mizztina

Jag har mycket som jag borde skriva om, men jag antar att jag inte kommer att få fram allt som jag vill ha nedskrivet. Hjärnan snurrar som vanligt runt runt och jag önskar att det inte vore så. Ibland så kan det kännas som att jag bara upprepar mig hela tiden när jag skriver. Men ja det är ju en ständig upprepning i min hjärna hela tiden så det kanske inte är så konstigt. Jag längtar så fruktansvärt mycket till det blir december. Både längtar och fruktar. Tänk om jag har kännt fel . Tänk om allt slutar i förvirring? Tänk om det blir som mamma sa! Varför riskera förvirring när allt är guld? Jo för att jag känner att hjärtat verkligen vill det här. Snart snart behöver jag inte fundera något mer. Hoppas att veckorna bara springer iväg så jag slipper hålla några fler hemligheter för honom. Jag spricker snart!

Hela december är fullbokad. Men bara med roliga saker. Hoppas att det blir den bästa december månaden i mitt liv. Nästa helg börjar roligheterna. Mamma och jag ska ha middag för eriks familj. Sen blir det min födelsedag och sen helgen efter det blir det mys helg i ume med erik. Hotell och hela kittet ;) julkonsert med kören är på söndagen när jag kommer hem. Ja ska våga mig på ett solo. Vi får ser hur det går. Men jag har insett att jag kan omöjligt bli lika nervös som jag var på rättegången som var förra veckan. Hjärtat höll på att hoppa ut ur koppen när jag skulle vittna. Tack och lov att det är över nu. Hoppas att vi aldrig mer hamnar i någon rättsal igen! Hoppas att någon aldrig mer får för sig att slå på erik heller för den delen. Skumt att killen säger att han aldrig har sett erik. Ja ja så kan det vara. Så när jag ska sjunga så ska jag peppa mig själv och säga att det går inte att bli lika nervös som jag var då och att det är bara att ge sig. Hoppas att funkar! När jag provade att sjunga så skakade jag som en tok. Efter jag hade sjungit klart så sa alla att det där lät ju bra . Du måste tänka att du kan. Saken är den att jag vet att jag kan. Det är det som är så irriterande! Jag kan sjunga men kroppen vill något annat när jag står framför folk . Det har ju inte varit så förr. Ja ja 7e dec får ni hålla tummarna för mig. Helgen som kommer efter det då är det luciavaka/kareoke/födelsedagsfirande/? Hos oss. Helgen efter så kommer kusin malin på besök. Ska bli mycket roligt att få träffa henne! Vill höra allt som händer i hennes liv. Sen är det julen som kommer och sånt och sen nyår. Fullt upp alltså. Sen tar pillerna slut också så då börjas det väl med all väntan och sånt som hör till. Tror ändå att det kommer att dröja innan nått händer.

Det börjar bli mer och mer verkligt att vi ska bli husägare. De flesta meningar som jag uttalar handlar om ... när vi flyttar i huset. Kanske inte alltför roligt för andra att lyssna på mitt tjat. Det och om femte. Längtar så fruktansvärt mycket tills vi flyttar! Är genomless på att bo i lägenhet! Var dock hem till min lägga igår och hängde lite och hämtade lite små saker. Kändes underbart att se alla mina saker. Ok mest alla mina elefanter :) men dom betyder så mycket för mig. Elefanterna betyder kärlek och vänskap. De flesta elefanter jag har dom har jag fått av olika personer. Det tycker jag är fint. Folk som har tänkt på en när dom har sett en elefant sak . Underbart! Min finaste elefant är dock den som är av glas som jag har fått av lumpa. Det var parfym i den också som luktade jätte gott. Man blir alldeles varm i ända in i själen när man sniffar lite på lukten som sitter kvar i botten av "flaskan". Jag längtar så mycket efter att få kombinera mina och eriks saker och se vilka möbler vi kommer att få ta över och hur man gör det till vårat eget. Jag längtar inte efter att inreda .. jag längtar efter att få ordning.

Ordning.

