hur andra mådde runt omkring mig. Jag fick inte missa om någon mådde dåligt. Vet inte om det dövade det dåliga samvetet. Men så var det under hela min skolgång tills jag inte orkade hålla koll på alla. Har alltid varit en känslomänniska. Och kunnat läsa folks ögon. Därför undviker folk mig när dom har något att dölja. När dom inte orkar säga hur dom mår. Men har aldrig tvingat någon att berätta saker för mig. Man får berätta om man vill. Hur som så ser jag det iaf. Men kanske inte frågar om det. Många främlingar öppnar sig för mig. Sitter sen förvånade över att dom berättar saker dom inte brukar berätta för någon. Min mamma säger att ja kan t.o.m få en tegelvägg att få förtroende för mig. Kanske har jag byggt upp denna egenskap under alla dessa 26år. För att försöka visa att det finns någon som kan lyssna. Som förstår och kanske har känt precis som du. Kanske just den människan man lyssnar /lyssnat på känner sig mer lättad/mindre ensam och kanske lite starkare en stund. Bara just för att någon tagit sig tid att lyssna. Jag älskar att ha sådana samtal. Har haft fruktansvärt många "terapisamtal" under min livstid. Många sådana har det blivit på fester och under den tiden jag fick för stark medicin. Minst 5 år som är borta ur minnet. Därför kommer jag tyvärr inte ihåg alla jag har lyssnat på. Ibland kan ja träffa folk som ser på mig med den där speciella blicken. Den där blida blicken. Den som säger ...dig har jag öppnat mig för. Och det är totalt blankt i huvudet vem människan är och vad vi har pratat om. Ber om ursäkt till er jag inte kommer ihåg. vårat samtal är inte mindre betydelsefullt för det.
Människan som fick igång dom här tankarna. Den personen har ja haft några såna där samtal med. Såna samtal som gör att det stannar i hjärtat för alltid. Oavsett om den goda eller trasiga var framme. En vän till mig säger att jag alltid väljer att se det goda i människor. Att alla får många chanser. Kanske är det så. Kanske är det tack vare dom där terapisamtalen. Kanske är för att jag alltid har funnits för dom trasiga.Att vara trasig betyder inte att man är ond.Men man gör saker som gör ont för en själv och andra.Alla trasiga människor gör inte illa andra. Oftast gör dom trasiga mest illa sig själva. Jag vet hur det är att vara trasig. Jag vet att om man kollar in i någons ögon så ser man deras liv. Därför har jag inte så ofta ögonkontakt med folk. Om jag inte har bestämt mig för det och vill det. Tror att om man skulle kolla in i mina ögon skulle man nog se hela äventyr. Mycket sorg men även en som kämpar otroligt mycket och njuter av livet. Trots att man har varit och är fruktansvärt trasig ibland. Det trasiga började när man blev lämnad som barn. Men det som trasade sönder allt. Det som jag har gått och tänkt på som vuxit i mig hela dagen är känslan om sommaren. Hur allt ändrades. När jag började försöka hjälpa alla runt omkring mig. Och kanske var det för att döva smärtan över att det inte gick att hjälpa mormor. Jag är tacksam över att inte behöva fundera på varför hon gjorde det. Men sättet hon gjorde det på har fått illamående och gråten komma forsande över en. Ofta på historiatimmarna. När dom visade nån bild på någon som dom hade hängt i boken . När vi lekte hänggubbe i klassrummet. När man såg nån film från förr. Många lektioner fick man springa ut gråtandes. Ingen förstod förrän alla fick veta. Den dagen glömmer jag aldrig. Den var vidrig. Och från den dagen var jag en person med en mormor som hade hängt sig. Fick höra flera gånger. Varför är du så ledsen ...det var ju inte din riktiga mormor. Eller att dom ritade bilder på folk med snaror runt halsen. Jag lyckades dölja ca 3 år vad som hade hänt. Sen kom det fram i skolan. Dröjde nått år till innan dom visste hemma också vad som hände i skolan. Skolan var alltid hemsk för mig. Inte för att jag inte hade nå vänner. Jag hade massor. Men för allt som hände på lektionerna. Och den ångest som jag inte fattade att jag hade. Efter pappa dog blev den ångesten fruktansvärd. Fick hela tiden gå ut från lektionen. Gå flera varv runt skolan. Bara försöka få luft. Skolan har alltid varit hemsk helt enkelt. Såg istället till att alltid finnas tillhands för alla andra trasiga människor. Trasiga människor kommer alltid ha en stor del av mitt hjärta. Jag är alltid tacksam för allt jag har. Hur lycklig jag faktiskt lyckats bli och jobbat mig till. Skänker värmande tankar till er som har trasiga människor runt er. Till er som förlorat trasiga människor. Det är fruktansvärt att det finns så mycket trasigt folk. Tänk på hur rika ni är ni som har massor med kärlek runtomkring er. Ni som har så mycket kärlek som kan lindra om ni blir trasiga. Rika är ni för ni har förmånen att kunna bli hela igen. Även om det är för ett tag eller en stund. Jag är rik av den anledningen. Alla ni mina fina Jag älskar er! Tack för att ni älskar mig! Och till dig. Vila i frid. Hoppas den trasiga själen fått bli hel igen. ♡ Avslutar med en vacker sångtext från min favoritserie.
