3år
För en vecka sedan så tog jag ett stort beslut. Det största beslut som jag har tagit på väldigt många år. Jag känner att det mesta flyter på i rätt riktning just. Det har gjort det ett bra tag. Men jag ville vara riktigt säker innan jag bestämde mig för ett livsavgörande beslut. Trots att det var en hel del tårar och panikångest attacker innan mamma åkte iväg på semester så kan jag stolt säga att jag faktiskt för första gången i mitt liv har klarat att hon har varit borta!
Världen gick inte under och hon kom levandes hem igen. Skönt!
Jag har verkligen hållit mig sysselsatt meddans hon har varit borta. Det har funkat mycket bra. Dock är jag trött som ett djur nu när jag kan slappna av igen. Men hellre trött än ledsen.
Det känns som att jag växer mer och mer för varje vecka. Det är hela tiden nya saker som jag upptäcker hos mig själv och hos andra. Det har jag iofs alltid kunnat se men skillnaden är att jag har andra förhållningsätt till saker som händer nu. Jag kan hantera det mesta som jag stöter på och kan jag inte det så går jag därifrån. Om jag nu ska klara att ändra mitt liv och mina mönster så måste jag lämna det som har varit. Det går ibland och ibland inte. Jag vet hur jag borde tänka och försöker att göra så. Fast ibland så dyker dom gamla tankarna över en utan att jag hinner vara med. Jag vill börja om på nytt och jag vill kunna gå vidare med mitt liv. Den största skillnaden som jag känner det är att jag Vill leva. Jag har känt dom känslorna ett tag nu men jag har inte vågat tro på dom. Det känns nästan som att jag har rätt att leva jag med. Underlig känsla. Mycket underlig. Absolut så har jag mycket mer kvar att jobba med för att allt ska hitta någon form av balans igen.
3 år har nu gått . nu har jag varit singel i 3år och under medicinering. Båda sakerna har spelat in otroligt mycket i mitt liv. När jag var mitt i kaoset och bestämde mig för att flytta hem och dessutom göra slut med min dåvarande sambo. Visste att nu fick det vara nog med att förstöra människohjärtan både mitt eget och andras. Bestämde mig då för att jag skulle vara singel i minst 2 år. Singel tills jag kunde lita på mig själv och kärleken igen. Nu har det gått ett år till och vips blev det 3år som singel. Jag har verkligen levt singellivet och haft fullt upp. Självklart har jag trillat dit och blivit kär några gånger under dom här 3 åren. Jag har aldrig direkt varit helt själv och det har nästan aldrig varit tomt på kandidater. Fast om man räknar bort sängpartners och annat tjorv så har jag hållit mitt löfte till mig själv. Sex är bara sex så om man räknar bort det så har jag aldrig någonsin i mitt liv känt mig så ensam som jag har gjort under don 2 första åren. Nu har ju åldersnojan kickat in så jag är sugen på att hitta det där äkta. Nu är det inte länge kvar innan en viss hetskalle flyttar hem för sommaren. Fortfarande så har jag en väldigt lugn inställning till det. Jag vet att jag vill vara med honom. Men som sagt lära känna först. Han är ialla fall sugen på dejt inom en snar framtid :)
3år av medicinering. Mitt i kaoset i umeå så gick jag med på att börja äta anti deppresiv medicin. Jag fick välja mellan att tänka klarare eller suddigare. Jag valde suddigare. Aldrig kunde jag tänka mig att det skulle bli så suddigt som det blev. Jag har nästan 3 år borta ur minnet. Det är mycket obehagligt. Från att jag var en sån som kom ihåg allting som hade hänt till att inte komma ihåg nått !
närminnet var totalt fucked up. Då det var meningen att jag skulle jobba med mig själv och allt som hade hänt i mitt liv, blev det istället att jag koncentrerade mig på att försöka komma ihåg saker som jag hade gjort dagen innan och annat. Det var som att var full dygnet runt. När jag tillslut kunde komma ihåg att jag hade valt suddigare tankar så fick jag sänka dosen på medecinen. Sen började jag även att ta halva sömntabletter istället för hela. Jag fick tillbaka lite av mitt närminne men det är inte än som det ska. Kan bara komma ihåg delar av saker som har hänt och sagts. Ibland kan jag skratta åt det även fast jag tycker det är grymt obehagligt och försöker febrilt komma ihåg det som jag har glömt bort. Altså att inte komma ihåg saker som hänt = inre stress + medecinen= fucked up mage= kass hela jag.
Jag pratade med min läkare för en vecka sedan. Vi bestämde att det var läge att testa ifall jag kan klara att vara utan medecinen för all framtid. Så idag mina vänner så börjar mitt nya liv. Ikväll kommer jag att ta den lägsta dosen av den medecinen. Ska göra det en månad. Ifall det då funkar så får jag ta bort medecinen helt!!
