rädd.
just nu är jag hemma och är sjuk på vanligt sätt. dvs feber och förkylning som bara kommer på en dag. som vanligt så visar inte termometern att jag har feber. men jag känner i hela kroppen att jag har det. när jag får feber så får jag ont på konstiga ställen . som typ i tandköttet och hårbotten . det känns inte som en bra idé att vara på jobbet när jag hostar och nyser. svinflunsan har fått alla pensionärer till att bli livrädda om man råkar nysa några meter bort från dom. ok det är inte bara människor i den ligan som är rädda utan det är väl var och varann i alla åldrar. jag hör inte till dom. känner att det är grym hysteri över denna sjuka. men visst med min tur och min kropp så vet man ju aldrig.. kanske har jag fått gris sjukan? om jag nu har det så finns det å andra sidan äntligen något att gå på för doktorerna :P
har bestämt för mig själv sen långt tillbaka att aldrig klaga över mitt magont. och det kan jag med handen på hjärtat säga att det har jag inte gjort heller. men när jag är sjuk på "vanligtvis" då tycker jag att man får gnälla . just på grund av att jag är inte sjul på riktigt särskilt ofta. säkert var era föräldrar som mina . om man inte hade feber så var man inte sjuk. så dom få gånger man hade feber så var man riktigt sjuk. :) nu har jag ju dock lärt mig i vuxen ålder att jag säkerligen hade feber ändå trots att det inte visade någonting.
när man är sjuk så känner man sig ensam. varför är det så? man är ju inte ensam. jag är defenetivt inte ensam. har ju min fästman som kommer hem efter jobbet. men just idag känns det inte nog. jag känner mig fruktansvärt ensam. e har tusen saker han måste fixa . inget har gått hans väg dom senaste dagarna. så med andra ord. det är extremt dålig tajming att vara sjuk när han har sjukt mycket att göra. sen blir allt så dumt. mest är det dumt att jag är ju egentligen sjuk jämt. och jag skulle inte vilja att någon pysslade om mig jämt. så det är skumt att just idag när jag har en vanlig sjukdom då vill jag absolut bli ompysslad.
att jag sitter här och stor grinar och känner mig helt orkeslös just nu kan nog också bero på att min mens absolut inte gör som den ska. men jag är mer och mer inne på att gravid symtomen som endast finns när jag inte har mens, det är något hormonellt som är galet. antingen kommer mensen inte alls. eller kommer den i 3 veckor. eller så kommer den lite och kommer aldrig igång . eller som den har gjort nu. det forsade 2 dygn och sen slutade den. på grund av att jag är sjuk + tappat ganska mycket blod och känner mig äcklig och ensam och trött. så mitt just nu tillstånd KASST! brukar inte skriva så mycket om min mens. tycker att det är pinsamt, jobbigt och äckligt. men just det har jag skrivit om förr. vems fel det är.
mensen och jag är ännu mindre vänner nu än vi någonsin har varit. det är för att jag längtar så fruktansvärt efter att få bli gravid. men jag förstår precis lika väl som ni att det inte kommer att bli något barn så länge kroppen är så här kass. jag förstår det . men det gör ont! och våran längtan är så stor. överallt är det folk som just har blivit gravid,ska ha barn jätte snart, eller precis har fått. jag är så avundsjuk på alla dom. börjar bli mer och mer övertygad om att det inte går. e är övertygad om att vi kommer att lyckas. han är så säker. han är så säker på allt. kanske inte allt. men det mesta. finns ingen mer positiv människa i denna värld. no blir det bra. det är hans svar på allt. och han tror stenhårt på det också. jag vill ha hans lugn. jag vill dock inte ha hans tro på mänskligheten. där är min bild bättre.
tror inte att jag har skrivit här om att jag äntligen har fått tid i sunderbyn! det gör mig överlycklig. men det gör mig samtidigt så rädd att dom inte ska hitta vad som är fel på mig. visst är det bra om dom inte hittar något fel. det säger alla. men jag vill ju ändå att dom ska hitta något som dom och framför allt jag kan ha något konkret att gå efter. jag vill kunna tänka och säga. det är exakt det här som är fel på mig. jag förstår att det kommer att bli något sämst som jag måste leva med. men dom kommer att hitta något som jag kan underlätta det hela med. jag vill att det ska bli så . att dom hittar något som gör att jag står ut.
