Släktbandet
Dags att summera helgen. Hur gör man det? Vad skriver man för att få med alla känslor som känts som sprängladdad dynamit! Jag ska göra mitt bästa för att summera hur farmors stora familj hedrade hennes del av våra liv. I fredags så var begravningsdagen här. Jag vet att min första tanke på morgonen var. Direkt jag sätter ner fötterna på golvet. Då kommer den här dagen att börja. Försökte dra ut på det för gruvandet dunkade i huvudet. Men tillslut så tog jag ett djupt andetag och hasade ner fötterna så dom tog i golvet. Dagen började. Fixade i ordning saker för familjen i klädväg. Själv hoppade jag i sista sekund i något som borde funka för en begravning. Cyklade över till Storstrand för att möta upp kusinerna. Jag hade kommit på idéen och peppat för att vi skulle bilda en kusinkör för dagen. Möttes inte bara av kusinerna utan större delen av släkten också. Värmen, kärleken och kramarna bara flödade. Tårarna kom vid första kramen. Möttes av vackra ord om hur jag bär upp släkten med mina ord. Jag tackade ödmjukt och det kändes fint att höra❤️kusinerna smet iväg för att repa lite. Medans jag, faster och kusin Marcus repade två andra sånger för minnesstunden. När vi sen var klara och jag går in i rummet där tjejerna övar. Hela kroppen från tårna till huvudet bara ryser. wow så vackert de sjöng! Vilka stjärnor 🤩Vi repade lite till och Stad i ljus har nog aldrig låtit så vackert som då. Det blev dags att åka till kapellet. Jag kände mig så glad för att vi fått träffats de flesta innan kyrkan. Innan det blir stelt och man ska vara formell och artig. Mötte upp min egna familj där. Stjärnan kom glatt springandes mot mig i för stora brallor och rusfsigt hår. Klädmässigt lite av katastrof. Men hon strålade och spred glädje runt omkring sig. Ett solsken som smittade av sig. Precis en sån som henne behövdes denna dag. När själva begravningen började så blev det spännande och svårt att sitta still. Men oj vad hon gjorde det bra! Lite mutor och viskleken så gick det toppen. Efter inledningsorden så blev det dags för kusinkören. Vi började med Bara i dig. Då brast det för mig. Hörde hur det snyftades i bänkarna och hjärtat gick fullkomligt i kras. Det gick upp för mig att farmor låg brevid oss här i sin kista. Med tårarna strömmandes nerför kinderna så genomfördes den sången. Det var skönt att ha gjort bort den där okontrollerade gråten redan i början. Sen när vi sjöng Stad i ljus. Som var sista sången jag sjöng för farmor.Då gick det bättre. Som sagt vilka stjärnor jag hade brevid mig. Våra röster kompletterade varandra på ett magiskt vis. När våran del var över fick vi återvända till bänkarna. Jag vet att det kändes både sorgligt och overkligt att vi var där för att farmor inte fanns mer med oss. För när folk gick fram för att säga ett sista farväl. Då stod dom så farmors fotografi blev med i ringen. Och bakom henne låg rosor i hennes favoritfärg. Vi viskade mellan varandra att oj vad farmor hade njutit att få vara med här. Med sin familj ,släkt och sina vänner. Men att hon själsligt var med där. Det rådde det ingen tvekan om! Kusin Marcus gjorde ett så fantastiskt fint framträdande på pappas instrument. Älskade pappa. Jag tror du log ditt varma leende när du såg honom hedra inte bara farmor utan även dig. När familjen sen tog sitt avsked så sjöng vi Må din väg gå dig till mötes. De som klarade av det sa några vackra ord och framförde sina tack till farmor. Mina ord kom inte fram. Varken då eller på minnesstunden. Men tänkte att orden fick komma fram i sången istället. En sista hand på kistan med orden som viskade sov gott älskade farmor. Tack för allt. Så blev avskedet. Vackert, varmt, sorligt och med stor kärlek. Minnesstunden blev på Storstrand. En ljus och fin stund tillsammans. Fint att sjunga med älskade faster och kusinerna hade gjort ett så fint bildspel på farmors liv. Det fick mig än en gång känna så oerhört stor tacksamhet för att hon hann få vara med om Aaliyah. Att Aaliyah och även Erik hann få vara med om henne. Jag vet att hon var