Så inom dom närmsta veckorna så kan jag förvänta mig vad som helst. Jag ska försöka att inte se det som världens största förlust ifall det inte funkar. Men om det funkar .. tänk att kanske få tillbaka sitt minne igen! Galet skönt det skulle vara . kanske magen skulle bli lite snällare mot mig. Det är så mycket som den här medecinen har förstört . men det är även så mycket som den har gjort för mig också. Det går på ett ut. Dock kommer jag att behålla min sömnmedecin så att jag får sova ordentligt. Sen ska min läkare tjata på han som jag ska få som samtalskontakt att han ska ringa mig. Sen jag och min psykolog ?gjorde slut? så har jag väntat länge på att få någon annan att prata med.
Det känns som att mitt liv kan äntligen få en början. Ett liv som jag känner att jag vill.orkar och kan ta del av på bästa sätt. Hoppas att jag slipper självmordstankarna nu . dom har varit en del av mig i hela mitt liv. Har dock inte sett röken av dom på säkert en månad. Jag ryser i hela kroppen när jag känner att jag VILL leva. Jag tänker verkligen undvika allt som har med tjafs att göra. Blir det tjafs så tar jag ansvar för min del av det. Men att ta hela ansvaret det kommer jag inte aldrig att göra mer. Det har jag gjort nog. Det är så mycket dumt jag har gjort i mitt liv. Och säkert har jag en massa dumheter ogjort ännu. Men det känns skönt att jag börjar hitta den där inre tryggheten. Trygghet som jag har saknat i hela mitt liv. Något som däremot rubbar tryggheten det är när jag blir full. Jag tycker om öl och det är en skön känsla när man är lite små berusad. Men att vara full är bland det jobbigaste jag vet. Det är så mycket som kan hända när man är i fyllan och mycket som man glömmer bort. Kontrollen försvinner. Måste hitta gränsen och självdiciplinen så att jag håller mig till några få öl. Onödig ångest är bara dumt. Jag höll upp med alkoholen i 6mån en gång. Fast sen fyllde jag 20 och då la jag ner det. Dock var det sjukt skönt under dom där månaderna. Jag var ju ändå ut och hade svinroligt i alla fall. Jag känner mig inte för gammal för att gå ut. Det tror jag faktiskt aldrig att man blir. Fast däremot känner jag mig för gammal för att tappa kontrollen. Jag kommer aldrig att bli för gammal för att dansa eller prata med folk. Altså aldrig för gammal för att ha roligt :)
Jag ska strax återgå till sängen. Har befunnit mig i den hela dagen. Det är för att jag är helt slut i kroppen. Jag jobbade över 2½ timme i måndags. Vi skulle frosta av frysen. Jag stod och hackade is och snö i 4 timmar. Stod typ upp och ner samtidigt. Eftersom att jag är så envis så gav jag mig inte förän det var tomt i boxen. Dock när jag har kämpat och nästan fått bort allting så kommer carina på att hon har ju inte stängt av frysen ordentligt! Hon bad om ursäkt säkert 20gånger. Optimist som jag är så sa jag bara till henne att nu kommer det kanske att gå lite fortare att bli klar och så log jag :) efteråt så gick jag hem och dog . det värkte från handlederna och upp till armbågarna. Stå och hacka is i flera timmar med en godisspade. Oj oj lillkroppen dog. Fast stolt var jag när jag låg i min säng och inte kunde röra mina armar. Igår hade jag en träningsvärk som hette duga. Inte lämpligt med tanke på att det var varudag. Dom hade laddat upp rejält med varor inför sommaren och deras semester. Jag bar som en tok hela dagen. Drickor och annat . jag jobbade över 30 min igår så att jag kunde få en ledig dag här framöver. Så därför är kroppen helt slut idag. Den har fått mycket styrketräning på 2 dagar. Trots en massa jobb och plågeri av kroppen så känns det inte lika främmande att bli kiosktant på heltid ;) trivs mycket bra med mitt jobb! Vi får se vad ödet vill med mig.
Nu ser jag framemot en mardrömsfri natt. Snart är det helg igen och då vankas det examensfest för sis. Jag tror att det kommer att bli en mycket trevlig tillställning. Sen om mobilen piper för att någon tänker på mig och vill träffa mig så är det också mycket trevligt :)
Så..that´s itSå..adjö!
...
Till dig.
Du säger att det ska mycket till för att skrämma bort dig. Att jag än så länge inte har gjort det. Det är helt otroligt i mina ögon att jag inte har det. Jag vill bara säga åt dig att jag hoppas att du kommer ihåg en del av det som vi pratade om på lördagnatten. Att jag vill lära känna dig. Att jag redan har trillat dit ordentligt redan det spelar ingen roll. Den här gången vill jag att det ska vara på riktigt. Lära känna först och sedan se vad som händer. Blir det inte vi så var det inte meningen. Just nu vilar jag i den tron att tiden får utvisa ifall det här kan bli något bra. Är det här på riktigt så är jag redo. Har aldrig förr i mitt liv varit så redo. Men jag har all tid i världen på att vänta på det som kan bli bra. Jag vill bara säga tack för att du ger mig så mycket redan nu.