"What Is Love" Lyrics
I would tell you that I love you tonight
But I know that I got time on my side
where ya going
Why you leaving so soon
Is there somewhere else that is better for you
What is love if you're not here with me
What is love if it's not guaranteed
what is love if it just ups and leaves
what is love
what is love if you're not really sure
what is love if it just ups and gos.
Idag har jag burit mina egna och andras tankar. Låter kanske som en konstig mening. Men det är så det känns. Har funderat mycket på när man inte orkar leva nått mer. När man känner att det inte finns nån utväg. Den känslan har funnits med mig Så länge jag kan minnas. Men jag lyckades besegra dom tankarna och känslorna tillslut. På grund av medicin så återkommer tankar illa kvickt.Ibland går det att vifta bort dom. Men ibland får det fäste allt för lång stund. Skillnaden är att jag vet att när känslorna kommer så är det inte mitt riktiga jag. Mitt riktiga jag accepterar och tycker om mig samt är lycklig. Tyvärr fuckar medicinen upp det. Något som kom upp till ytan idag när funderationen satte igång. Jag gillar inte sommaren. Har gått och funderat en stund på det. När man älskar och lever för värme när man inte har värmevallningar. Hur går det ihop med att inte gilla den varmaste tiden på året. Förr kunde jag svara på den frågan utan att blinka. Men nu fick hjärnan verkligen jobba för att komma fram till svaret. Idag när en människa inte orkade kämpa för sitt liv nå mer. Hur det än gick till. Olyckligtvis eller medvetet. Så kom svaret som en kanonkula rakt i magen. Det var en vacker och varm sommardag när mormor inte orkade leva nå mer. Det var en sommardag som blev till kväll och sen natt medans världen ändrades för oss. Få ihop pusslet av de som vuxna valde att berätta för oss och det man tjuvlyssnade på. Från den dagen lärde man sig och försökte förstå vad självmord var. Fick berättat för mig att mormor var sjuk och inte orkade leva. Hon orkade inte leva utan morfar som hade gått bort 6månader tidigare. Så orsaken varför hon gjorde det. Den har jag alltid vetat. Har aldrig behövt fundera på varför. Men där talar jag för mig själv. Vet inte hur dom andra familjemedlemmarna känner. Tror inte vi känner på samma sätt. Så jag köpte den förklaringen rakt av. Men det dåliga samvete förföljde mig länge. Och finns fortfarande kvar. Ibland i drömmarnasvärld lyckas ja hindra henne. Ibland är ja arg på henne och morfar som hela tiden ska spöka för mig. Många har lämnat mitt liv. Men mormors sätt var svårast att hantera. Jag var ju bara ett barn när allt hände. Ett barn som förstod och hörde mer än dom vuxna förstod. Det är bara i drömmarna jag är arg på mormor. Men i vaket tillstånd har hon alltid haft min förståelse. Något som säkert hade med mitt dåliga samvete och skuldkänslor att göra. När jag började skolan så var ja mer noga med hur andra mådde runt omkring mig. Jag fick inte missa om någon mådde dåligt. Vet inte om det dövade det dåliga samvetet. Men så var det under hela min skolgång tills jag inte orkade hålla koll på alla. Har alltid varit en känslomänniska. Och kunnat läsa folks ögon. Därför undviker folk mig när dom har något att dölja. När dom inte orkar säga hur dom mår. Men har aldrig tvingat någon att berätta saker för mig. Man får berätta om man vill. Hur som så ser jag det iaf. Men kanske inte frågar om det. Många främlingar öppnar sig för mig. Sitter sen förvånade över att dom berättar saker dom inte brukar berätta för någon. Min mamma säger att ja kan t.o.m få en tegelvägg att få förtroende för mig. Kanske har jag byggt upp denna egenskap under alla dessa 26år. För att försöka visa att det finns någon som kan lyssna. Som förstår och kanske har känt precis som du. Kanske just den människan man lyssnar /lyssnat på känner sig mer lättad/mindre ensam och kanske lite starkare en stund. Bara just för att någon tagit sig tid att lyssna. Jag älskar att ha sådana samtal. Har haft fruktansvärt många "terapisamtal" under min livstid. Många sådana har det blivit på fester och under den tiden jag fick för stark medicin. Minst 5 år som är borta ur minnet. Därför kommer jag tyvärr inte ihåg alla jag har lyssnat på. Ibland kan ja träffa folk som ser på mig med den där speciella blicken. Den där blida blicken. Den som säger ...dig har jag öppnat mig för. Och det är totalt blankt i huvudet vem människan är och vad vi har pratat om. Ber om ursäkt till er jag inte kommer ihåg. vårat samtal är inte mindre betydelsefullt för det.