Ordning det skulle jag gärna ha i mitt huvud. Ibland skulle jag vilja ha olika fack som man kan sortera saker i. Då skulle jag nog ha fyra st fack. Adoption. Död.glädje.framtid. Det skulle vara skönt. Om allt var sorterat. Men det är det ju inte. Allt är bara rörigt. Döden är jag så less på så att jag kan kräkas. Skulle önska att det inte gjorde ont när det var årsdagar,högtider eller något så simpelt som farsdag. Ja vill minnas och må bra inte minnas och bara vilja gråta. Tror att det är något fel på mig när det inte blir lättare för varje år. Den enda som förstår och kan förklara för mig varför jag känner som jag gör det är farmor. Min farmor är så klok och vi har så fina samtal när det bara är vi. För henne så finns det så enkla förklaringar på det mesta i världen. Hos henne behöver jag inte skämmas eller dölja när det fortfarande gör ont. Framföralt inte skämmas. Jag vet att mamma har ett nytt liv och en ny man och det är hon värd. Men det blir krock när jag är ledsen för att jag saknar pappa och ett normalt famlijeliv. När det bara är mamma hemma så kan jag vara ledsen och vi kan sörja tillsammans. Sen blir det något obekvämt över det och då känner jag mig överflödig. Det är egentligen för känsligt att skriva om så jag hoppar nog över det. Nu är mamma och sam påväg utomlands. Som vanligt. Mamma ska endast vara borta en vecka . Men jag kommer att hålla andan tills den här veckan har gått. En vecka är inte mycket. Men förr på fyra dagar så kunde kaos bryta ut. Det går bättre nu när jag har e . separationsångesten kommer ändå. I bland önskar jag att mamma kunde bara vara. Vi har tjorvat mycket senaste veckan . Den slutade med att jag följde till efs kyrkan när det var palt servering. Det var väldigt mycket folk där. Kände panikångesten komma och tänkte vad gör jag om han är där? Han var inte där. Det var mest 50+ där. Det var så många som blev glada över att se mig. Tusen frågor blev det också. Jobbigt men trevligt ändå. Säkert hälften av skölds kundkrets var där. Oj vad tanterna stirrade men dom kunde inte placera mig. En del kände nog igen från det att jag var liten och följde med mamma och pappa till kyrkan. Jag har en massa starka minnen från efs. Mest körsång och sånt men även en speciell predikan. Det var någon som predikade en gång om att alla trodde att man var tvungen att knäppa händerna för att be. Men då upplyste den människan alla oss som satt där att man inte alls var tvungen att knäppa ihop händerna för att be. Man kunde be ändå. Ja kanske var fyra fem år då men jag minns att det kändes som att världens börda lyftes från mina axlar. Ja kunde be om jag ville utan att anstränga mig det minsta lilla. Hahha ja var en lat fyra åring ;)

det var mysigt att följa med till efs och påminnas om då man var liten. Samtidigt som man insåg hur många som man inte har kontakt med nuförtiden. Jag skulle förmodligen inte ens våga prata med någon utav dom nu på grund av blygsel. Ändå är det folk som man träffade flera gånger i veckan. Det är skumt.

Adoption

jag är i valet och kvalet om jag ska börja skriva om det här ämnet nu. Det finns säkert inte nog med ord för att ens skriva så att man kan avsluta ämnet. Det är en ständig kamp som pågår i huvudet. Det är mycket tjat om Indien nu. Har just läst en bok om indiska kvinnor. Boken börjar med att dom reser från Bangalore staden där jag föddes. Det var så mycket i boken som var på pricken som jag. Det dom indiska kvinnorna uppskattade det uppskattar jag. Nu kanske det mest var ytliga saker som fick mening utav boken. Men det var mycket prat om guld,diamant i näsan, starka färger och glitter. Håret skulle glänsa. Hur mycket socker i kaffet ;) närhet och sex också. Varje vecka så får jag frågan om jag är invandrare och att jag kan ju ändå gode bra svenska. Människor som frågar dom menar inget illa. Men dom förstår inte hur mycket sånna där frågor får mig att tänka. Jag hade en period när jag kunde tacksamt lägga bort dom där jobbiga tankarna på att det är jobbigt att vara mörkhyad. Sen i sommras så drog allt det där igång igen. Jag känner mig som en svensk. Jag är båda mina föräldrar upp i dagen . Fast jag har en sida i mitt inre som jag inte vet vem jag har fått det ifrån. Jag är ganska säker på att lugnet och vaksamheten inte kommer från mina adoptivföräldrar. Sen är det ju saker som inte går att ta på som jag vet är mitt indiska jag. Jag är stolt över att det finns en indisk del i mig. Jag är dock inte ett stolt adoptivbarn. Det har endast med min självkänsla att göra. När folk frågar mig om jag skulle kunna tänka mig att adoptera så säger jag blankt nej. Det om något chockar omgivningen. Får då förklara att jag absolut inte tycker att det är fel att adoptera. Jag tycker att det är fint och rätt. Men jag skulle aldrig göra det. I alla fall inte om jag kunde få barn som kom kroppsligt från mig. Kan tänka mig att det är svårt att förstå. Men så är det. Sen en annan mening som jag är spyless på det är .. ja men om du hade varit kvar i indien då hade du garanterat varit ett gatubarn. Eller hur? Det kan man väl aldrig veta! Förmodligen skulle ja ha mindre pengar och allt sånt och en annan standard. Men hur fräckt är det egentligen inte att helt plötsligt bara säga så åt någon som du nyss har träffat. Jag går inte och tänker varje dag oj så tacksam ja är för att jag får vara i det underbara landet Sverige. Jag tror inte att det är så många som tänker den tanken varje dag. Men däremot så tänker jag på hur tacksam och glad jag är för att jag har det jag har. Ibland är det nästan så att man inte ska titta på folk när dom kommer in affären i ögonen får då kommer invandrar frågan. Förstår faktiskt inte vad min svenska har med kläder att göra. Samtidigt så är det ju fint att bli sedd. Vet inte om jag gör mig förstådd nu. Kanske beror på min svenska? ;) jag önskar bara att jag inte skulle behöva gå igenom mitt liv tusen gånger per dag. Annars så älskar jag mitt jobb! Önskar också att folk skulle ha lite bättre finkänsla i sina frågor. Jag tänker varje dag på att jag är mörkhyad. Nu när det är så mycket snack om Indien så börjar jag undra om det är börjar bli dags att börja möjligtvis att överväga att kanske planerna en resa dit någon gång i framtiden. Det var en kund som berättade om sin dotter som var adopterad som kunde om hon ville ta kontakt med sin biologiska mamma, men hon ville inte det. Så hon frågade mig om jag skulle göra det och om det gick att kontakta min mamma. Jag skulle utan att tveka en sekund träffa min biologiska mamma om det gick. Men jag är fullt medveten om att det inte går. Men om det gick så skulle jag nog rusa till Indien i detta nu. Det känns hemskt att säga att det är för att jag har blivit lämnad som det gör så ont allt det här med att vara adopterad. Men jag visste ju inte föränn den där psykologen berättade för mig att jag agerade som jag gjorde för att jag har blivit lämnad. Jag känner mig inte lämnad om jag tänker logiskt. Men hjärtat verkar inte tänka logiskt. I vuxet liv så har jag lämnat eller sett till att ha blivit lämnad. Det har jag också fått känna på nu på sistone. 2 av mina gamla svärmödrar har dykt upp på skölds. Tack och lov så var båda glada att se mig. Jag är glad att jag inte bara har gett ett svart intryck av mig och min varelse. Jag såg inte besvikelse när jag tittade dom i ögonen. Såg bara gammal kärlek och vuxet kroppsspråk. Ibland får jag för mig att jag inte är en alltför hemsk människa trots allt. Men det är bara ibland. Jag skulle kunna skriva en bok om ämnet adoption . Men jag ska bespara er något mer sånt idag.