Jag ville bara säga det
igår och idag
En söndag kväll som denna så kan jag med handen på hjärtat säga att jag mår gode bra. Jag har fått det ut det bästa möjliga av helgen. Jag vet att saker kommer att bli bättre. Jag vet att sommaren kommer att bli guld på alla sätt och vis. Det känns så skönt att gå vidare! Jag har lämnat allt bakom mig. Jag vet att det finns personer som Alltid kommer att finnas där för mig. Jag är så glad för att jag har så underbara vänner. Både nya och gamla vänner. Förra måndagen så var jag rörd till tårar för att det finns dom som har så otroligt stor omtanke om mig. Jag kanske för första gången i mitt liv kommer att klara att vara ifrån mamma. Om jag inte klarar det så finns det människor att vända sig till. Jag känner mig rik och glad för det. Rik för att det är så många som ger mig kärlek. Så något bra måste jag ha gjort i mitt liv när jag har det så. Dock känner jag inte att förtjänar kärleken. Fast det är någonting som jag vet att jag måste jobba med. Jag också kommit fram till att jag blir glad av att gå till jobbet. Jag trivs så otroligt mycket där. Det känns bra att dom trivs att ha mig där också. Tänk så underbart att jag har den tryggheten fram till hösten. Förra helgen så var det facefront. Jag hade blandade känslor inför den tillställningen. Det var nämligen under facefront som det hemska hände. Någonting som jag måste bära med mig för resten av mitt liv. Händelsen som gör att jag känner mig så grymt äcklad varje månad. Som gör att jag känner mig smutsig. Han som valde att bortse från mina nej , kunde han ens ana hur mycket hans gärningar skulle skada mig? Knappast. Om vi bortser från att facefront förstördes för mig då så har jag alltid tyckt om den tillställningen. Jag har alltid älskat musik! Sen att en helg bara få se och uppleva musik av människor som älskar musiken lika mycket som mig. Då kan det inte bli bättre! På den tiden när båda bröderna spelade i band och uppträdde då var jag en mycket stolt lillasyster! Nu finns det inte så många band kvar i pite. Det är tråkigt. Spelningar var väl vårat största nöje när vi var yngre. Grossen tiden tex den finns alltid i mitt hjärta :)Jag köpte förköp för att gå på facefront endast på fredagen. Efter en massa krångel hit och dit så fick jag tillslut sällskap så jag kunde fara och se bland dom bästa live banden någonsin.. Randy!Från att vara lagom peppad till sjukt lycklig på bara några minuter det var häftigt! Att lumpa stod och diggade brevid mig gjorde inte saken sämre. Man kan inte vara ledsen när man hör underbar musik och ser äkta spelglädje. Efter randy hade spelat så for vi till klubbgärdet för att mellan dricka hos lumpas mor. Jag ,lumpa och kemi hade en mycket trevlig förfest. Jag skrattade tills jag hade ont i magen! Sen var det meningen att vi skulle tillbaka till facefront och möta upp dom andra. Det gick ganska dåligt med våra planer så det blev bara att hämta jackorna och dansa till gamla regnbågen hits. Eller dom tvingade mig att studsa runt med dom :P sen var det meningen att vi skulle gå in på kalles fast istället hängde vi utanför och skrattade åt mongo tobbe :) sen blev det nattkäk och natthäng hos mig. Dock var det bara jag och kemi som natthängde, lumpa kom in och la sig i min soffa och slocknade på 2 röda sek. jag och kemi surrade tills vi föll i sömn. Lördagen så var det konsert med pite gospel. Jag var inte så peppad men allt vände. Det var så sjukt roligt att uppträda! Fick höra sen att jag hade strålat som en sol i min provisions klänning :) jag hade mina fans där och allt kändes så otroligt bra! Dock var rösten påväg bort efter vi hade sjungit. Inte så konstigt med tanke på att jag verkligen hade gett allt som min röst kunde ge + att jag var enormt förkyld. Jag fick skjuts in till stan av en gammal klasskompis. Det var jätte roligt att träffa honom. Begav mig sedan till sis och försökte varva ner lite. Där var festen i fullgång :) mija kom också och joinade oss. Jag är så glad för att hon verkligen finns i mitt liv just nu. Trots att hon har sjukt mycket på gång jämt så finns det alltid lite tid för mig också :) vi for sedan ut på kalles. Eftersom att det crusing i pite så var kalles fullt av människor som jag inte alls kände igen. Första timmen var kass! Men jag bestämde mig för att vända kvällen till det bättre. Det funkade! Jag dansade med mina vänner och bara njöt av att släppa allt! Då det var dags för nattkäk så hookade jag upp med lumpa och kemi igen. Så än en gång blev det natthäng. Den här gången somnade lumpa på den andra soffan och då höll han ut i 3min :P kemi surrade med mig tills jag föll i sömn :) Måndagen. Rösten var totalt väck! Jag kunde inte ens ringa och sjukskriva mig. Jag fick knalla över till jobbet och försöka väsa fram ett hej. Fia sa åt mig att gå hem igen. Jag fick en piggelin med mig och sen var jag tillbaka i min säng. Där låg jag hela dagen och hostade. På kvällen var det bokcirkel. Jag är så glad för att jag bestämde mig för att gå dit ändå trots att jag inte