Människan som fick igång dom här tankarna. Den personen har ja haft några såna där samtal med. Såna samtal som gör att det stannar i hjärtat för alltid. Oavsett om den goda eller trasiga var framme. En vän till mig säger att jag alltid väljer att se det goda i människor. Att alla får många chanser. Kanske är det så. Kanske är det tack vare dom där terapisamtalen. Kanske är för att jag alltid har funnits för dom trasiga.Att vara trasig betyder inte att man är ond.Men man gör saker som gör ont för en själv och andra.Alla trasiga människor gör inte illa andra. Oftast gör dom trasiga mest illa sig själva. Jag vet hur det är att vara trasig. Jag vet att om man kollar in i någons ögon så ser man deras liv. Därför har jag inte så ofta ögonkontakt med folk. Om jag inte har bestämt mig för det och vill det. Tror att om man skulle kolla in i mina ögon skulle man nog se hela äventyr. Mycket sorg men även en som kämpar otroligt mycket och njuter av livet. Trots att man har varit och är fruktansvärt trasig ibland. Det trasiga började när man blev lämnad som barn. Men det som trasade sönder allt. Det som jag har gått och tänkt på som vuxit i mig hela dagen är känslan om sommaren. Hur allt ändrades. När jag började försöka hjälpa alla runt omkring mig. Och kanske var det för att döva smärtan över att det inte gick att hjälpa mormor. Jag är tacksam över att inte behöva fundera på varför hon gjorde det. Men sättet hon gjorde det på har fått illamående och gråten komma forsande över en. Ofta på historiatimmarna. När dom visade nån bild på någon som dom hade hängt i boken . När vi lekte hänggubbe i klassrummet. När man såg nån film från förr. Många lektioner fick man springa ut gråtandes. Ingen förstod förrän alla fick veta. Den dagen glömmer jag aldrig. Den var vidrig. Och från den dagen var jag en person med en mormor som hade hängt sig. Fick höra flera gånger. Varför är du så ledsen ...det var ju inte din riktiga mormor. Eller att dom ritade bilder på folk med snaror runt halsen. Jag lyckades dölja ca 3 år vad som hade hänt. Sen kom det fram i skolan. Dröjde nått år till innan dom visste hemma också vad som hände i skolan. Skolan var alltid hemsk för mig. Inte för att jag inte hade nå vänner. Jag hade massor. Men för allt som hände på lektionerna. Och den ångest som jag inte fattade att jag hade. Efter pappa dog blev den ångesten fruktansvärd. Fick hela tiden gå ut från lektionen. Gå flera varv runt skolan. Bara försöka få luft. Skolan har alltid varit hemsk helt enkelt. Såg istället till att alltid finnas tillhands för alla andra trasiga människor. Trasiga människor kommer alltid ha en stor del av mitt hjärta. Jag är alltid tacksam för allt jag har. Hur lycklig jag faktiskt lyckats bli och jobbat mig till. Skänker värmande tankar till er som har trasiga människor runt er. Till er som förlorat trasiga människor. Det är fruktansvärt att det finns så mycket trasigt folk. Tänk på hur rika ni är ni som har massor med kärlek runtomkring er. Ni som har så mycket kärlek som kan lindra om ni blir trasiga. Rika är ni för ni har förmånen att kunna bli hela igen. Även om det är för ett tag eller en stund. Jag är rik av den anledningen. Alla ni mina fina Jag älskar er! Tack för att ni älskar mig! Och till dig. Vila i frid. Hoppas den trasiga själen fått bli hel igen. ♡ Avslutar med en vacker sångtext från min favoritserie.
"What Is Love" Lyrics
I would tell you that I love you tonight
But I know that I got time on my side
where ya going
Why you leaving so soon
Is there somewhere else that is better for you
What is love if you're not here with me
What is love if it's not guaranteed
what is love if it just ups and leaves
what is love
what is love if you're not really sure
what is love if it just ups and gos.