så glad för att det blev rätt för mig tillslut. Hon var med i varje steg när vi gjorde IVF. Hon visste hur jag mådde under hela graviditeten. Kanske bad hon som mest för en då. Vi hade våra hemlisar och vi skrattade så gott ihop. Vi kunde diskutera och då kom fnysandet. Men alltid kom vi tillbaka till skrattet igen. Hon såg många fel som man inte själv såg. Men aldrig på ett nedlåtande sätt. Svårt att förklara. Men det som gjorde henne så lätt att prata med. Det var nog hennes nyfikenhet och hon ville alltid veta detaljer. Ville alltid veta mera. Lära sig något nytt. Kollade alltid upp på kartan vart vi i familjen reste iväg på semestrar mm. Ville ha saker klart för sig. Så hon i sin tur kunde berätta för sina "flecken" sin syster och vänner hur landet låg. Hon brukade gå in på Skölds när hon gjorde sina promenader. För att uppdatera sig. Tror också hon vilade en stund och tittade intresserat på folket. Varje gång hon kom in så ropade jag så stolt över hela affären HEJ FARMOR! Alla kunder förvånades alltid över det. Eftersom att de oftast trodde att jag var invandrare. Så deras miner brukade vara obetalbara. En annan grej som jag skröt om för mina kunder. Det var att jag och min farmor minsann hade likadana tröjor. Vi hade oftast väldigt lik smak i kläder och smycken. Farmor älskade också guld och saker som glittrade ✨ Sen hade hon en förkärlek till rosa och lila. Det hade inte jag däremot. Iaf så tog minnesstunden slut. Folk började bege sig hem. Men jag kände att man måste ta tillvara och få ut det mesta av den här helgen tillsammans. Så jag kom med idéen att folk som orkade/ville kunde träffas i stan för att surra mer och dricka något gott. Sagt och gjort. Vi hamnade på Nodo ett häng. Supermysigt och roligt. Sen när jag fick skjuts hem av min farbror och hans fru vid 22. Då fastande vi i bilen och surrade i över 2timmar. Ett sånt där samtal som är så oväntat och hela själen värms vid tanke på det. Ett samtal om allt mellan himmel och gjord. Så fint ❤️ Lördagen hoppade jag upp och började storstäda efter allt mitt så kallade organiserande. Sen cyklade jag över till faster för att vara med på Bouppteckningen. En märklig känsla att sitta där istället för pappa. Men det var skönt att storebror Johannes var där också. Det kändes tryggt. Kändes skönt att på riktigt konstatera att uppdelningen varit under total sämja. Det blev inget oväntat krig som det kan bli för en del. Vi har kommit överens och fixat allt tillsammans. Efter det var klart så skulle alla hem till oss. För att bara umgås och äta något enkelt typ beställa Pizza. Jag hamnade hos bästa Sara och surrade på deras gård en bra stund. När jag kom hem hade folket styrt upp buffé middag. Möblerat om och dukat. Jag stod där häpen och oerhört tacksam för allt bara ordnade sig runt omkring mig. Jag älskade att se min mor och hennes svägerskor gå loss i matlagningen. För de njuter så mycket att jobba ihop och det blir så gott! Efter maten så var allt på ett kick bortplockat, städat och diskat. Wow! Vi njöt av eftermiddagen ihop. Kring 19 började folket tacka för sig och åka hem. Men än en gång ville jag inte att detta skulle ta slut. Så då kom jag på den briljanta idéen med spontan ostbricka och vin. Vi hade så mysigt. Ett perfekt avslut kring 22 ❤️ Efter det satte jag, Linda och Malin oss på verandan med tända ljus. Surret avrundades halv fyra. Sittandes i hammocken såg vi det otroliga norrskenet och en stjärna föll. Den otroligt vackra scenen fick slutgiltigt avsluta denna fantastiska helg. Magiskt. Den här helgen kändes precis som när vi var små. Alla kom till oss i Grundvik eller Pitholm .Folk kom och gick i det enkla. Kanske var det därför mina idéer sprutade i helgen. För att jag njöt av att det kändes som förr. Pappa röst har varit så nära i hans syskon. Klart det känns vemodigt när det tar slut då. Men vi gjorde verkligen detta till en fin och minnesvärd helg. Fyllde den allt vi kunde med stor kärlek och tacksamhet för att vi har varandra.Precis som farmor, farfar och pappa hade velat ❤️