kunde prata ordentligt. Det är så härligt att se hur mycket den här bokcirkeln ger för oss allihopa! Det var där som jag blev rörd till tårar :) Tisdagen hade rösten återvänt så pass mycket att jag kunde ringa och väsa åt försäkringskassan. När jag hade fått fram mitt namn så sa min förläggare att du är sjuk du ska inte prata något mer. Krya på dig. Sen ringde jag och väste till fia att jag fortfarande knappt hade någon röst. Sen var det bara att vila. Var hem till mamma och sam på middag. Dock mådde jag inte alls nå bra så tårarna var på väg hela tiden. Ångesten knackade på och ville in. Jag fick ångest av att tänka på att mamma skulle bort. Jag med mina 24 år sa till mamma att jag inte ville att hon skulle åka. Då man känner så då känner man sig inte så stor. Inte alls! Onsdagen var jag ledig och kände hur kraften sakta började att återkomma till min kropp. Passade på att städa så att det var gjort innan helgen. Det var så skönt att ha det bortgjort. Torsdag var det äntligen dags att återgå till jobbet . jag stod i kassan hela dagen. Det funkade mycket bra. Sen på kvällen var jag hemma på pitholm och sa hej då till mamma och sam. Jag hjälpte mamma att välja kläder inför resan. Mamma var likblek i ansiktet av smärta från armen. Men förutom det så strålade ögonen ändå. Mamma sa flera gånger att hon aldrig skulle kunnat tänka sig att hon skulle få det såhär bra . för ett år sedan så hade hon gett upp och inställt sig på att hon skulle få leva själv resten av sitt liv. Nu har allting ändrats och hon får fara iväg nykär och lycklig på sin drömresa. Tro mig jag unnar henne verkligen att få må så bra. Även om jag tycker att det är en galenskaps resa :P men min mor är galen!Vi for även förbi på pappas grav och satte dit blommor. Mamma ville att han skulle ha blommor på sin födelsedag. Den 17maj skulle pappa ha blivit 58år. Kändes fint att vi hann åka dit med blommor innan mamma åkte iväg. Känns också väldigt bra att det är viktigt för henne att fara till graven trots att hon har en ny i sitt liv. Jag kramade mamma hårt när vi sa hej då. Sa att jag älskade henne och att hon skulle vara rädd om sig. Och att hon skulle komma hem hel. Fredag. Jobbade på dagen . sen vilade jag en sväng. Sen lagade jag middag till mija och babysis. Maten blev svingod! Sen kom ellen och joinade oss. Var så härligt att få träffa henne igen! Det blev ingen förfest vi myste bara. Det var bara jag som drack bärs och ellen lite grann. Sen gick jag och ellen ut på kalles. En kanna staropramen och mingel. Det blev mycket lyckat! När vi gick hem så fick vi sällskap av 2 grabbar. Dom hängde med upp till mig. Vi hade sagt att dom kunde komma upp och snacka en sväng. Helt plöstligt så hade dom börjat ta av sig kläderna och sen låg dom i min säng! Jag blev ruggit missnöjd över situationen. Men skam den som ger sig. Jag kirrade upp båda grabbarna ur min säng. Dom fick snällt ta soffan. :P men det är såhär.. min säng! Mitt täcke! Min kudde! Är det någon i min säng nuförtiden som jag inte tycker ska vara där då måste dom avlägsna sig därifrån. Lördag sov jag tills det var dags att tvätta. Nu har dom tagit bort den otroligt sämsta myntautomaten. Det var rent av en fröjd att tvätta! Sen att jag hade oth avsnitt att se mellan tvätt tiderna gjorde ju att jag mådde otroligt gott! Sen blev jag bjuden på skrov av erik :) vi såg hockey en stund hos hecka. Sen var jag tvungen att kirra upp tvätten i läggan. Efter jag hade tagit hand om tvätten så blev det film hos erik. Tidigare under kvällen så hade det kommit på tal att mr öh var i stan. Oj så retad jag blev hela kvällen! Dom tjatade om att jag skulle gå ut och träffa honom. Jag tänkte att jag inte skulle vara en stalker och vänta och se ifall han hörde av sig. Vi hann med 2 filmer och sen kom det efterlängtade messet :) nu började grabbarna att retas ännu mera. Dom hade ingen aning om hur mycket mitt hjärta pumpade. Jag blev helt darrig för att jag blev så glad. Samtidigt så kom mija dit och tyckte att vi skulle ut och dansch. Så vi bestämde oss för att gå ut till slut. Glada i hågen kilade vi iväg till kalles. Ska precis lägga fram 20spänn när vi ser att det minsann kostar 60 den kvällen :( det gick dåligt för oss att kirra ihop 120spänn. Vi hängde utanför kalles. Det var grymt frustrerande att sitta där och lyssna på underbar musik som spelades där inifrån. Kuhmalo spelade tydligen där eller var djs. Typiskt! Alla som kom ut från kalles tyckte att det var värdelös musik. Jag hade varit grymt glad om jag hade varit där inne. Eftersom att mr ööh har en kass mobil som stänger av sig stup i kvarten , så satt jag och önsketänkte att han skulle komma ut. Tillslut när jag var less på alla freaks som tyckte att det var trevligt att ragga på någon som var mycket ung i jämförelse med dom. Pratade med vakten och sen fick jag tillåtelse att gå in och kolla i 2min. det behövdes inget mer. Jag hittade honom och bestämde att han skulle sova hos mig senare. Gick sen ut igen och väntade. Kanske patetiskt i folks