Nu ska jag strax gå och lägga mig och kanske få en god sömn. Har varit dåligt med sån lyx på senaste. Jag borde säkert skriva om mina vänner och allt bra med dom. Men det känns som att ni vet alla vad jag känner. Jag är glad att vänskap kan blomsta på nytt och jag är glad och tacksam för evig vänskap. Ni som jag är kass på att höra av mig till ...saknar er och tänker på er även jag inte lyfter luren. Ni som jag inte har hört av mig till på år . Tänker på er också. Men jag kommer ej att skaffa facebook :P

m.. jag önskar att jag kunde få vara där. Jag finns här hela tiden om du låter mig. Men jag tror inte att jag kan göra tillräckligt för att visa det. Men jag skickar dig dagliga kramar. Om du inte visste det så vet du det nu.

Jag älskar er mina vänner . Varenda av er älskar jag på olika sätt. Men jag kan lovar er att det är lika mycket ändå.

Nu tänker jag avsluta med min födelsedags/julklappslista

jenka

jeans (CARLINGS)

herr morgonrock

en kunglig platttång

bling ringen

parfym

en lycklig december månad

ett tetris som inte börjar om av sig själv hela tiden

böcker

guld/kamouflage/elefanter

sneakers

presentkort på skölds .:)

OJ! kom på att jag inte hade skrivit något om ämnet glädje. Det som jag skulle sätta i ett av facken. Jag har insett att jag behöver en närhetsdos av erik. En såndär riktig dos där man skedar och man håller varandra handen strax över hjärtat. Det är inte ofta man ligger så för man tror att några kyssar räcker ibland som närhet när vardagen kickar in. Man tror att man kan leva på endast dom kyssarna . Men det kan man inte. Och det kommer man endast på när man ligger sådär nära och känner hur hela kroppen fylls av trygghet. Med den tryggheten så skulle jag kunna stilla alla världens stormar. Och det mina vänner. Det är lycka och glädje!

Min älskade dyrbare e. Jag känner mig nykär i dig!

Avslutar med en låt av peter le marc

Älskad från första stund


Alldeles nyss
Prinsessa av september
Bar jag dej i min famn
Genom spruckna nätter med varsamma händer
Viskade jag ditt vackraste namn
Jag ville fylla dej med drömmar
Måla en himmel så blå
Jag ville ha dej att tro att allt du önskar kan du få

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej
Den är större än du tror
Större än kärleken själv
För när du steg ner på denna jorderund
Var du älskad från första stund
Älskad från första stund

Det gör mej så ont
Prinsessa av september
Att möta din skräckslagna blick
Se dej famnad av en sorg som bara du känner
Och glida iväg från det lugn som är ditt
Är det jag som har lärt dej att måla dina orosmoln?
Har jag kramat dej för hårt, säg nåt så jag kan förstå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej...

Jag säger ditt namn
Prinsessa av september
Du stänger din dörr igen
Det kommer en dag då himlen återvänder
Men du kan inte se den än
Och fast min oro för dej är nånting jag inte rår på
Måste jag släppa din hand och se dej villande gå

Om det ändå hade räckt med bara min kärlek till dej...

den här sången har jag och mamma gråtit till många gånger. September månad kom jag till sverige.

så..that´s it

så..adjö!