under september så har jag idag bokat ca 5 doktorsbesök. på olika ställen, olika områden. ja kommer att ha fullt upp med att komma ihåg alla besök och tider och provrör som ska hämtas. och det jag mest av allt vill det är att resa bort. men jag har varken tid,pengar eller möjlighet att bara fara någonstans. men om jag hade det då skulle jag sticka på en gång. ja behöver komma bort. jag och mor for iväg till härnösand en helg. det var underbart! längtade inte hem det minsta lilla. fast det hemska som kändes var att det inte ens kändes bra att komma hem. det är bland dom första gångerna i mitt liv som det inte kändes bra att komma hem. det är för mycket tankar och för mycket sjukdom och väntan. jag vill bort! jag vill åka bort och längta hem. jag vill att våran tajming ska bli bättre. vill inte att förhållandet ska tas förgivet. jag vill ha mer pengar så jag kunde dra med e långt bort. så vi båda kunde komma bort från allt. och andas. men man vill så mycket.
ibland undrar jag hur många mail som man egentligen har skrivit i sitt huvud under många år. eller vanliga brev eller kanske en liten lapp. ibland undrar jag hur det skulle vara att faktiskt skicka iväg det. hur skulle det tas emot? vänskap är klurigt. undra om det finns dom som skriver brev i huvudet åt mig. ibland skulle ja vilja veta. men bara på vänskapsvis. allt annat är jag färdig med. även när jag känner mig ensam.
nu till något helt annat .
sången . eller musiken. nu har jag idol dragit igång igen. jag blir så avis på dom som sjunger och kommer vidare. har ingen aning om jag vill bli en sån idol . men jag skulle gärna vilja bli artist. men ska man bli det så måste man vara framåt och tro på sig själv och ta plats. exakt som en sån person som jag aldrig har varit. men jag fortsätter ändå att drömma. har sett på en utav barnkanalerna att det har varit ett läger i sommar . ett likadant läger som filmen camp rock eller vad den nu heter. hur coolt skulle det inte ha varit om man hade fått vara på ett sånt läger när man var liten. usch så avis jag blev på alla barnen som var med där! visst jag har varit på säkert 30läger i mitt liv. och säkert 80% av alla dom lägerna har varit något som haft med musik att göra. och det har varit den bästa tiden i mitt liv. men jag skulle lätt byta hälften av dom lägerna för det där lägret my camp rock . :) det är skönt att veta när man ser idol att dom gångerna jag sökte så fick jag enbart positiv respons. dom sa ordagrant att jag sjöng bra . tror att det stupade på självkänslan. säger dock heller inte att jag skulle vinna om jag skulle komma vidare längre och sånt där. för det är ju endast en dröm . tänk att få jobba med någonting inom sången. det skulle vara underbart! dock skulle jag nog sakna mina arga tanter på skölds. för när dom arga tanterna blir glada eller bjuder på ett leende då är det magiskt. då har man lyckas göra deras dag lite bättre. och dagligen göra folk glada. det är något som jag vill leva för.
en annan sak som också har med musik att göra.
jag älskar all sorts musik. men en del musik gör mig lite lite varmare i hjärtat. det är hiphop och rnb. hiphop gör mig glad och nostalgisk. rnb får mig att tänka på alla dom nätter som jag satt uppe och såg på the late lick eller mttv amour och drömde om att en dag skulle jag få sjunga i någon såndär video. när jag såg yo mtv raps så drömde jag om att en dag våga klä mig i stora kläder jag också. och kanske få sjunga någon slinga i en hiphop låt. det blev endast klädrömmen som gick i uppfyllelse. jag var 14år när köpte mina första stora byxor. det var en stor dag när jag äntligen vågade det. innan hade jag bara vågat ha stora tröjor i mellanstadiet. snodde pappas tröjor och brödernas. det var kanske ingen hit att klä sig i stora tröjor och ha smala jeans eller andra byxor till :P men jag vågade inte ha stora byxor på mig. nu har jag helst stora byxor och någon "tant" tröja till. även om jag känner mig som en tant så ser jag inte ut som en än . snarare så ser jag ut som 16 max 18. men jag trivs i mina kläder och det är huvudsaken. nu sitter dock inte ett enda klädesplagg nå snyggt nå mer. men nu har jag uppdaterat garderoben... tack och lov för skölds! och att vara anställd där ;)
det jag engentligen skulle säga var ju om musik .
jag tänkte få ur mig om hur arg jag blir över en sak . den saken är när någon grupp som gör hiphop eller rnb musik , helt plötsligt får för sig att göra mer tecno liknande låtar. jag hatar det! varför måste man förstöra på det sättet?? eller när dom förvränger rösten med en såndär voice box. jag tycker att det är så fruktansvärt fult! varför måste man dölja sin röst med en sån dum grej? jag förstår mig inte på tecno eller på voice boxar. helt olika saker kanske. men bägge två är enbart dumt! eller då någon artist får för sig att poppa upp sin låt. så den kanske inte riktigt blir tecno. fast så gått som . usch!
ok idag var det mycket avis grejjer och ilska , orättvisor och gråt.