ögon att sitta där först och endast önsketänka att man ska träffa honom, sen sitta och vänta på honom. Äh isådana fall så är jag grymt patetisk.. men det gör inget! :) när vi kom hem så började jag att leta efter min mobil som var spårlöst försvunnen! Jag hann bli grymt arg över att jag hade lycktas tappa min mobil och varit spiknykter hela kvällen! Klant! Men efter lite krångel på msn så upptäcktes min mobil hos mija. Jag kunde då återgå till att må gott i underbart sällskap. Vi pratade om vars vi stod. Det gick väl lite si och så med det samtalet eftersom att den ena partern var grymt onykter :P men jag fick ändå ut det viktigaste av det ändå. ?gudarna ska veta att vi kan få det så bra??gudarna ska veta att jag har saknat dig?så jag var mer än nöjd :) det känns skönt att vi båda är på samma våglängd och vill lära känna varandra och se hur det blir i sommar. Jag tror i alla fall att det var det vi kom fram till. Jag vet att jag vill lära känna honom på alla sätt och vis. På det sättet så har jag inte så bråttom med att hitta det där riktiga. Jag vet vem jag vill ge kärlek åt och det räcker .blir det inget när sommaren är över . ja då var det väl inte meningen att det skulle bli vi. det där om att tycka om 2 personer då? Ja .. jag har kommit fram till att jag kan inte gå omkring och hoppas på att han på något magiskt sätt kommer att börja prata med mig och se mig på ett annat sätt. Jag orkar inte lägga energi på det. Jag har annat att lägga energi på. Fix idé förevigt det lär jag inte komma ifrån. Men jag kan lära mig att handskas med det. Kan jag inte det så får jag skylla mig själv. Jag vet att ligger mer bakom för oss båda än bara sex. Men varför försöka bevisa det för någon som hellre skulle springa 2 mil än att erkänna det . helt enkelt meningslöst. Egentligen så var det meningen att jag skulle ha haft date igår. Fast det blev inte så. Men det gjorde inget. Jag var nöjd ändå. Nu har vi ju pratat om oss. Dock vet jag väl inte om han kommer ihåg det :P men man kan ju alltid hoppas! Kan väl tillägga att det nu är måndag så att ni inte blir förvirrade. Jag skippade pite gospels vårkonsert igår. Kände att halsen inte riktigt var på g än. Jag blev bjuden på middag hos jonssons istället. Alltid lika härligt att vara hos dom! Även fast ellen aldrig kan vara positiv ;) jag är så glad att jag hann träffa ellen 2 dar när hon för en gångs skull var hemma. Sen att det inte blev någon date på kvällen det gjorde inget. Visst väntade jag, men inte på samma sätt som jag skulle ha väntat förr . jag myste framför tvn och av en slump så fick jag se 2 musik videos på mina favvolåtar genom tiderna. Stand by me och get here. Altså blev det en trevlig kväll i min ensamhet ändå + att det var en massa stevie wonder låtar också . :) Nu är det snart dags för bokcirkeln. Så..that´s itSå..adjö!
fånigt och kluvet
När man säger saker högt så låter dom så fåniga. När man känner saker i hjärtat så känns det så mycket att man nästan spricker. Jag har försökt att sortera saker i huvudet och låta det sjunka in. Men det går dåligt. Det är många godisar som har hamnat på golvet idag. Hjärnan försöker tänka goa fina tankar och det blir bara svart av allt ihop. Nu har jag ytterligare ett bevis på att det inte är nått att ha det jag i smyg drömmer om. Ytterligare en sak har hänt som har förstört ordningen. Varför måste saker ändras? Kan inte saker vara som dom alltid ha varit? Självklart måste saker ändras. Men jag tycker inte om det för fem öre. Tankarna bara snurrar och jag vet inte hur jag ska reda upp och reda ut oreda. Vet inte hur jag ska börja. Vet inte om jag är nog stark för att kirra det. Det är så enkelt att ge andra goda råd. Men att ge sig själv goda råd är inte det lättaste. Min hjärna och mitt hjärta bara maler och maler på om samma sak. En skiva som har hakat upp sig. Jag försöker distrahera men det återkommer till samma punkt hela tiden. Oändligt trött är jag. Precis som jag alltid blir när jag har gått på för mycket. När jag har för många intryck att smälta. När det är dags för vila. Jag har försökt att vila upp mig i två dagar nu. Jag tycker att det borde räcka. Men jag tror inte att det räcker till för hela helgen. Men vem vet.. kanske jag vaknar upp imorrn med ett strålande solskenshumör.? Misstänker att det inte blir så. Jag vill orka, jag vill göra rätt och mest av allt vill jag dra täcket över huvudet och bara vila. Helst vila i en drömlösvärld för drömmarna har en tendens att göra mig förvirrad. Jag vet inte om det är sant eller inte, om det har hänt eller inte , när jag vaknar. Jag har funderat på att börja lägga ner en medicin. Om jag gör det så kommer min sommar att inte bli så lugn och skön. Om jag lägger ner den till hösten istället så kommer vintern bli tyngre än vanligt. När är det bästa årstiden att sluta ta antideppresivt? Förövrigt så har jag idag fått god mat och kärleksprat hos farmor. Farmor la även fram att hon visste att jag snusade. Fast hon frågade helt lugnt .. när ska du sluta snusa då? Jag som trodde att hon inte hade en aning om att jag gjorde det. Så jag blev så chokad och hann även lägga fram att jag har varit rökare och att det inte går så bra med att inte röka eller snusa. Just nu gör jag både och. Farmor sa inget om det. Jag förväntade mig någon form av utskällning eller nått. Fast det kom ingen! Ja la även till att om jag hade mått bra så hade jag inte behövt något nikotin. Det höll hon också med om. Sen pratade vi om killar och kärlek. Trodde aldrig att jag skulle ha så djupa samtal med min farmor. Det är underbart att hon har kommit in i mitt liv på ett helt annat sätt nu. Hon är en ny kvinna sen hon blev ensam. Det är go i tanten nu. Hon hetsar inte upp sig lika mycket som förr. :) iofs så var det väl mest farfar som stod för att vara grinig och så. När jag gick hem var jag helt proppmätt och med en färska havrekex i handen :)Även med tanken i huvudet att jag hinner skaffa trygghet innan det är försent. Jag önskar att jag skulle kunna hålla saker inombords. Att inte vara så jäkla ärlig hela tiden. Att jag skulle sluta skämma ut mig själv. Att inte bära hjärtat i handen. Att jag inte skulle vara rädd för att bli lämnad. Att slippa tänka att jag inte duger. Att inte oroa mig för morgon dagen. Att få lämna det som har varit bakom mig. Jag tror att saken är den att antingen så är det påväg att barka rejält , eller så är det påväg åt rakt motsatt håll. Ifall det barkar så vet jag hur det kommer att barka. Hur skyddar man sig själv när man försöker vara beredd på barkning?en gång kände jag att jag inte hade hjärtat i handen. Det var skönt! Den gången när jag var ut och firade att jag hade fått förlängt på gottis så var jag precis som gamla hannah. Innan jag bestämde mig för att bli tyst och blyg. När jag vågade prata med alla. Det var en skön känsla att hitta min gamla person mitt sådär på en fredag kväll. Jag och sis studsade omkring och pratade med ALLA och jag var inte blyg en enda gång. Den dåliga självkänslan fick stanna hemma. Det är många som inte tror på att jag är blyg. Men dom ser mig på en fredag/lördag kväll när jag är med mina grabbar. Då är jag inte lika blyg. Då är jag avslappnad. Men fortfarande så sitter blyseln i. när jag blir blyg på affären så går jag in en sväng på lagret och låtsas leta en viss godissort. Sen när jag har samlat mig en stund så kan jag återvända in igen. När jag står bakom kassan så är jag inte alls blyg då går det lätt att möta folk. En typ exempel som är så otroligt jag. I söndags på körövningen så sa dom att vi skulle ha våran vårkonsert på gotis i öjebyn. Våra körledare började fråga vars det låg. Alla kom med en massa förslag om vars stället kunde ligga. Själv satt jag och mumlade om att det låg vid kyrkogården. Det är som är mest irriterande är att jag vet precis vars det ligger ändå vågade jag bara mummla. Så det var ingen som fick reda på vars det låg för att jag inte vågade prata högt. Irriterande!I alla fall så har jag inte alltid varit en såndär blyg person. Jag har pratat högre än dom pip ljud som jag åstadkommer när jag blir nervös. Den icke blyga personen tog över den där fredag kvällen som vi firade. Åh vad jag gillade det! Igår så bjöd min mor ut mig på lunch. Hon sa då att hon hade saknat mig massor. Jag tyckte att det lät skumt eftersom att vi faktiskt inte bor så långt ifrån varandra. Vi kan ju ses precis när vi vill. Men sen kom jag på att jag har saknat henne jätte mycket också. Hon och Sam har alltid fullt upp nuförtiden. Hon lever i ett förhållande som hon alltid har drömt om. Men det gör att vi inte ses lika mycket nu som vi gjorde innan. Mamma säger på sitt sätt att hon är orolig för hur det kommer att gå när hon är borta. Jag är också orolig för det. Det brukar barka när mamma är bortrest. Vi sitter så tätt ihop att vi inte klarar det så bra när vi är ifrån varandra. Nästa vecka åker hon och Sam iväg för att cykla från Budapest till Wien. Galet! Men min damp mamma kommer säkert att få det jätte bra. :) dock är det jobbigt att hon måste vara så orolig för mig när hon är borta. Men hon vet hur det brukar gå. Så därför tänker jag som vanligt att om jag är förberedd på att det ska barka , kanske det inte gör lika ont? Kontentan av alltihop som härjar just nu. Jag är så sjukt kluven! Snart tänker jag ta tag i det och inte vara kluven nå mer. Kluven för helgen också. Men det löser sig när jag får se Randy! Annars så kommer jag att må halv gott i min säng istället. Jag tror att jag ska ta ett snack med han där uppe innan jag somnar. Btw sis är klok och edith med! Ni får allting att låta så lätt. Fast jag får väl allting att låta rätt när jag ger er råd. Men tack för att ni finns! Guldvärda! Om jag vaknar upp i morgon som en annan person .. då skulle jag bli gladare! :) En sak till . med mina bedjande hundögon kunde jag få ut p piller som inte egentligen fanns. :) Så.. that´s itSå..adjö! Nu är det dagen efter och jag mår en gnutta bättre i alla fall. Ikväll får det bära eller brista.Det hamnade lite mindre godisar på golvet idag.