ska skärpa mig till nästa gång . hoppas jag. nyårslöftet kvarstår även om det är många som tycker att det är en dum idé.
jag försöker att inte ge upp. men det är läskigt nära alldeles för ofta.
tillsist
till prästen med jesus sandalerna.
tack för dina vänliga ord. dom betyder mycket! och du får hemskt gärna be för mig. känns tryggt att veta.
så that´s it
så..adjö!
har bestämt för mig själv sen långt tillbaka att aldrig klaga över mitt magont. och det kan jag med handen på hjärtat säga att det har jag inte gjort heller. men när jag är sjuk på "vanligtvis" då tycker jag att man får gnälla . just på grund av att jag är inte sjul på riktigt särskilt ofta. säkert var era föräldrar som mina . om man inte hade feber så var man inte sjuk. så dom få gånger man hade feber så var man riktigt sjuk. :) nu har jag ju dock lärt mig i vuxen ålder att jag säkerligen hade feber ändå trots att det inte visade någonting.
när man är sjuk så känner man sig ensam. varför är det så? man är ju inte ensam. jag är defenetivt inte ensam. har ju min fästman som kommer hem efter jobbet. men just idag känns det inte nog. jag känner mig fruktansvärt ensam. e har tusen saker han måste fixa . inget har gått hans väg dom senaste dagarna. så med andra ord. det är extremt dålig tajming att vara sjuk när han har sjukt mycket att göra. sen blir allt så dumt. mest är det dumt att jag är ju egentligen sjuk jämt. och jag skulle inte vilja att någon pysslade om mig jämt. så det är skumt att just idag när jag har en vanlig sjukdom då vill jag absolut bli ompysslad.
att jag sitter här och stor grinar och känner mig helt orkeslös just nu kan nog också bero på att min mens absolut inte gör som den ska. men jag är mer och mer inne på att gravid symtomen som endast finns när jag inte har mens, det är något hormonellt som är galet. antingen kommer mensen inte alls. eller kommer den i 3 veckor. eller så kommer den lite och kommer aldrig igång . eller som den har gjort nu. det forsade 2 dygn och sen slutade den. på grund av att jag är sjuk + tappat ganska mycket blod och känner mig äcklig och ensam och trött. så mitt just nu tillstånd KASST! brukar inte skriva så mycket om min mens. tycker att det är pinsamt, jobbigt och äckligt. men just det har jag skrivit om förr. vems fel det är.
mensen och jag är ännu mindre vänner nu än vi någonsin har varit. det är för att jag längtar så fruktansvärt efter att få bli gravid. men jag förstår precis lika väl som ni att det inte kommer att bli något barn så länge kroppen är så här kass. jag förstår det . men det gör ont! och våran längtan är så stor. överallt är det folk som just har blivit gravid,ska ha barn jätte snart, eller precis har fått. jag är så avundsjuk på alla dom. börjar bli mer och mer övertygad om att det inte går. e är övertygad om att vi kommer att lyckas. han är så säker. han är så säker på allt. kanske inte allt. men det mesta. finns ingen mer positiv människa i denna värld. no blir det bra. det är hans svar på allt. och han tror stenhårt på det också. jag vill ha hans lugn. jag vill dock inte ha hans tro på mänskligheten. där är min bild bättre.
tror inte att jag har skrivit här om att jag äntligen har fått tid i sunderbyn! det gör mig överlycklig. men det gör mig samtidigt så rädd att dom inte ska hitta vad som är fel på mig. visst är det bra om dom inte hittar något fel. det säger alla. men jag vill ju ändå att dom ska hitta något som dom och framför allt jag kan ha något konkret att gå efter. jag vill kunna tänka och säga. det är exakt det här som är fel på mig. jag förstår att det kommer att bli något sämst som jag måste leva med. men dom kommer att hitta något som jag kan underlätta det hela med. jag vill att det ska bli så . att dom hittar något som gör att jag står ut.
under september så har jag idag bokat ca 5 doktorsbesök. på olika ställen, olika områden. ja kommer att ha fullt upp med att komma ihåg alla besök och tider och provrör som ska hämtas. och det jag mest av allt vill det är att resa bort. men jag har varken tid,pengar eller möjlighet att bara fara någonstans. men om jag hade det då skulle jag sticka på en gång. ja behöver komma bort. jag och mor for iväg till härnösand en helg. det var underbart! längtade inte hem det minsta lilla. fast det hemska som kändes var att det inte ens kändes bra att komma hem. det är bland dom första gångerna i mitt liv som det inte kändes bra att komma hem. det är för mycket tankar och för mycket sjukdom och väntan. jag vill bort! jag vill åka bort och längta hem. jag vill att våran tajming ska bli bättre. vill inte att förhållandet ska tas förgivet. jag vill ha mer pengar så jag kunde dra med e långt bort. så vi båda kunde komma bort från allt. och andas. men man vill så mycket.
ibland undrar jag hur många mail som man egentligen har skrivit i sitt huvud under många år. eller vanliga brev eller kanske en liten lapp. ibland undrar jag hur det skulle vara att faktiskt skicka iväg det. hur skulle det tas emot? vänskap är klurigt. undra om det finns dom som skriver brev i huvudet åt mig. ibland skulle ja vilja veta. men bara på vänskapsvis. allt annat är jag färdig med. även när jag känner mig ensam.
nu till något helt annat .
sången . eller musiken. nu har jag idol dragit igång igen. jag blir så avis på dom som sjunger och kommer vidare. har ingen aning om jag vill bli en sån idol . men jag skulle gärna vilja bli artist. men ska man bli det så måste man vara framåt och tro på sig själv och ta plats. exakt som en sån person som jag aldrig har varit. men jag fortsätter ändå att drömma. har sett på en utav barnkanalerna att det har varit ett läger i sommar . ett likadant läger som filmen camp rock eller vad den nu heter. hur coolt skulle det inte ha varit om man hade fått vara på ett sånt läger när man var liten. usch så avis jag blev på alla barnen som var med där! visst jag har varit på säkert 30läger i mitt liv. och säkert 80% av alla dom lägerna har varit något som haft med musik att göra. och det har varit den bästa tiden i mitt liv. men jag skulle lätt byta hälften av dom lägerna för det där lägret my camp rock . :) det är skönt att veta när man ser idol att dom gångerna jag sökte så fick jag enbart positiv respons. dom sa ordagrant att jag sjöng bra . tror att det stupade på självkänslan. säger dock heller inte att jag skulle vinna om jag skulle komma vidare längre och sånt där. för det är ju endast en dröm . tänk att få jobba med någonting inom sången. det skulle vara underbart! dock skulle jag nog sakna mina arga tanter på skölds. för när dom arga tanterna blir glada eller bjuder på ett leende då är det magiskt. då har man lyckas göra deras dag lite bättre. och dagligen göra folk glada. det är något som jag vill leva för.
en annan sak som också har med musik att göra.
jag älskar all sorts musik. men en del musik gör mig lite lite varmare i hjärtat. det är hiphop och rnb. hiphop gör mig glad och nostalgisk. rnb får mig att tänka på alla dom nätter som jag satt uppe och såg på the late lick eller mttv amour och drömde om att en dag skulle jag få sjunga i någon såndär video. när jag såg yo mtv raps så drömde jag om att en dag våga klä mig i stora kläder jag också. och kanske få sjunga någon slinga i en hiphop låt. det blev endast klädrömmen som gick i uppfyllelse. jag var 14år när köpte mina första stora byxor. det var en stor dag när jag äntligen vågade det. innan hade jag bara vågat ha stora tröjor i mellanstadiet. snodde pappas tröjor och brödernas. det var kanske ingen hit att klä sig i stora tröjor och ha smala jeans eller andra byxor till :P men jag vågade inte ha stora byxor på mig. nu har jag helst stora byxor och någon "tant" tröja till. även om jag känner mig som en tant så ser jag inte ut som en än . snarare så ser jag ut som 16 max 18. men jag trivs i mina kläder och det är huvudsaken. nu sitter dock inte ett enda klädesplagg nå snyggt nå mer. men nu har jag uppdaterat garderoben... tack och lov för skölds! och att vara anställd där ;)
det jag engentligen skulle säga var ju om musik .
jag tänkte få ur mig om hur arg jag blir över en sak . den saken är när någon grupp som gör hiphop eller rnb musik , helt plötsligt får för sig att göra mer tecno liknande låtar. jag hatar det! varför måste man förstöra på det sättet?? eller när dom förvränger rösten med en såndär voice box. jag tycker att det är så fruktansvärt fult! varför måste man dölja sin röst med en sån dum grej? jag förstår mig inte på tecno eller på voice boxar. helt olika saker kanske. men bägge två är enbart dumt! eller då någon artist får för sig att poppa upp sin låt. så den kanske inte riktigt blir tecno. fast så gått som . usch!
ok idag var det mycket avis grejjer och ilska , orättvisor och gråt.
ska skärpa mig till nästa gång . hoppas jag. nyårslöftet kvarstår även om det är många som tycker att det är en dum idé.
jag försöker att inte ge upp. men det är läskigt nära alldeles för ofta.
tillsist
till prästen med jesus sandalerna.
tack för dina vänliga ord. dom betyder mycket! och du får hemskt gärna be för mig. känns tryggt att veta.
så that´s it
så..adjö!