kontraster
Kontraster.Livet är fullt av kontraster. Mitt liv växlar från djupt depprimerad ? total lycka ?inre frid. Jag har upptäckt att från gråtande till ett pärlande skratt så är det inte så långt. Jag har haft en riktig svacka nu innan påsk och under påsk. Det började gå över någon vecka efter påsk. Jag har inte orkat skriva ner något på sjukt länge. Har skrivit och raderat och försökt få ihop mina tankar. Läget just precis nu är inte så bra. Jag blir inte klok på mig själv. Jag är arg för att saker ska ändras. Arg för att där jag har kunnat koppla av och fått vila från mig själv, det stället har ändrats nu. Det som tar mest plats i huvudet är svartsjuka, inte räcka till och försöka få bekräftelse. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag orkar inte spela några spel! Dock vet jag och vet inte varför jag fortsätter att drömma. Varför det är så svårt att släppa taget. Varför jag inte avslutar denna evighets cirkel. Fuck vad jag hatar förändringar! Spelar ingen roll att det blir mer spännade och allt sånt där. Vill jag ha spänning så kirrar jag det ändå. Spänning ja .. Eftersom att världen är liten så sprang jag på en kille från då jag var typ 10år. Det var roligt att påminna honom om ?går det inte bättte med lite hångel?? vi har skrattat i flera år åt den saken :) självklart var jag tvungen att bekanta mig med honom. Dock på grund av att det hade kunnat bli enormt komplicerat så la jag ner hela saken. Som sis sa.. den gamla hannah hade inte lagt ner , men den nya hannah gör det. Så visst har jag ändrats. Spänning är något som jag är beroende av. Men jag håller mig inom rimligare gränser nuförtiden. Försöker att inte skada mig själv allt för mycket. Eftersom att jag är så ärlig så hålls inte mina hemligheter hemliga så länge. Men jag har lärt mig att det kommer förevigt vara med. Bli påminnd om mina äventyr för resten av mitt liv. Det är alltid minst 2 som är på samma förfest eller nått sånt. Fast jag kan skratta åt det nu. Förr fick jag en knut i magen varje gång jag såg folk som jag hade äventyrat med. På byggande av listan har inte skett lika ofta som förr. Jag äventyrar med folk för att få närhet. Absolut också för sakens skull. Men som det är nu så är jag utsvulten på närhet. En halvtimme räcker inte längre. Jag vill ha mer än så. Jag har inte kännt mig utsvulten sen jag var 15. inte på det här sättet. I högstadiet så var jag helt övertygad om att det inte fanns någon som skulle kunna bli kär i mig. Jag var allas vän men aldrig mer än vän. Det där med att vara säker på att ingen någonsin kommer att tycka om en. Det är ju tonårs deppande, det vet jag nu. Jag vet att jag också kommer att hitta någon en vacker dag. Om jag inte redan har hittat han? Tror att jag känner mig så sjukt ensam just nu , eller jag har gjort det ett längre tag. Det är för att jag är redo för att ge mig själv till någon igen. Bara denna någon kan ta emot mig. Jag spydde 3 gånger igår för att jag mådde så illa över att se hur allt jag ville ha gavs till någon annan. Jag vet inte om jag vill utsätta mig själv för det igen. Kan man tycka om 2 personer? t.o.m vara kär i 2 personer? Det låter kanske skumt att man är det. För min del så verkar det inte bättre än så. Bryr mig om dom på helt olika sätt. Totalt olika sätt. Vill att dom ska ge mig olika saker. En vill jag aldrig sluta krama på. Den andra vill jag börja prata med. Vill att han ska se en annan sida av mig än bara det äventyrliga. Den första ger mig rysningar och jag ser stjärnor. Den andra får mig att se andra stjärnor. Jag vet vilket val som skulle vara det bästa. Jag vet att nördar vinner i längden. Jag vet att svartsjuka får mig att må illa. Den första skulle jag kanske kunna ha en framtid med. Den andra skulle jag mest ibland vilja slå på, skaka om och sätta honom på plats. Jag vet dock att med båda så skulle det kunna bli riktigt bra. Vet dock inte om dom vet det. Knappast. Kanske borde jag redovisa för mig själv allt som har hänt under dom senaste veckorna. Jag kan väl säga att jag äntligen fick provsvar varför jag få uvi så ofta. Tydligen någon bakterie som har härjat på ett bra tag. När jag fick brevet där det stod vad jag hade så trodde jag i min förvirring att det var ett snällt sätt att säga att man hade fått klamydia eller nått. Men det var inget sånt :) nu har jag fått behandling för bakterie saken. Nu håller jag tummarna att jag aldrig mer behöver få ha uvi! En annan bra sak är att jag har fått förlängt på gottis! Jag fick som jag ville för första gången på jäkligt länge! Min framtid är säkrad nu fram tills det blir höst. När det blir höst så blir det något annat ställe. Det är så skönt att jag fram till sista augsti vet exakt vad jag kommer att pyssla med. Så det är jag mycket glad över :) jag tycker om gottis mer och mer för varje dag. Jag lär mig något nytt om mig själv och andra varje dag. Inser hur lika jag och en kollega är. Förutom lite saker. Jag trivs verkligen på stället och stället trivs med mig. Ytterligare en bra sak är att jag äntligen har åkt till ume och hälsat på. Dock hann jag bara träffa sis, karra och lumpa . hade dåligt samvete för att jag inte ringde till mina andra ume vänner. Men jag hade åkt till ume för att få kramas med karramellen. När jag kom fram med bussen så gick ja,sis,karra,johan och lumpa och käkade på gandhi. Sis fick det i present av mig och lumpa. Maten var så sjukt god! Sen blev det att svänga förbi hos emma på förfest. Sen blev det utgång en timme. Vi var så trötta allihopa så vi gav upp dansandet efter en timme. Vi hamnade på max och då träffade vi några pite grabbar. Sen blev det efterfest. Sen hookade jag upp med mr ööh. Som alltid så blev det nattpromenix . han hade låst in sina nycklar så det blev 1ite vandrande fram och tillbaka i månskenet. Mycket mysigt! Dock har vi ALDRIG turen på våran sida. Omständiga veckan gjorde att det var lika bra att slockna om jag inte skulle vara frusterad. Såg inga stjärnor men dock något annat som både skrämmde mig och lugnade mig. Men jag är lur på att stjärnorna uteblev för att någon annan störde.Lördag kom min hjälte lumpa och hämtade mig . jag slapp göra en skank walk. :) resten av eftermidagen så agerade jag personalshopper åt karra. Det var hur roligt som helst! Hon gav mig sitt visakort och sen började jag handlandet. Tror att det slutade med ca 40 plagg! Dock såg jag i kors av trötthet när jag var klar med shoppandet. Lumpa hjälpte också till att välja kläder åt karra. Han var en duktig hjälpreda. Det var häftigt att det bara var 2 Plagg som hon inte riktigt gillade. 2 av en mängd kläder! Man kan lugnt säga att jag känner henne sjukt bra! Alla plaggen var dessutom valda med otroligt mycket kärlek. Det kändes så bra att kunna göra en sådan grej för henne. Hon har ju varit med mig sen dag 1. det gör ont att se henne ha ont i sina fötter! :( ibland vet jag som inte hur jag ska kunna underlätta saker för henne. Förutom att säga sätt dig ner. Kändes jätte roligt att hon blev så nöjd med sina nya kläder. Tack gumman för att jag fick handla åt dig Tack för min provison klänning också! :)På lördag kvällen så blev det grillning på lumpas balkong. Han har även umes mäktigaste utsikt så det var sjukt mysigt att stå där ute. Att vi inte blev färdiga med maten föränns 23 typ det gjorde inget. Efter maten så flummade vi bara på. Hur härligt som helst!. Sen blev det biltur i natten. Vi besökte även lumpas cp spot :) älskar att åka bil på kvällen och speciellt med världens goaste pojk!Försökte hooka upp med mr ööh även den här kvällen men det gick som väntat gode dåligt. Vi träffas alltid första kvällen han är hemma eller jag kommer till ume. Sen försöker vi träffas dagen efter också ..men det blir aldrig så. Turen är bara med oss en dag. :PSöndag åkte jag hem för att kunna fara på körövningen. Tur var det att jag gjorde det. Nu tror jag att det kommer att gå bättre på konserten på lördag. Det blir dock skönt när det blir sommar uppehåll med allt som jag är med i. Valborg firades i koler på göst stuga. Väldigt trevligt hade vi. Tills allt bara gick ut på en sak. Det var då illamåendet kom. Men trots illamåendet så har jag haft en lyckad valborg. :) jag fick ju vara med mina grabbar! Nu är jag ledig fram till torsdag och sen är det helg igen. Facefront fredag tror jag då i alla fall. Konsert lördag.Imorrn är det dags att städa och kirra saker . Så frågan lyder ?dags att skrota eller att bli skrotad? Så..that´s itSå..adjö! Ps.. ville bara tillägga att min syster är en kvinna som kirrar allt hon tar sig för! Inte länge kvar nu tills hon är klar som socionom. Beundrans värd är hon!Stark och framgångsrik är benämningen på henne!Det ska firas rejält när du tar examen :) Ds.. jag kommer att gilla förändringar den dagen det visas att förändringar för mig är något bra.